Ålstensängen

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Version från den 1 augusti 2017 kl. 05.25 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 0 källor och märker 1 som döda. #IABot (v1.5beta))

Ålstensängen, vy mot söder med Mälaren i fonden. Till vänster ligger det vikingatida gravfältet, Ålstensgravfältet och till höger gränsar Per Albins Väg och Ålstensparken.

Ålstensängen är en äng i form av ett öppet gräsfält i en låg och bred dalsänka i Ålsten i södra Bromma, västra Stockholm, som ligger mellan Ålstensgatans förlängning och ned mot Mälaren. Fältet avslutas med en sandstrand och delvis klippstrand. Det är en stor öppen plan med utblick över Mälaren, och på ömse sidor därom ligger Ålstensskogen i öster och Ålstensparken i väster. Ängsmarken utgjorde tidigare en del av Ålstens gårds öppna åkerareal.

Topografi

Stranden vid Ålstensängen.
Pilträden växer gärna här vid strandkanten och segelbåtarna far förbi.
Strandparti vid Ålstensängen med pilträd, som lutar över vattnet.

Det så kallade Valborgsmässogärdet var tidigare sankmark. För drygt hundra år sedan var södra halvan av gärdet ned mot Mälaren sumpig och sank mark. Marken utfylldes av staden i början på 1900-talet. De två dalgångarna, Solviksängen och Ålstensängen, på var sida om Ålstensskogen, är gamla havsvikar. Ängen ovanför Solvik måste ha blivit torrlagd redan i förhistorisk tid. Långt senare, säkerligen ännu under 1400- och 1500-talen, och på grund av den betydande nivåskillnaden mellan de båda områdena, gick däremot vattnet fortfarande långt upp i den vik, i vars övre förlängning Ålstensgatan med radhusen nu ligger. Där nu Valborgsmässoelden brukar tändas stod då vatten.

Ålstensängen är en äng utan anläggningar, men med rekreationsmöjligheter. Vintertid finns det en pulkabacke och sommartid fungerar området som en lekäng med sandstrand. Trakten omkring Ålstenshamnen har använts på många olika sätt. Vårens ankomst brukar firas på Ålstensängen med brasa på Valborgsmässogärdet och avslutas med fyrverkeri. Det är det klassiska stället för valborgsmässofirandet i närområdet. År 1869 var det platsen för ett möte med det s.k. Högmässofolket, och under andra världskriget var det potatisland.

Ålstensängen tillkom i anslutning av anläggandet av Ålstensparken, som skapades i slutet på 1920-talet efter idéer av professor Rutger Sernander.

Omgivande områden

Ålstensängen gränsar till Ålstensskogen i öster och utgörs av det skogklädda bergmassivet mellan Mälarstranden i söder och Alviksvägen i norr ända bort till Djurklouvägen och Tomtebacken, som bildar gräns mot öster. Inom Ålstensskogen ligger också Solviksbadet. Ålstensparken i väster kan i vidsträckt bemärkelse också inkludera den öppna planen, som vi kallar Ålstensängen. Ålstensparken är naturområdet väster om Ålstensängen och sträcker sig fram till Ålstenshamnen mellan Mälaren i söder och bebyggelsen i de nutida kvarteren Ålstensgården, Vingåkersdansen, Kalvdansen och Domaredansen i norr.

Historia kring tidigare torp och stugor

I området kring Ålstensängen har det tidigare funnits flera torp och stugor, som numera är försvunna.[1]

  • Ålstens bränneritorp ska ha legat vid stranden söder om Ålstens gård. Det syns tydligt på 1829 års karta över Bromma i Carl G. af Forsells bok Beskrifning öfver Bromma Socken År 1825. Bränneriet kan ha funnits från början av 1700-talet. I bränneritorpet bodde en arrendator och det kan ha varit bostad för en dräng med familj. Enligt 1829 års karta låg det nära Sjövillan (skogvaktarbostaden). Vattennivån på 1700-talet var cirka 1,5 meter högre än idag. Torpet kan ha legat vid promenadstigen som gör en sväng mot norr och mynnar ut i Per Albins Väg.
  • Ålstens båtsmanstorp låg nära det stora höga flyttblocket, Ålstenen, med Arla Coldinukorset (RAÄ 111, flyttblock med järnkors) i Ålstensparken. Stugan löd under Ålstens gård och omnämns i husförhörslängder i början, mitten och slutet 1800-talet. I husförshörslängderna nämns båtsmännen som båtsmän, arbetskarlar och stattorpare. Då och då bodde inhysningar i torpet. Torparhustrur arbetade som pigor i lantbruket på Ålstens gård. Torpet syns på 1829 års karta och även på senare kartor. Det var ett timrat boningshus med två rum i en våning under tegeltak. En timrad ladugård fanns också.
  • Ålstens väderkvarn låg på krönet av Ålstensklippan nära Ålstens gård. Väderkvarnen tillhörde Ålstens gård. Det var en husbehovskvarn, som finns omnämnd av Carl af Forsell. Kvarnen revs 1893, men redan 1885 upphörde malningen. Spår av en uppbyggd terrass finns på krönet av klippan.
  • Ålstens kvarnstuga låg nedanför väderkvarnen. I stugan bodde mjölnaren med familj så länge som kvarnen användes. Stugan hade kammare och kök. På en karta från början av 1900-talet markeras den som "sommarstuga" på platsen.
  • Ålstens rättarebostad finns markerad öster om båtsmanstorpet på en karta över området vid Ålstens gård vid 1900-talets början. Rättarebostaden låg vid den lilla vägen, som går ned i Ålstensparken vid första villan. Inga spår finns kvar av stugan.
  • Ålstens skogvaktarbostad låg ovanför bryggan väster om Ålstensängen och nedanför berget, där Ålstens gård ligger. Omkring år 1900 byggdes där en villa, "Sjövillan". Här bodde från 1914 en skogvaktare. I cementplattan runt flaggstången inristade han "Lönnebom 1919". Plattan kan fortfarande ses i snåren på platsen bland trädgårdsväxterna. "Sjövillan" revs 1974.
  • Ålstens smedstuga var belägen vid Per Albins Väg strax söder om korsningen med Vallarestigen öster om Ålstens gård. Det var från början en smedja som tillhörde Ålstens gård. Smeden var en skicklig smed och han bodde i smedjan på 1880-talet, där han stekte mat på en öppen härd, på en så kallad ässja, som eldas med stenkol eller träkol. Inga spår finns kvar av smedstugan.
  • Ålstens statarstuga låg vid vägen mot bryggan (idag Per Albins Väg) nära Ålstens gård. Stugan byggdes som statarstuga för två familjer på 1860-talet. Stugan kallades Kapernaum och tillhörde Ålstens gård. Det var ett timrat parhus med två rum om 30 m2. Varje rum var bostad för en familj med barn. I rummen fanns öppen spis försedd med brandringar för matlagningen. Det var sparsamt möblerat och trångt för familjerna. I stort sett var det bara en säng, ett bord och några stolar. Det fanns brunn. Ingenjör Pehr Bergstedt, som ägde Ålstens gård 1892-1905, lät bygga om varje rum till ett stort rum och ett litet kök, där järnspis sattes in. På brunnen lades ett brunnslock av gjutjärn. En pump sattes dit. Inga spår finns kvar av statarstugan.

Per Albins Väg

Per Albins Väg, som går från Alviksvägen ner till Mälaren, ligger vid västra sidan av Ålstensängen.

Per Albins Väg går utmed västra delen av Ålstensängen från Alviksvägen ned till Mälarens vatten. Vägen har fått sitt namn efter statsminister Per Albin Hansson (1885-1946), som åren 1933-1946 bodde i ett radhus på Ålstensgatan 40 med sin familj, sin hustru Sigrid och barn. Per Albin Hansson är den politiker som framför alla andra förknippats med begreppet "folkhem". Per Albin Hanssons gode vän, byggmästare Olle Engkvist, erbjöd honom det finaste huset på Ålstensgatan, det enda med en rundel, dubbelt så stort som de andra radhusen. Hansson fick huset till ett bra pris mot att han blev områdets affischnamn.[2] Uppe på höjden vid Ålstensängen ligger Ålstens gård med huvudbyggnaden vid Brantstigen 12, och flygel och trädgårdsstuga vid Vallarestigen. Mellan 1640 och 1800-talets mitt lydde gården under Åkeshov. 1905 såldes Ålstens gård till Stockholms stad, men marken brukades till 1923 då den styckades upp för villabebyggelse.

Vikingatida gravfält vid Ålstensängen

Gravfältet Ålstensängen

Ålstensgravfältet, vid Ålstensskogen vid östra sidan av Ålstensängen, syns över ängen.

Vid östra delen av Ålstensängen ligger ett gravfält från yngre järnålder (550-1050 e.Kr.), Ålstensängen (RAÄ 2). När gravfältet anlades var Ålstensängen en vik av Mälaren. Gravfältet låg då endast några meter över Mälarens yta och kan nog dateras till vikingatid (800-1050 e.Kr.) På gravfältet finns minst 7 gravar, 4 runda och 3 rektangulära stensättningar. Det kan möjligen finnas några fler gravar i närheten.

Den vikingatida gård, som använde gravfältet, låg antagligen på höjden väster om Ålstensängen. Inga spår finns dock bevarade av den. Ålstens gård är skriftligt belagd 1339 som Asunda. Gustav Vasa köpte gården 1544 och lät bygga en kungsgård nära krönet av Ålstensklippan. Stengrunden finns kvar i det nu bevarade huset på Brantstigen 12. Anlöpande skepp kunde i tidig vikingatid dras upp på den norra stranden – vid Alviksvägen – eller lägga till vid de västra och östra höjdsträckningarna. Senare grundades viken upp och tilläggsplatsen låg antagligen närmare mynningen. På skylten som finns uppsatt vid fornlämningen står det att "vi får föreställa oss hur de levande på andra sidan Ålstensängen dagligen hade förfädernas gravar i sikte. Dessa hade i sin tur, symboliskt, uppsikt över de levande."

1904 undersöktes två av stensättningarna. De var brandgravar där den döde bränts på bål och benen lagts i en lerkruka. I den mindre graven påträffades en större och en mindre lerkruka, några nitar av järn och några brända ben. I den större graven fanns bland annat två järnnitar och dubbla huvuden och brända ben.

1943 undersöktes ytterligare en av gravarna. Den innehöll bronsbeslag till ett träkärl, rester av järnnitar, skelett av en människa och brända ben. Troligen är det den västra stensättningen ovanför Ålstensängen som undersökts.[3]

Noter

  1. ^ Nils Ringstedt, Torpen i Bromma, Historik, lägen och lämningar, 2010, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 3, ISBN 978-91-85671-70-0. Sidorna 115-120.
  2. ^ Sveriges Arkitekter, Per Albins radhus, Folklig statsminister i folkhemsfunkis.[död länk]
  3. ^ Gravfältet – Ålstensängen.

Källor

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ålstensängen&oldid=40635076”