Kungsgård

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bjälboättens palats i Vadstena, byggt omkring 1250 av Birger jarl, 1346 skänkt till bygget av Vadstena kloster.

En kungsgård var en gård, som kungen hade till sitt förfogande för att på gårdens avkastning på plats kunna försörja sig och sin hird, sitt beridna följe. Skatt betalades ursprungligen enbart till krigsmakten. En kungsgård kan ibland omnämnas kungsladugård, som också kan också syfta på de jordbruk som fanns i anslutning till kungliga slott.

En tidig typ av kungsgård var husabyn. Många av dessa verkar tidigare ha varit privatägda stormansgårdar.

Motsvarigheten till kungsgårdar har funnits i många stater. I det tysk-romerska riket hade kejsaren tillgång till Pfalzer på olika platser i riket.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Kungsgårdarna var Kronans egendom, som under äldre medeltid kallades Uppsala öd.

Tidigmedeltida kungadömen var kringresande till sin natur och kungsgårdarna fanns i olika landskap i landet. Till kungsgårdarna kom kungen och hans hird och hov ridande för att inspektera egendom, utföra styrelseärenden och döma på räfst- och rättarting i landskapet, eller bara konsumera de magasinerade födoämnena.

Kungsgården var också platsen för konungens utsände, där politiska och praktiska beslut fattades. Kungen bevakade sina intressen med hjälp av fogdar, som residerade på kungsgårdar. Ofta fanns en marknadsplats i närheten. Ibland kunde också ett kloster byggas vid eller nära kungsgården. Något har emellertid kungsgårdarna skilt sig i olika landskap.

Under senare tid hade allmogen dagsverks- och byggnadsskyldighet på kungsgårdarna. Skyldigheten upphörde 1810.

I Västergötland fanns en indelning av landskapet i åtta bon – vart och ett med en kungsgård. Se Västergötlands bon.

I Hälsingelagen, som nedtecknades i början av 1300-talet, omnämns sex kungsgårdar i Norrland, belägna centralt i de viktigaste bygderna. Vid kungsgårdarna samlades skatteuppbörden in, varefter den transporterades ner till Stockholm. För kyrkans och kungens befattningshavare anlades Norrstigen som en riksväg längs Norrlandskusten, och kungsgårdarna placerades invid denna väg. En kungsgård var belägen i Norrstig i Säbrå i Ångermanland där Norrstigen nådde fram till kusten och blev tillgänglig för sjötransporter. Sjötransporterna var långt fram i modern tid mycket viktigare än de osäkra landtransporterna på dåliga och backiga vägar.

Idag förvaltar Statens fastighetsverk skogar med mera som hör till de kungsgårdar som fortfarande ägs av staten. Avkastningen går till statsbudgeten.[1]

Kungsgårdar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Hälsingelagen nämner sex kungsgårdar och husabyar i stor-Hälsingland eller Mellannorrland, det vill säga dagens Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Gårdarna var placerade med regelbundna mellanrum på eller invid gamla centralorter längs den förhistoriska kustlandsvägen Norrstigen.

Gästrikland[redigera | redigera wikitext]

Hälsingland och Medelpad[redigera | redigera wikitext]

Medelpad[redigera | redigera wikitext]

Ångermanland[redigera | redigera wikitext]

Västerbotten[redigera | redigera wikitext]

Dalarna[redigera | redigera wikitext]

Södermanland[redigera | redigera wikitext]

Närke[redigera | redigera wikitext]

Uppland[redigera | redigera wikitext]

Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Västmanland[redigera | redigera wikitext]

Gotland[redigera | redigera wikitext]

Småland[redigera | redigera wikitext]

Västergötland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Västergötlands bon

Öland[redigera | redigera wikitext]

Östergötland[redigera | redigera wikitext]

Halland[redigera | redigera wikitext]

Skåne[redigera | redigera wikitext]

Kungsgårdar i Finland[redigera | redigera wikitext]

Svenska kronan hade kungsgårdar också i den östra rikshalvan (fram till 1809). Gustav Vasas program för avelsgårdar, som inleddes 1556, anses ha inspirerats av problem med att få fram tillräckliga förnödenheter till trupperna i det utdragna kriget mot Ryssland. Under ryska tiden fortsatte kungsgårdarna sin verksamhet under länsguvernörerna, men arrendetiden ökades ända upp till 25 år.

Birkaland[redigera | redigera wikitext]

Egentliga Finland[redigera | redigera wikitext]

Kymmenegårdslän[redigera | redigera wikitext]

Nyland[redigera | redigera wikitext]

Satakunta[redigera | redigera wikitext]

Åland[redigera | redigera wikitext]

  • Grelsby kungsgård
  • Haga kungsgård
  • Germundö kungsgård

Österbotten[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [https://web.archive.org/web/20171201040914/http://www.sfv.se/sv/om-oss/uppdrag/skogsforvaltning/ Arkiverad 1 december 2017 hämtat från the Wayback Machine. Statens fastighetsverks webbplats.
  2. ^ [a b] Grundberg, Leif (2006). Medeltid i centrum: europeisering, historieskrivning och kulturarvsbruk i norrländska kulturmiljöer; Doktorsavhandling. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 59. Studia archaeologica Universitatis Umensis, 1100-7028 ; 20. Umeå: Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet. Libris 10261967.. ISBN 91-7264-202-5 (inb.). http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-924 
  3. ^ Striden i Gestilren 1210.Varför? Vad hände? Och sen då? 2009, 280 sid.
  4. ^ Grimstorp i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
  5. ^ Fem kungsgårdar blir byggnadsminnen
  6. ^ ”Om Starby Kungsgård”. Arkiverad från originalet den 22 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180522042446/http://www.stavlosa.se/historiakungstarby.htm. Läst 21 maj 2018.