Édouard Thouvenel

Édouard Thouvenel
Född	11 november 1818 Verdun, Frankrike
Död	18 oktober 1866 (47 år) Paris sjätte arrondissement, Frankrike
Medborgare i	Frankrike
Sysselsättning	Diplomat, politiker
Befattning
Frankrikes ambassadör i Grekland (1849–1850) Frankrikes ambassadör i Osmanska riket (1855–1860) Senator i andra franska kejsardömet (1859–1866) Frankrikes utrikesminister (1860–1862) President of the board of directors of the Compagnie des chemins de fer de l'Est (1862–1866)
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen Storkors av Guadeloupeorden Storkorsriddare med kedja av Heliga gravens orden Riddare med storkors av Guelferorden Riddare av första klass av Järnkroneorden San Marinos orden Storofficer av Meschidie-orden Stora ordensbandet av Nichan Iftikhar Storkorset av Karl III:s orden Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Sankt Georgs heliga militära konstantinska orden Storkors av Gregoriusorden Bayerska kronorden Storkors av Frälsarens orden Kungliga Serafimerorden Svarta örns orden Järnkroneorden
Redigera Wikidata

Édouard Antoine Thouvenel, född den 11 november 1818 i Verdun, död den 18 oktober 1866 i Paris, var en fransk diplomat.

Thouvenel blev 1844 attaché vid franska legationen i Bryssel, 1845 legationssekreterare i Aten, 1846 chargé d'affaires och 1849 envoyé i Aten samt efter statskuppen 1851 direktör för politiska avdelningen i utrikesministeriet i Paris.

Utnämnd till ambassadör i Konstantinopel 1855 och senator 1859, blev Thouvenel utrikesminister i januari 1860. Som sådan visade han skicklighet och moderation, ökade genom expeditionen till Syrien (augusti 1860-juni 1861) Frankrikes prestige i Orienten och vann stora framgångar mot Kina, som tvangs till freden i Peking (25 oktober 1860).

Thouvenel grundlade genom freden i Saigon (5 juni 1862) franska väldet i Cochinkina. Men det var också under hans ledning av utrikesministeriet, som den olycksbringande expeditionen till Mexiko beslöts och påbörjades. Thouvenel avgick i oktober 1862 från sin plats som utrikesminister på grund av meningsskiljaktigheter med kejsaren i den romerska frågan.

Med stöd av Thouvenels papper utgav hans son Louis Thouvenel Le secret de l'empereur (2 band, 1889), La Gréce du roi Othon (1890), Nicolas I:er et Napoleon III. Les préliminaires de la guerre de Crimée, 1852-1854 (1891), Trois années de la question d'Orient, 1856-1859 (1897) och Pages de l'histoire du second empire (1903).

Utmärkelser

•  Storkors av Hederslegionen
• Storkors av Guadeloupeorden
•  Storkorsriddare med kedja av Heliga gravens orden
•  Riddare med storkors av Guelferorden
•  Riddare av första klass av Järnkroneorden
•  San Marinos orden
•  Storofficer av Meschidie-orden
•  Stora ordensbandet av Nichan Iftikhar
•  Storkorset av Karl III:s orden
•  Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
•  Sankt Georgs heliga militära konstantinska orden
•  Storkors av Gregoriusorden
•  Bayerska kronorden
•  Storkors av Frälsarens orden
•  Kungliga Serafimerorden
•  Svarta örns orden
•  Järnkroneorden

[Redigera Wikidata]

Bilder & media

Källor

Tryckta källor

• Thouvenel, Édouard Antoine i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)