Ögedei

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ögedei
Regeringstid 1229–1241[1]
Företrädare Tolui[2][3]
Efterträdare Güyük khan
Gemål Töregene
Personnamn Ogedei Borjigin[3]
Tempelnamn Taizong 太宗
Ätt Borjiginerna
Far Djingis Khan[4]
Född 1186[3]
Död 1241 [3]
Karakorum
Begravd Qiniandalen (起輦谷)[3]

Ögedei (eller Ogotai) var Djingis Khans tredje son och kom att efterträda honom som khan över Mongolväldet. Under Ögedeis ledning fortsatte expansionen i Kina genom erövring av Jin-och Songrikena samt erövringen av nuvarande Ryssland.

Efter Djings khans död 1227 blev Ögedei korad till hans andra efterträdare vid ett möte med den mongoliska aristokratin (khuriltai) 1229. För att särskilja sig från andra innehavare av titeln lät han utropa sig till "storkhan" (qaγan). Ögedei inledde sin regering med att bedriva militärkampanjer i Sichuan 1231-32 och fullbordade erövringen av Jinriket 1233-34, vilket gjorde att norra Kina befann sig under mongoliskt välde.

På grund av en hjärtsjukdom höll han sig i sitt palats medan hans generaler erövrade nya länder. Den främste generalen, Tsubotai ledde ett fälttåg med 5-6 tumener, ca 50 000 krigare. De erövrade delar av Ryssland, bland annat Moskva och fortsatte västerut mot Europa. Mongolerna hade tagit över Ungern, Polen och Ukraina och var vid gränsen till Tyskland. De hade även spioner så lång bort som Frankrike och Italien. Tsubodais mål var att förinta allt i sin väg ända fram till havet. Sedan dog Ogotai. Hans död räknas som betydelsefull eftersom hela Europas utveckling annars kunde varit annorlunda. Det fanns i stort sett inget motstånd kvar fram till Atlanten. Den större franska armén, en tempelriddarorden, hade redan krossats. För att förhindra att det blev Chagatai som blev gurkhan (storkhan) var Tsubodais armé tvungen att vända tillbaka och erövringen upphörde.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Emperors of the Yuan Dynasty 元 (1279-1368)” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Yuan/yuan-rulers.html. Läst 20 januari 2016. 
  2. ^ Hägerdal, Hans (2012). ”Storkhaner av Yuandynastin”. Kinas historia. Historiska media. Sid. 1148. ISBN 978-91-87031-24-3 
  3. ^ [a b c d e] Ji, Yang (2006). ”Mausoleum of Qing Genghis”. Imperial mausoleums of China. China National Art Photograph Publishing House. Sid. 94-95. ISBN 7-80069-732-0 
  4. ^ Mote, F.W. (2003). ”Kublai Khan's Successors, 1294–1370” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. Sid. 413. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PR8&dq=Imperial%20China%20900-1800%20M%C3%B6ngke%20Khan%20and%20the%20Third%20Campaign%20to%20the%20West&hl=sv&pg=PA468#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]