Norra Yuandynastin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Norra Yuandynastin
mongolska: ᠬᠦᠮᠠᠷᠳᠦ ᠥᠨ ᠥᠯᠥᠰ
Ikh Mongol Uls
kinesiska: 北元
Běi Yuán

Flag of the Mongol Empire.svg
1368–1635


Mongolia XVI.png
Huvudstad Xanadu (1368–1369)
Yingchang (1369–1370)
Karakorum (1371–1388)



Bildades 1368
 – bildades ur Yuandynastin
Mongolväldet
Upphörde 1635
 – uppgick i Qingdynastin

Norra Yuandynastin eller Norra Yuan (北元; Běi Yuán) var en mongolisk dynasti som följde efter Mongolväldet och Yuandynastins fall 1368. Regimen varade fram till 1635 då den upptogs i den manchueriska Qingdynastin.[1][2] Namnet Norra Yuandynastin används ibland bara fram till 1388 eller 1402 baserat på att regenterna då upphörde att använda titeln kejsare.[3]

Etablering i kärnlandet[redigera | redigera wikitext]

1368 lämnade Yuandynastins sista kejsare Toghon Temür dynastins huvudstad Khanbalik (dagens Peking) och flydde norrut till mongolernas kärnland efter att upprorsledaren Zhu Yuanzhang utropat sig som kejsar Hongwu och grundat Mingdynastin (1368–1644).[4] Toghon Temür och hans följe på ungefär 60 000 personer begav sig till Xanadu i Inre Mongoliet.[2] 1369 attackerade Mingdynastins styrkor Xanadu, och mongolerna fick fly vidare längre norrut till Yingchang (应昌) (vid västra stranden Dalai Nur[5] i Heshigten i Inre Mongoliet).[1][3] Toghon Temür avled 1370 och efterträddes av sin son Ayushiridara. Kort därefter attackerades även Yingchang av Mingdynastin och Ayushiridara flydde till Karakorum där han utropade sig som kejsare 1371.[3] Karakorum totalförstördes av Mingdynastins trupper 1388.[6]

Splittring och enande[redigera | redigera wikitext]

Toghus Temür mördades 1388 av sin egen general Yesüder (som var ättling till Ariq Böke[7]) och mongolerna splittrades i strider om makten. År 1400 utropade sig Gün Temür som storkhan över tatarerna, men mördades 1402 av adelsmannen Guilichi som regerade till 1408. Enligt det officiella historieverket Mingshi så var Guilichi den första ledaren för Norra Yuandynastin som inte tog sig titeln kejsare.[3]

Den starka ledaren Dayan Khan (r. 1478–1516) besegrade Oiraterna och enade och strukturerade mongolerna i sex stammar (eller tumen):[7][8]

Altan Khan grupperade i mitten på 1500-talet mongolerna i två delar; Oiraterna (östra) och Khalkhamongoler (västra).[7]

Kriget mot Mingdynastin[redigera | redigera wikitext]

Norra Yuandynastin hävdade sin rätt över Kina,[2] och ett flertal militära slag stod mot Mingdynastin. 1372 anföll Mingdynastin med totalt 150 000 man på tre fronter mot mongolerna och dess huvudstad Karakorum, men besegrades av mongolerna.[3] 1388 led mongolerna ett stort nederlag mot Mingdynastin efter Slaget vid Buirsjön.[10] Vid Tumukrisen 1449 lyckades mongolerna under ledning av Esen khan tillfångata Mingdynastins kejsar Zhengtong.[1] 1497 till 1505 ledde Dayan Khan en serie räder mot Mingdynastins gränser.[9]

Dynastins fall[redigera | redigera wikitext]

Under 1600-talet föll Norra Yuandynastin successivt i takt med att manchuerna blev starkare. Manchuerna inkluderade mongolerna Åtta baneren.[7] 1635 hade dynastin helt upplösts efter att dess sista ledare Ejei Khan kapitulerat till Qingdynastins Hong Taiji[1]

Regentlängd[redigera | redigera wikitext]

Nr Personnamn[7][11] Titel[7][11] Regeringstid[7][11] Regeringsperiod[11]
1 Toghon Temür Uqaγatu khan
Kejsar Shun[12]
(1333) 1368–1370[12] Zhizheng (1341) 1368 – 1370
2 Ayushiridara[13] Biligtü Khan
Kejsar Hexiao
1371–1378 Xuanguang 1371–1378
3 Toghus Temür[13] Usqal Khan
Kejsar Ningxiao
1378–1388 Tianyuan 1379–1388
4 Yesüder Joriγtu Khan 1388–1392
5 Engke Khan 1392
6 Elbeg? Elbeg Nigülesügci Khan 1392–1399
7 Gün Temür Toγoγan Khan 1400–1402
8 Guilichi Örüg Temür Khan 1402–1408
9 Bunyashiri Öljei Temür Khan 1408–1412
10 Dalbag Delbeg Qaγan Khan 1415
11 Oyiradai Khan 1415–1425
12 Adai Khan 1425–1433
13 Toghtoa Bukha Tayisung Khan 1433–1452
14 Agbarjin 1453
15 Esen khan 1453–1454
16 Ükegtü Markörgis Khan 1455–1465
17 Mulan Khan 1465–1466
18 Mandaghol khan 1475–1478
19 Batumöngke Dayan Khan 1478–1516/1543[9]
20 Barsbolad Khan
21 Bodi Alagh Khan 1516/1543–1547
22 Darayisung Gödeng Khan 1547–1557
23 Tümen Jasaghtu Khan 1557–1592
24 Buyan Sechen Khan 1592–1603
25 Ligdan Ligdan Khutugtu Khan 1604–1634
26 Ligdan Ejei Khan 1634–1635

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] May, Timothy (2016). ”Northern Yuan (1638–1634)” (på engelska). The Mongol Empire: A Historical Encyclopedia. ABC-CLIO. sid. 26–28. https://books.google.se/books?id=4gB9DQAAQBAJ&lpg=PA27&ots=tt7fXSEAmz&dq=Northern%20Yuan%20dynasty&hl=sv&pg=PA26#v=onepage&q&f=false 
  2. ^ [a b c] Man, John (2015). ”The outer reaches of empire” (på engelska). The Mongol Empire. Corgi. sid. 290–291. ISBN 9780552168809. http://www.amazon.com/The-Mongol-Empire-Genghis-Founding/dp/0552168807 
  3. ^ [a b c d e] ”Chinese History - Yuan Period Event History” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Yuan/yuan-event.html. Läst 31 januari 2017. 
  4. ^ Hägerdal, Hans (2012). ”Ming. Stabilitet och despotism”. Kinas historia. Historiska media. sid. 149–150. ISBN 978-91-87031-24-3 
  5. ^ Schinz, Alfred (1996). ”4.2.3. The Mongol Yuan Dynasty (1271–1368)” (på engelska). The Magic Square. Edition Axel Menges. sid. 288. ISBN 978-3930698028. https://books.google.se/books?id=qhcRYkz-I3YC&lpg=PA288&ots=Y9DCqmNf_e&dq=ruins%20of%20Yingchang&hl=sv&pg=PA288#v=onepage&q&f=false 
  6. ^ ”Karakorum” (på engelska). Daniel C. Waugh. https://depts.washington.edu/silkroad/cities/karakorum/karakorum.html. Läst 1 februari 2017. 
  7. ^ [a b c d e f g] ”Chinese History - The Mongols (Menggu 蒙古)” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Yuan/mongols.html. Läst 31 januari 2017. 
  8. ^ ”Chinese History - Dada 韃靼 Tatars” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Altera/tatars.html. Läst 1 februari 2017. 
  9. ^ [a b c] Grousset, Rene (1970). ”15. The Last Empires of Mongolia from the Fifteenth to the Eighteenth Century” (på engelska). The Empire of the Steppes: History of Central Asia. Rutgers University Press. sid. 509–510. ISBN 978-0813513041. https://books.google.se/books?id=CHzGvqRbV_IC&lpg=PA502&dq=ming%20dynasty%20attack%20karakorum%201388&hl=sv&pg=PA509#v=onepage&q&f=false 
  10. ^ Grousset, Rene (1970). ”15. The Last Empires of Mongolia from the Fifteenth to the Eighteenth Century” (på engelska). The Empire of the Steppes: History of Central Asia. Rutgers University Press. sid. 502. ISBN 978-0813513041. https://books.google.se/books?id=CHzGvqRbV_IC&lpg=PA502&ots=xmRwAybO5U&dq=ming%20dynasty%20attack%20karakorum%201388&hl=sv&pg=PA502#v=onepage&q&f=false 
  11. ^ [a b c d] ”Chinese History - Yuan Dynasty Emperors and Khans” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Yuan/yuan-rulers.html. Läst 31 januari 2017. 
  12. ^ [a b] Mote, F.W. (2003). ”Kublai Khan's Successors, 1294–1370” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 472. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PR8&dq=Imperial%20China%20900-1800%20M%C3%B6ngke%20Khan%20and%20the%20Third%20Campaign%20to%20the%20West&hl=sv&pg=PA468#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016 
  13. ^ [a b] Hägerdal, Hans (2012). ”Storkhaner av Yuandynastin”. Kinas historia. Historiska media. sid. 148. ISBN 978-91-87031-24-3 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]