Örnbräken

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Örnbräken
Adelaarsvaren plant Pteridium aquilinum.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionOrmbunksväxter
Pteridophyta
KlassPteridopsida
OrdningDennstaedtiales
FamiljÖrnbräkenväxter
Dennstaedtiaceae
SläkteÖrnbräknar
Pteridium
ArtÖrnbräken
P. aquilinum
Vetenskapligt namn
§ Pteridium aquilinum
Auktor(L.) Kuhn, 1879
Synonymer
 
*1 Jordstam med den tillväxande änden till vänster och tre blad i olika utvecklingsstadier, det äldsta med skaftet avskuret *2 En del av bladskivan *3 Småblad sett från undersidan. Förstoring × 3 *4 Ett stycke av d:o (starkare förstoring) *5 Öppnat sporgömme med sporer (stark förstoring)

  • 1 Jordstam med den tillväxande änden till vänster och tre blad i olika utvecklingsstadier, det äldsta med skaftet avskuret
  • 2 En del av bladskivan
  • 3 Småblad sett från undersidan.
    Förstoring × 3
  • 4 Ett stycke av d:o (starkare förstoring)
  • 5 Öppnat sporgömme med sporer (stark förstoring)
Hitta fler artiklar om växter med

Örnbräken (Pteridium aquilinum) tillhör ormbunksväxterna.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Örnbräken bildar mer eller mindre täta bestånd av enstaka stående blad, som har styvt och upprätt skaft och 3-dubbelt parbladig skiva. Redan då ljungen blommar, börjar örnbräken gulna och står under hösten med livligt rödgul färg för att vissna ned innan vintern kommer. Bladens enstaka växtsätt beror på jordstammens långsträckta ledstycken. Namnet "örnbräken" kommer av att man, om man skär av stjälkbasen något på sned, kan se ledningssträngarna bilda en figur med viss likhet med en heraldisk dubbelörn.

Kromosomtal 2n = 104.

Från andra ormbunkar avviker Pteridium genom att sporgömmena sitter utmed bladflikarnas kant, och att indusiet bildas av själva bladkanten, som är tillbakavikt över sporgömmena. (Se figur 2 i stora bilden till höger.)

Örnbräken besitter ett ganska omfattande kemiskt självförsvar, med till exempel tanniner, fenoler och cyanidfrisläppande glykosider. Växten innehåller även två cancerogener.[1] Detta innehåll gör örnbräken olämplig som djurfoder.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Örnbräken är vanlig på många håll i världen. I Skandinaviens södra och mellersta skogsområden allmän.

I betesvall betraktas örnbräken som ogräs, och bekämpas manuellt genom ryckning. Eftersom roten tränger djupt ned krävs ett stadigt tvåhandsgrepp om skaftet, varpå ryckning sker rakt upp.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Torra marker.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Dubbelörn
Flygande örn
Aquila chrysaetos
  • Släktenamnet Pteridium kommer av latin pteris = vinge med syftning på den stora triangulära bladskivan.
  • Artepitetet aquilinum kommer av latin aquila = örn, ty om jordstammen skärs itu ser det ut som siluetten av en flygande örn'
  • Namnet "örnbräken" kommer av att man, om man skär av stjälkbasen något på sned, kan se ledningssträngarna bilda en figur som har viss likhet med en heraldisk dubbelörn ("tvehövdad örn").

Användning[redigera | redigera wikitext]

Örnbräken har i äldre tider som torkad använts till stoppning i madrasser, till strö, till eldning med mera och även som maskdödande medel. Växten är otjänlig som djurfoder, och kan orsaka förgiftning hos kor och hästar.

Alternativa vardagliga namn[redigera | redigera wikitext]

  • Bräken
  • Slokörnbräken (Underart)
  • Taigaörnbräken (Underart) (Se taiga.)

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Christopher N. Page. Ecological strategies in fern evolution: a neopteridological overview. Review of Palaeobotany and Palynology. 119(1-2). 1^-33. 2002.