Örnrockor
| Örnrockor | |
 Aetobatus narinari | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Broskfiskar Chondrichthyes |
| Underklass | Hajar och rockor Elasmobranchii |
| Överordning | Rockor Batoidea |
| Ordning | Rockor Rajiformes |
| Familj | Örnrockor Myliobatidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Myliobatidae | |
| Auktor | Bonaparte, 1838 |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Örnrockor (Myliobatidae) är en familj i ordningen Rajiformes bland rockorna. Arterna lever inte som andra rockor på havets botten utan pelagiskt, framför allt i tropiska och subtropiska regioner.[1] Den planktonätande mantan, Manta birostris, hör till denna familj.
I familjen ingår ungefär 30 arter.[1]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Exemplarens längd kan vara 4,5 meter.[1]
Familjen kännetecknas av de breda bröstfenorna, vingarna, som ofta kan bli lika stora som kroppslängden (utan stjärt), och den mycket smala, svansliknande stjärten. Vissa arter har en gifttagg på denna (saknas endast hos tre arter). Familjen är inte äggläggande som hos de egentliga rockorna, utan föder levande ungar.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 Digel & Kwiatowski (red.) (1987). ”Adlerrochen” (på tyska). Meyers Grosses Taschenlexikon. "A−Ang". BI-Taschenbuchverlag. sid. 93
- ↑ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 338-339. ISBN 91-1-844202-1
|