171 Ophelia

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
171 Ophelia
Upptäckt[1]
UpptäckareA. Borrelly
UpptäcktsplatsMarseille
Upptäcktsdatum13 januari 1877
Beteckningar
MPC-beteckning171 Ophelia
Uppkallad efterOphelia[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 14 mars 2012
Aphelium3,54140461 AU
529 786 589 km
Perihelium2,723445 AU
407 421 570 km
Halv storaxel3,13242479 AU
468 604 078 km
Excentricitet0,1305633
Siderisk omloppstid2 024,97378 d (5,54 år)
Medelomloppshastighet16,841 km/s
Medelanomali86,23965°
Inklination2,54654°
Longitud för uppstigande nod100,5395°
Periheliumargument57,0766°
Månar1?
Fysikaliska data
Dimensioner116,69[3] km
Synodisk rotationsperiod6,6[3] h
Albedo0,0615[3] geometriskt
SpektraltypC[3]
Absolut magnitud (H)8,31
Hitta fler artiklar om astronomi med

171 Ophelia är en asteroid upptäckt den 13 januari 1877 av Alphonse Borrelly vid Marseille-observatoriet. Asteroiden har fått sitt namn efter karaktären Ophelia i Shakespeares Hamlet.[4]

Måne[redigera | redigera wikitext]

1979 observerade Edward F Tedesco en ovanlig ljuskurva. Detta tolkades som att asteroiden kan ha en måne. Månen tros ha skapats vid en kollision.[5][6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 22 april 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 28, ISBN 978-3-642-29717-5
  3. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Ophelia” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 9 mars 2012. https://www.webcitation.org/662EljScN?url=http://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=171. Läst 9 mars 2012. 
  4. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 28. ISBN 3-540-00238-3. http://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA28&dq=171+Ophelia&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=171%20Ophelia&f=false. Läst 1 maj 2015 
  5. ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 22 april 2009. 
  6. ^ EDWARD F. TEDESCO (2 March 1979). ”Binary Asteroids: Evidence for Their Existence from Lightcurves”. Science. sid. Vol. 203. no. 4383, pp. 905 - 907. doi:10.1126/science.203.4383.905. http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/203/4383/905. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]