Achille Baraguey d'Hilliers

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Achille Baraguey d’Hilliers)
Hoppa till: navigering, sök
Achille Baraguey d'Hilliers
Greve
Marskalk av Frankrike
Tidsperiod 1854
Militärguvernör i Paris
Tidsperiod 1870
Yrke Militär
Militärtjänst
I tjänst för  Frankrike
Land  Frankrike
Grad Marskalk av Frankrike
Slag/krig fälttågen 1812 och 1813-15
slaget vid Leipzig
Krimkriget 1854
Andra italienska frihetskriget
slaget vid Solferino
Fransk-tyska kriget
Personfakta
Född 6 september 1795
Nationalitet  Frankrike
Död 6 juni 1878 (82 år)
Släkt
Frälse/adelsätt Baraguey d'Hilliers
Far Louis Baraguey d'Hilliers

Achille Baraguey d'Hilliers, född 6 september 1795 i Paris, död 6 juni 1878 i Amélie-les-Bains, var en fransk greve och militär, son till Louis Baraguey d'Hilliers.

Baraguey d'Hilliers blev officer vid kavalleriet 1812, överste 1830, divisionsgeneral 1843 och marskalk av Frankrike 1854. Han deltog i fälttågen 1812 och 1813-15, där han i slaget vid Leipzig förlorade sin vänstra hand, samt i expeditionen till Algeriet 1830. År 1833 blev Baraguey d'Hilliers chef för krigsskolan i Saint Cyr och 1843 guvernör i Constantine. Under Krimkriget 1854 erhöll han befälet över landstigningstrupperna på Östersjöflottan och erövrade Bomarsunds fästning. I 1859 års fälttåg förde han 1:a armékåren och utmärkte sig i slaget vid Solferino. Vid krigsutbrottet 1870 var han intill 12 augusti militärguvernör i Paris och utsågs efter kriget slut till president i undersökningskommissionen rörande nederlagen under kriget.

Källor[redigera | redigera wikitext]