Acomys russatus
| Acomys russatus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.JPG) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Råttdjur Muridae |
| Släkte | Taggmöss Acomys |
| Art | Acomys russatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Acomys russatus | |
| Auktor | (Wagner, 1840) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Acomys russatus[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Wagner 1840. Acomys russatus ingår i släktet taggmöss och familjen råttdjur.[4][5] Inga underarter finns listade.[4]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
En påtagligt stor och robust taggmus med släktets spetsiga nos och styva och taggiga borst på ryggen. Längden från nos till svansrot är 11 till 12 cm, den förhållandevis korta svansen är 6,5 till 7 cm lång och vikten varierar från 36 till 94 g. Pälsen på ovansidan är gulbrun som gradvis övergår till bukens vita päls. Fötternas undersidor är svarta.[6]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
I bergstrakter når arten 2 000 meter över havet. Djuret vistas i klippiga områden med glest fördelad vegetation, till exempel vid kanterna av wadier (temporärt uttorkade floder) samt på bergssidor och -toppar. Individerna är dagaktiva och lever främst på insekter.[1] De kan emellertid också äta snäckor, frön och andra vegetabilier.[7] Livslängden är vanligtvis omkring 3 år, även om det i undantagsfall förekommer att den har lyckats leva till 5 års ålder.[8]
Det är vanligt att hela eller delar av svansen saknas hos individer som påträffas i det fria. Arten har nämligen möjlighet att "släppa" delar av svansen, något som man antar är ett försvarsbeteende när arten angrips av rovdjur. Detta beteende förekommer även hos andra taggmössarter, men är markant vanligare hos denna art.[9]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Arten blir könsmogen vid 2 till 3 månaders ålder.[8] Den leker året runt, även om parningsaktiviteterna är koncentrerade kring regntiden under februari till juli. Efter 5 till 6 veckors dräktighet får honan 4 till 5 ungar; mycket unga mödrar får dock endast 1 till 2 ungar. Ungarna är välutvecklade när de föds, med päls och öppna ögon. Honorna samarbetar när det gäller att ta hand om ungarna, de hjälper till med att tvätta ungarna och bita av navelsträngen. Har flera honor ungar samtidigt förekommer det även att de ger di åt varandras ungar.[7]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Denna taggmus förekommer i östra Nordafrika och i västra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från västra Egypten till södra Syrien och söderut i ett bredare band längs Röda havet på Arabiska halvön.[1]
Status[redigera | redigera wikitext]
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Arten minskar, av okända anledningar, i Egypten, men i övrigt är den vanlig och ohotad. I vissa jordbruksområden betraktas arten som ett skadedjur.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Shenbrot, G. 2016 Acomys russatus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 4 februari 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992), Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (2005) , website Acomys russatus, Mammal Species of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/acomys+russatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 240–241. ISBN 978-1-4081-1399-8
- ^ [a b] Benjamin Fishman (2000). ”Acomys russatus golden spiny mouse” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Acomys_russatus/. Läst 30 juni 2014.
- ^ [a b] ”Golden spiny mouse (Acomys russatus)” (på engelska). ARKive - Images of Life on Earth. Arkiverad från originalet den 14 april 2012. https://web.archive.org/web/20120414030242/http://www.arkive.org/golden-spiny-mouse/acomys-russatus/. Läst 2 juli 2014.
- ^ Shargal, Eyal; Rath-Wolfson, Lea; Kronfeld, Noga; Dayan, Tamar (1999). ”Ecological and histological aspects of tail loss in spiny mice (Rodentia: Muridae, Acomys) with a review of its occurrence in rodents”. Journal of Zoology 249 (2): sid. 187–193. doi:. http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=41589.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Acomys russatus.
|