Plymalka
| Plymalka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Alkor Alcidae |
| Släkte | Aethia |
| Art | Plymalka A. pygmaea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aethia pygmaea | |
| Auktor | (Gmelin, 1789) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Mindre tofsalka | |
Plymalka[2] (Aethia pygmaea) är en liten fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar.[3] Arten förekommer i nordöstra Asien och västra Alaska. Den minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Plymalkan är en liten (17–22 cm), mörkgrå alka, lik tofsalkan men mindre. Den adulta fågeln är praktfull, med sju plymer i ansiktet, varav två sträcker sig bakåt från näbben som ett vitt V. Ögat är vitt och näbben är liten och orangefärgad. Vintertid tappas den övre vita plymen och de övriga är mindre framträdande. Näbben är också mer gulaktig. På vattenytan flyter den rätt högt med den korta stjärten ofta rest. I den snabba flykten tätt ovan vattenytan syns helsvarta vingar och ljusare undergump än hos tofsalkan.[4]
Läten[redigera | redigera wikitext]
Plymalkan är vanligen tyst vintertid, men hörs yttra ett kattungelikt jamande samt ett snabbt tvåstavigt läte i häckningskolonin.[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Fågeln häckar i östra Sibirien och på Aleuterna i Alaska. I Asien hittas den i nordöstra Ochotska havet och Kommendörsöarna söderut till åtminstone centrala Kurilerna, i Aleuterna österut till Four Mountains Island och Krenitzen Island. Vintertid håller den sig mestadels nära häckningsomtådena, men har setts så långt söderut som Hokkaido i Japan[4] och är tillfällig även i norra Berings hav vid exempelvis St. Lawrence Island. ¨
Systematik[redigera | redigera wikitext]
Plymalkan är trots storleksskillnaden närmast släkt med papegojalkan (A. psittacula) och dessa två systergrupp till tofsalkan.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Plymalkan hittas på öppet hav där starka tidvattensströmmar flyter mellan öar, ofta i stora flockar. Födan består av plankton och småfisk.[5]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Plymalkan häckar i kolonier i skrevor på klippöar. Häckningsbiologin är dåligt känd, men den lägger troligen sitt enda ägg mellan slutet av maj och början av juni. Studier visar att fågelns plymer hjälper den liksom kattens morrhår att ta sig in och ut ur boet nattetid.[7][8]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av predation från invasiva arter samt habitatförstörelse. Dock minskar den inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till fler än 100.000 individer,[9] varav det i Ryssland häcker färre än 100 par[10].
Namn[redigera | redigera wikitext]
På svenska har fågeln även kallats mindre tofsalka. Det vetenskapliga namnet pygmaea betyder "dvärg".[11]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Birdlife International 2020 Aethia pygmaea . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
- ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 215. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Humphries, E.M., and K. Winker (2010), Working through polytomies: Auklets revisited, Mol. Phylogenet. Evol. 54, 88-96.
- ^ Seneviratne, Sampath S. & Ian L. Jones (2008) Mechanosensory function for facial ornamentation in the whiskered auklet, a crevice-dwelling seabird. Behavioral Ecology Advance Access. DOI 10.1093/beheco/arn029
- ^ Nettleship, D.N. & Kirwan, G.M. (2019). Whiskered Auklet (Aethia pygmaea). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54075 6 februari 2019).
- ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
- ^ Brazil, M. 2009. Birds of East Asia: eastern China, Taiwan, Korea, Japan, eastern Russia. Christopher Helm, London.
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör plymalka.
Wikispecies har information om Aethia pygmaea.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|