Vattenmockasin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Agkistrodon piscivorus)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vattenmockasin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Florida Water Moccasin 056.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljHuggormar
Viperidae
SläkteAgkistrodon
ArtAgkistrodon piscivorus
Vetenskapligt namn
§ Agkistrodon piscivorus
AuktorLacépède 1789
Utbredning
Agkistrodon piscivorus range.png
Utbredningsområde
Synonymer
Ancistrodon piscivorus COPE 1860
Trigonocephalus piscivorus DUMÉRIL 1854[2]
Toxicophis piscivorus BAIRD 1853[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Vattenmockasin (Agkistrodon piscivorus)[4][5] är en ormart som beskrevs av Lacépède år 1789. Arten ingår i släktet Agkistrodon som hör till familjen huggormar.[6][7] Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Vattenmockasinen är den största arten i släktet Agkistrodon, vuxna djur blir vanligtvis över 80 cm långa och hanarna blir i regel längre än honorna. Exemplar på över 180 cm har hittats.[8] Huvudet är relativt brett, ormens teckning är svart med olivfärgat till ljusbrunt färgmönster. I delar av USA kallas den för "cottonmouth" (svenska: bomullsmun) vilket avser dess helvita gap vilket visas då ormen känner sig hotad.[4]

Utbredningsområde[redigera | redigera wikitext]

Arten återfinns i östra och sydöstra USA från Texas i söder till Florida längs delstaterna vid USA:s ostkust upp till Virginia. Arten finns så långt norrut som Indiana och i södra Illinois.[8] Dess habitat är vid vattendrag och vattenmockasinen är en skicklig simmare.[4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • A. p. conanti
  • A. p. leucostoma
  • A. p. piscivorus

Förhållande till människor[redigera | redigera wikitext]

Bett från vattenmockasin är relativt vanliga längs med Mississippifloden och längs kusten med Mexikanska golfen.[9] Ormens gift innehåller både vävnadsförstörande enzymer och hemotoxiner som bryter ned röda blodkroppar vilket kan orsaka blodtrycksfall samt försämrad koaguleringsförmåga. Dödsfall har förekommit.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 2007 Agkistrodon piscivorus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
  3. ^ Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
  4. ^ [a b c d] http://www.ne.se/vattenmockasin
  5. ^ Lacepède, B. G. E. (1789) Histoire Naturelle des Quadrupèdes Ovipares et de Serpens. Vol.2., lmprimerie du Roi, Hôtel de Thou, Paris, 671 pp.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 augusti 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/agkistrodon+piscivorus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
  8. ^ [a b] Campbell JA, Lamar WW. 2004. The Venomous Reptiles of the Western Hemisphere. Comstock Publishing Associates, Ithaca and London. 870 ss. 1500. ISBN 0-8014-4141-2.
  9. ^ U.S. Navy. 1991. Poisonous Snakes of the World. US Govt. New York: Dover Publications Inc. 203 pp. ISBN 0-486-26629-X.


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]