Vattenmockasin
| Vattenmockasin Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Huggormar Viperidae |
| Släkte | Agkistrodon |
| Art | Agkistrodon piscivorus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Agkistrodon piscivorus | |
| Auktor | Lacépède 1789 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Synonymer | |
|
Ancistrodon piscivorus COPE 1860 Trigonocephalus piscivorus DUMÉRIL 1854[2] Toxicophis piscivorus BAIRD 1853[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Vattenmockasin (Agkistrodon piscivorus)[4][5] är en ormart som beskrevs av Lacépède år 1789. Arten ingår i släktet Agkistrodon som hör till familjen huggormar.[6][7] Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Vattenmockasinen är den största arten i släktet Agkistrodon, vuxna djur blir vanligtvis över 80 cm långa och hanarna blir i regel längre än honorna. Exemplar på över 180 cm har hittats.[8] Huvudet är relativt brett, ormens teckning är svart med olivfärgat till ljusbrunt färgmönster. I delar av USA kallas den för "cottonmouth" (svenska: bomullsmun) vilket avser dess helvita gap vilket visas då ormen känner sig hotad.[4]
Utbredningsområde[redigera | redigera wikitext]
Arten återfinns i östra och sydöstra USA från Texas i väster till Florida och längs delstaterna vid USA:s ostkust upp till Virginia. Arten finns så långt norrut som Indiana och i södra Illinois.[8] Dess habitat är vid vattendrag och vattenmockasinen är en skicklig simmare.[4]
Underarter[redigera | redigera wikitext]
Arten delas in i följande underarter:[6]
- A. p. conanti
- A. p. leucostoma
- A. p. piscivorus
Förhållande till människor[redigera | redigera wikitext]
Bett från vattenmockasin är relativt vanliga längs med Mississippifloden och längs kusten med Mexikanska golfen.[9] Ormens gift innehåller både vävnadsförstörande enzymer och hemotoxiner som bryter ned röda blodkroppar vilket kan orsaka blodtrycksfall samt försämrad koaguleringsförmåga. Dödsfall har förekommit.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] 2007 Agkistrodon piscivorus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
- ^ Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
- ^ [a b c d] http://www.ne.se/vattenmockasin
- ^ Lacepède, B. G. E. (1789) Histoire Naturelle des Quadrupèdes Ovipares et de Serpens. Vol.2., lmprimerie du Roi, Hôtel de Thou, Paris, 671 pp.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (31 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/agkistrodon+piscivorus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
- ^ [a b] Campbell JA, Lamar WW. 2004. The Venomous Reptiles of the Western Hemisphere. Comstock Publishing Associates, Ithaca and London. 870 ss. 1500. ISBN 0-8014-4141-2.
- ^ U.S. Navy. 1991. Poisonous Snakes of the World. US Govt. New York: Dover Publications Inc. 203 pp. ISBN 0-486-26629-X.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Vattenmockasin.
Wikispecies har information om Agkistrodon piscivorus.
|