Albumin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Molekylstruktur

Albumin är det mest förekommande proteinet i blodet. Till skillnad från de flesta andra proteiner i blodet är det inte ett glykoprotein, det vill säga albuminstrukturen innehåller inga kolhydratdelar. Dess viktigaste funktion är att upprätthålla det kolloidosmotiska trycket (se osmos) som "håller kvar" blodets vätska i blodkärlen. Vid undernäring får den drabbade ofta för låga halter albumin i blodet på grund av att leverns förmåga att bilda nya proteiner är nedsatt, vilket leder till för lågt kolloidosmotiskt tryck. På grund av detta ökar mängden vätska i vävnaderna (ödem), vilket leder till den typiskt svullna magen. Tillståndet kallas för kwashiorkor (bara när albuminbristen kommer av undernäring) och är vanligt vid svältkatastrofer. Andra situationer som kan leda till albuminbrist är till exempel leverskada på grund av förgiftning, utbredda tumörer i levern, njursjukdom, svåra infektioner, eller brännskador.

En annan av albuminets viktiga funktioner är att fungera som bärarprotein, och transportera diverse icke vattenlösliga ämnen i blodet, bland annat vissa hormoner såsom sköldkörtelhormoner och steroidhormoner samt fettsyror. Blodets proteiner ska normalt inte läcka ut i urinen; om så sker är detta ett tecken på dåligt fungerande njurar. Olika beteckningar för detta är albuminuri och mikroalbuminuri (vid små mängder albumin i urinen), och är en vanlig form av proteinuri.

De flesta läkemedel transporteras till största del i blodet genom att binda till albumin. Det leder till att den fria halten av läkemedel i blodet är mycket låg, ofta runt 2 %.

Albumin är ett akutfasprotein.

Albumin finns också som läkemedel, en lösning som ges som infusion ('dropp').