Alempid

Från Wikipedia
Alempid
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTyranner
Tyrannidae
SläkteEmpidonax
ArtAlempid
E. alnorum
Vetenskapligt namn
§ Empidonax alnorum
AuktorBrewster, 1895
Utbredning

Alempid[2] (Empidonax alnorum) är en nordamerikansk tätting i familjen tyranner inom ordningen tättingar, mycket nära släkt och till utseendet i princip identisk med pilempid (E. traillii).[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Alempiden är med sina 13–17 centimeter i kroppslängd en av de större arterna i släktet Empidonax.[4] Ovansidan är matt olivgrön, hättan något mörkare. Strupen är vit med ett mörkare bröstband. Runt ögat syns en vit tunn ögonring. Näbben är bred och medellång, med rosaaktig eller gulorange nedre näbbhalva och svart övre. Vingarna är generellt svarta med vita vingband och vita kanter på de inre tertialerna. Ungfåglar har brun ovansida, gul undersida och gulbruna vingband.[5]

Från den nära släktingen pilempid (E. traillii) är den i princip omöjlig att skilja åt i fält, annat än på läten (se nedan). Den liknar även östpivin (Contopus virens) och östfibin (Sayornis phoebe), men är mindre och vickar konstant uppåt med stjärten.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätena är oftast avgörande för att korrekt artbestämma alempiden. Sången är ett hårt och grovt rreeBEEa eller rreeea.[6] Det vanligaste locklätet är ett "pepp".

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Alempiden häckar från Alaska till nordöstra USA och övervintrar i Sydamerika, från Colombia till Bolivia.[3] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa, med endast fyra fynd i september-oktober: Island 2003 och 2020, England 2008 och 2010, Irland 2021 samt i norska Rogaland 2016.[7]

Arten är mycket nära släkt med pilempid[4][8] och fram till 1973 behandlades de som en och samma art. Skillnader i framför allt läten och ekologi ledde till att de delades upp, och denna hållning har senare bekräftats av DNA-studier.[9][10]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

På häckplats påträffas altyrannen i låglänta områden fuktiga och täta alsnår, men också i lönn och björk.[4] Under flyttningen och i övervintringsområdena ses den i skogskanter och fält, gärna nära vatten. [11]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Alempiden lever huvudsakligen av insekter som bin, getingar, myror, skalbaggar, flugor, fjärilar och gräshoppor.[12] De fångas i flykten eller plockas från trädens lövverk.[4] Vintertid kan den även inta frukt och frön.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Framför allt honan bygger det skålformade men lösa boet byggt av växtmaterial som placeras i ett snårigt buskage [11] Fågeln lägger tre till fyra ägg som ruvas i tolv till 14 dagar. Både hanen och honan tar hand om ungarna som är flygga vid 13–14 dagars ålder.

Alempidens bo med unge.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Empidonax alnorum Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d e] Lowther PE. 1999. Alder Flycatcher (Empidonax alnorum). The Birds of North America (P. G. Rodewald, Ed.). Ithaca (NY): Cornell Lab of Ornithology; Retrieved from the Birds of North America: https://birdsna.org/Species-Account/bna/species/aldfly
  5. ^ Alder Flycatcher Faktablad om alempid på allaboutbird.org
  6. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X 
  7. ^ Tarsiger.com Fynd av alempid i Västpalearktis
  8. ^ Zink RM, Johnson NK. 1984. Evolutionary genetics of flycatchers. I. Sibling species in the genera Empidonax and Contompus. Systematic zoology. 33: 205-216.
  9. ^ Eisenmann E. 1973. Thirty-second supplement to the American Ornithologists’ Union check-list of North American birds. Auk. 90: 411-419.
  10. ^ Areta J, Mangini G, Gandoy F, Gorleri F, Gomez D, Depino E, Jordan E. 2016. Ecology and behavior of Alder Flycatchers (Empidonax alnorum) on their wintering grounds in Argentina. The Wilson journal of ornithology. 128(4): 830-845.
  11. ^ [a b] Audubon guide to North American birds [Internet]. N.d. National Audubon Society; [citerad 13 september 2017]. Hämtas från: http://www.audubon.org/field-guide/bird/alder-flycatcher
  12. ^ Beal FE. (1912). "Food of our important flycatchers." Biological survey bulletin. 44.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]