Alexander Nevskij

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Alexander Nevskij (olika betydelser).
Alexander Nevskij
Alexander Nevskij
Född30 maj 1220
Pereslavl-Zalesskij
Död14 november 1263 (43 år)
Gorodets
Helgonförklarad1547 av metropoliten Macarius
HelgedomVladimir
Pereslavl-Zalesskij
Sankt Petersburg
Helgondag23 november

Alexander Nevskij av Novgorod, ryska: Александр Невский, Aleksandr Nevskij, född 30 maj 1220 i Pereslavl-Zalesskij i dåvarande Vladimir-Suzdal (i nuvarande Jaroslavl oblast), död 14 november 1263 i Gorodets i dåvarande Vladimir-Suzdal (i nuvarande Nizjnij Novgorod oblast), är en rysk nationalhjälte och helgon.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alexander Nevskij förde krig mot Sverige, tavaster (finnar), Tyska Orden samt Litauen, och förhindrade på så vis dessa länders fortsatta expansion på ryskt område. I Ryssland förekommer hans namn ofta på gator, torg, allmänna byggnader som skolor, samt även på olika fartyg.

Alexander av Novgorod fick[1] namnet Alexander Nevskij efter segern över svenskarna i slaget vid Neva den 15 juli 1240. I Novgorod kanoniserades han redan 1380, medan den rysk-ortodoxa kyrkan i dess helhet helgonförklarade honom så sent som 1547. Han var gift med Batu Khans dotter[1] och ingick därmed i Chingizid-dynastin[1].

Myterna om Alexander Nevskij är många och den ryska och sovjetiska staten har i flera århundraden försökt göra slaget större än vad det troligen var i verkligheten, och han har använts som en stor nationalhjälte i åtskilliga sammanhang. Helgonets reliker kan idag beses i Alexander Nevskij-klostret, beläget vid Sankt Petersburgs huvudgata Nevskij prospekt.

Alf Henrikson har skrivit om Alexander Nevskij:

Alexander Nevskijs historia är emellertid ingen enkel och entydig patriotisk hjältesaga. Han härskade i Ryssland såsom tatarkhanens handgångne man, blev fördriven från Novgorod ett par gånger och utkämpade strider med sina anförvanter. Hans bror, storfurst Andreas Jaroslavowitsch, tillbragte några år som landsflykting i Sverige, där han togs väl emot av Birger jarl.
Alf Henrikson, Svensk historia, sid. 108

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Harrison, Dick (2005). Gud vill det!: nordiska korsfarare under medeltiden. Stockholm: Ordfront. Libris 9868418. ISBN 91-7037-119-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Andrej II
Storfurste av Novogorod och Vladimir
1252–1263
Efterträdare:
Jaroslav III