Blå staksill
| Blå staksill Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Sillartade fiskar Clupeiformes |
| Familj | Sillfiskar Clupeidae |
| Släkte | Alosa |
| Art | Blå staksill Alosa aestivalis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Alosa aestivalis | |
| Auktor | (Mitchill, 1814) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde (grönt) | |
| Synonymer | |
|
Pomolobus cyanonoton Storer, 1848[2] Clupea fasciata Lesueur, 1818[2] Pomolobus aestivalis (Mitchill, 1814)[2] Clupea aestivalis Mitchill, 1814[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Blå staksill (Alosa aestivalis)[3] är en fiskart som först beskrevs av Mitchill, 1814.[2] Den ingår i släktet Alosa och familjen sillfiskar.[4][5] Inga underarter finns listade.[4]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Den blå staksillen är en avlång, slank fisk, något ihoptryckt från sidorna, utan några taggstrålar; fenorna har bara mjukstrålar, varav 15 till 20 i ryggfenan, 15 till 21 i analfenan. Den har 41 till 52 gälräfständer på de nedre gälbågarna, för att hjälpa till med planktonfångsten. Ryggen är mörkblå till blågrå med en svart fläck vid vardera skuldran. Munhålan är helt svart. Storleken är normalt kring drygt 27 cm, med en största längd på 40 cm, och en största vikt på 200 g. Som mest kan arten bli 8 år gammal.[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer längs Nordamerikas Atlantkust från Nova Scotia i Kanada, till Florida i USA, och angränsande flodsystem, främst St. Johnsfloden i Florida. Den har också införts till olika vattenresevoarer, och till Tennesseeflodens flodsystem i Tennessee.[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Arten är en stimfisk vars habitat utgörs av atlantiskt kustvatten, floder och flodmynningar, sjöar och sötvattensreservoarer. De vuxna fiskarna uppehåller sig i saltvatten upp till 200 km från kusten utom under leken.[1] Födan utgörs av småfisk, små räkor och hoppkräftor. Arten kan parasiteras av nematoder och hakmaskar.[5]
Den blå staksillen fiskas kommersiellt, och saluförs oftast färsk eller saltad.[5]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Leken sker i söt- eller brackvatten på grunt vatten över vegetationsrika bottnar, som floder, gärna sumpiga delar, flodmynningar och även gamla risfält. Äggen sjunker först mot botten, men flyter upp efter några timmar och förs vidare av strömmen (när leken sker i floder). Det är också strax nerströms om lekområdena som ynglen utvecklas, för att ge sig till havet vid omkring en månads ålder.[1]
Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]
IUCN klassificerar arten som sårbar ("VU") på grund av den drastiska minskningen som skett de senaste årtiondena före utvärderingsåret (2013). Som det viktigaste hotet anges dammbyggnad, som hindrar fisken att vandra upp i floderna för att leka. Andra hot är kommersiellt fiske, inklusive bifångst, och predation av strimmig havsabborre som ökat i antal.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] NatureServe 2013 Blueback Herring Alosa aestivalis . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 4 mars 2023.
- ^ [a b c d e] Whitehead, P.J.P. (1985) FAO Species Catalogue. Vol. 7. Clupeoid fishes of the world (suborder Clupeioidei). An annotated and illustrated catalogue of the herrings, sardines, pilchards, sprats, shads, anchovies and wolf-herrings., Part 1-Chirocentridae, Clupeidae and Pristigasteridae. FAO Fish. Synop. 125(7/1):1-303.
- ^ ”KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1636/2001 av den 23 juli 2001 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2018/93 om inlämnande av uppgifter om fångster och fiskeverksamhet i de medlemsstater som fiskar i nordvästra Atlanten” (på svenska). Ingång till EU-rätten (Europeiska gemenskapernas officiella tidning). 17 augusti 2001. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32001R1636&from=RO. Läst 4 mars 2023.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/alosa+aestivalis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b c d] ”Alosa aestivalis (Mitchill, 1814) Blueback shad” (på engelska). Fishbase. https://www.fishbase.se/summary/Alosa-aestivalis.html. Läst 4 mars 2023.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Blå staksill.
|