Amalia von Helvig
| Amalia von Helvig | |
 Amalia von Helvig (1776-1831) på ett miniatyrporträtt av Johann Lorenz Kreul. | |
| Född | Anna Amalie von Imhoff 16 augusti 1776[1][2] Weimar[1][2] |
|---|---|
| Död | 17 december 1831[1][2] (55 år) Berlin[1][2] |
| Andra namn | Amalie von Helwig |
| Medborgare i | Tyskland och Sverige |
| Sysselsättning | Författare[1][2], litteraturkritiker[2], salongsvärd[2] |
| Make | Carl Gottfried Helvig (g. 1803–)[1] |
| Barn | Bernhard von Helvig (f. 1809) |
| Föräldrar | Carl von Imhoff Louise Francisca Sophia Imhof |
| Släktingar | Marianne de Ron (syskon) Louise von Kloch (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Anna Amalia von Helvig, född friherrinna von Imhoff 1776, död 1831 var en svensk-tysk författare, översättare, konstnär och ledamot av Kungliga Akademien för de fria konsterna. Amalia von Helvig, som ursprungligen kom från Tyskland, var under många år bosatt i Sverige, där hon blev en känd kulturpersonlighet. Hennes vänskaprelationer med en stor del av Sveriges konstnärer ska ha haft ett stort inflytande över dem och deras verk.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Amalia von Helvig var dotter till friherren, majoren och miniatyrmålaren Carl Christoffer von Imhoff och friherrinnan Louise von Schardt samt systerdotter till Goethes kärlek Charlotte von Stein. Hon kom 1791 till Karl August av Sachsen-Weimars och hans hov i Weimar, där hon tillhörde regentens mor Anna Amalia av Braunschweig-Wolfenbüttels hov. Hon fick där konstnärlig och litterär undervisning och umgicks med Goethe och Schiller, som uppmuntrade hennes konstnärliga arbete.
Hon gifte sig 1803 med vapenkonstruktören och generalfälttygmästaren Carl Gottfried von Helvig. Hon flyttade 1804 till Stockholm där hon blev ett centrum i kulturlivet och även höll en egen salong. Hon var vän till bland annat Malla Silfverstolpe och Erik Gustaf Geijer och blev ett centrum för den svenska konstnärsvärlden.
Hon blev bekant med Geijer under ett besök hos Malla Silfverstolpe, vars hem vid denna tid var medelpunkten för den vittra världen i Uppsala. Det gick sedan knappt en dag utan att Geijer och hon träffades. De tog långa promenader tillsammans, och hon var en intresserad åhörare av hans föreläsningar.[3] Själv skrev Geijer ett årtionde senare:
| ” | Jag har ej levat ett liv, som liknat dessa månader, då dagen upptogs av snillrika samtal och natten till större delen med att skriva föreläsningar, som även hon skulle höra. Vad har jag ej henne att tacka för! Hon har först öppnat mitt öga för konstens skönhet, i vars tempel hon själv är hemmastadd.[3] | „ |
Amalia von Helvig besjöng å sin sida i en sonett Geijers "starka själ och veka hjärta".
Malla Silfverstolpe fann det behövligt att på ett fint sätt erinra Geijer om hans fästmö Anna Lisa Liljebjörns existens genom en bukett av rosor och myrten. När Amalia von Helvig skulle resa tillbaka till Tyskland for han efter avskedet med henne direkt till sitt bröllop i Värmland. Där hittade hans brud dagar före bröllopet en samling brev som Amalia hade skickat till Geijer, vilket ledde till en känslosam scen.[3]
Det blev för Amalia von Helvig en bitter tid, då hon inte kunde dölja för sig själv att hennes känslor för Geijer var mer än vänskapliga.[3]
Hon valdes år 1804 in som ledamot av Konstakademien. Hon deltog i dess utställningar 1804–1805 och 1809–1810. År 1810 återvände hon till Tyskland, men åren 1814–1816 tillbringade hon återigen i Stockholm och Uppsala.
Då hon flyttade tillbaka till Tyskland, uppehöll hon en berömd brevväxling med sina svenska konstnärsvänner och blev känd som inflytelserik inspirationskälla. Hennes vänskapsförbindelser med Erik Gustaf Geijer och Per Daniel Amadeus Atterbom har varit mycket diskuterade. Systrarna Mariana De Ron och Louise von Kloch, var med henne i Sverige 1803–1810 och deltog i akademins utställningar.
Bland hennes arbeten märks främst översättningar till tyska av Atterbom och Geijer. Mest känd blev hennes tolkning av Esaias Tegnérs Frithiofs saga (1826).[4]
Inom fiktion[redigera | redigera wikitext]
Om Geijers förhållande till Amalia von Helvig handlar romanen Islandet av Carina Burman (2001).
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svenska kvinnor. Föregångare Nyskapare - Carin Österberg ISBN 91-87896-03-6
- Svenskt konstnärslexikon Allhems Förlag Malmö
- Från Goethes Weimar till Geijers Uppsala, Maria Holmström, Uppsala 1934
- Den introducerade svenska adelns ättartavlor, Gustaf Elgenstierna, Stockholm 1927
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] A Amelie (Amalia) Helvig, von, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g] Anna Amalie (Amalia) von Helvig 1776-08-16 — 1831-12-17 Författare, litteraturkritiker, salongsvärdinna, läst: 29 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Grimberg, Carl. ”303 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0305.html. Läst 11 mars 2023.
- ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1017-18.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Frykenstedt, Holger: Amalia von Helvig i Svenskt biografiskt lexikon (1969-1971)
- Kielmann, Jules: Amalia von Helvig i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (2 mars 2020) CC-BY
