Anders Andersson i Nyckelby

Från Wikipedia
För personer med samma namn, se Anders Andersson.
Anders Andersson i Nyckelby
Född26 september 1825[1][2]
Stora Tuna församling[1][2], Sverige
Död9 februari 1892[3][2] (66 år)
Stora Tuna församling[3][2], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker[3][4][2], lantbrukare[2]
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1859–1866)[2]
Andrakammarledamot, Falu domsagas valkrets (1870–1878)[4][2]
Politiskt parti
Lantmannapartiet[2]
Redigera Wikidata

Anders Andersson (i riksdagen kallad Andersson i Nyckelby), född 26 september 1825 i Stora Tuna socken i Kopparbergs län, död där 9 februari 1892,[5] var en svensk lantbrukare och politiker.[6]

Han var ägare till ett hemman i Nyckelby i Stora Tuna socken i Kopparbergs län. Han företrädde bondeståndet i Falu domsaga vid ståndsriksdagarna 1859–1860, 1862–1863 och 1865–1866. Andersson var senare ledamot av riksdagens andra kammare 1870–1878, invald i Falu domsagas valkrets i Kopparbergs län. Han tillhörde Lantmannapartiet i andra kammaren.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Stora Tuna kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/12218/C/9 (1809-1830), bildid: C0013967_00267, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 1 januari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 45, Andersson i Nyckelby, läst: 4 april 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Stora Tuna kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/ULA/12218/F/8 (1886-1894), bildid: F0007735_00143, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 1 januari 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Sveriges statskalender 1877, Kungliga Vetenskapsakademien, 1876, s. 77, Anders Andersson i Nyckelby, Hemmansegare, f.25; 75, för Falu domsaga, läs onlineläs online, läst: 18 februari 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Andersson, Anders
  6. ^ [a b] Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Ledamöter och valkretsar, band 5 (Sveriges riksdag 1992), s. 45–46.