Andligt frälse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Andligt frälse är en grupp bland prästerskapet som betraktas som ett slags adel, till exempel biskopar.

I Sverige var biskopar befriade från mantalspenningar och vissa andra pålagor. Professorer vid universiteten, som räknades till prästståndet, var likaså befriade från skatter.[1]

I Storbritannien är det andliga frälset (Lords Spiritual) är en av två grupper med representationsrätt i överhuset i det Brittiska parlamentet. Gruppen består idag av 26 biskopar från den Engelska kyrkan, vilken har en roll som etablerad statskyrka inom det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. Skotska kyrkan har också en formell roll som etablerad kyrka, dock ej som statskyrka, och har inte någon representation.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Det andliga frälset har varit representerat i de föregående Storbritanniens (1707-1800) samt Englands (före 1707) och Skottlands (före 1638) parlament vid sidan av det världsliga frälset. Det världsliga frälset (Lords Temporal) utgörs av de som tillerkänts pärsvärdighet, det vill säga adlig värdighet, av monarken och detta har historiskt varit kriteriet för representationsrätt och säte i parlamentet. Det är inte fullt klarlagt huruvida det andliga frälset också skall anses vara pärer (peer) så som sina världsliga kollegor, men under den tid de sitter i överhuset anses samtliga ledamöter utgöra ett parlamentets frälse (Lords of Parliament).

Englands parlament började redan på 1300-talet att utvecklas mot ett tvåkammarsystem där det andliga frälset och det högre världsliga frälset samlades i det som senare blev överhuset (House of Lords) medan övriga, inklusive det lägre världsliga frälset så som riddare (knight) och borgare (burgesses) samlades i underhuset (House of Commons). Fram till reformationen under Henrik VIII på 1500-talet var landet katolskt och kyrkans biskopar och abbotar utgjorde majoriteten i överhuset. Genom att klostren stängdes förlorade abbotarna sina platser i parlamentet och kom för första gången att domineras av de världsliga pärerna.

I Skottlands parlament utgjorde det andliga frälset ett eget stånd, det första ståndet, men vid den skotska reformationen 1638 förlorade dessa sin representation.

I överhuset i Irlands parlament var den anglikanska Irländska kyrkans biskopar representerade som andligt frälse. Irlands och Storbritanniens parlament upplöste sig själva genom unionsakterna 1800 och i det Förenade kungarikets parlament var irländska biskopar representerade fram till 1871 då kyrkan miste sin position som etablerad statskyrka på Irland.

Biskopar för Wales fanns representerade i Förenade kungarikets parlament fram till 1920, då Kyrkan i Wales bildade en egen organisation skild från den Engelska kyrkan, och miste sin position som etablerad statskyrka.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mantalslängder Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek