Andra franska kejsardömet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andra franska kejsardömet
Lokalt namn: Empire Français

1852–1870
Flagga Vapen
Nationalsång: Partant pour la Syrie
Frankrikes läge
Huvudstad Paris
Språk franska
Religion katolicism
Statsskick konstitutionell monarki
Sista kejsare Napoleon III
Sista premiärminister Charles Cousin-Montauban
Bildades 2 december 1852
 – bildades genom att Louis-Napoleon Bonaparte utropade sig till kejsare.
Upphörde 4 september 1870
 – upphörde genom att Napoleon III tillfångatogs.
Valuta fransk franc
Frankrikes historia
Frankrikes flagga före 1789 och mellan 1814 och 1830 Frankrikes flagga
Denna artikel är en del av en serie
Tidsaxel
Gallien (–486)
Frankerriket (tidigt400-tal–483)
Frankrike under medeltiden (486–1453)
Hundraårskriget (1337–1453)
Tidigmoderna Frankrike (1453–1789)
Franska revolutionen (1789–1799)
Första republiken (1792–1804)
Första kejsardömet (1804–1814)
Bourbonska restaurationen (1814–1830)
Julimonarkin (1830–1848)
Andra republiken (1848–1852)
Andra kejsardömet (1852–1870)
Tredje republiken (1870–1940)
Vichyregimen (1940–1944)
Frankrikes provisoriska regering (1944–1946)
Fjärde republiken (1946–58)
Femte republiken (1958–)

Frankrike-portalen

Andra kejsardömet kallas kejsar Napoleon III:s franska regim mellan 1852 och 1870, mellan andra republiken och tredje republiken.

Under det allmänna orosåret i Europa 1848 avskaffades den franska monarkin. Istället hölls presidentval, vilket överraskande vanns av Napoleon I:s brorson Louis-Napoléon Bonaparte, som bara några år tidigare lyckats fly från ett långt fängelsestraff till Storbritannien. Villkoret var dock att detta gällde endast en presidentperiod om fyra år – därefter skulle en ny president väljas. Åren mellan 1848 och 1852 i Frankrike kallas andra franska republiken.

Emellertid gjorde president Bonaparte en oblodig kupp strax före presidentvalet 1852 och utropade sig som kejsar Napoleon III; därmed föddes det andra franska kejsardömet. Napoleon III satt som kejsare i 19 år, och president i fyra år, alltså totalt 23 år som landets statschef. Jämfört med Napoleon I (som var ”förste konsul” [med normal tideräkning] från december 1799 till december 1805, och därefter kejsare till april 1814, samt under 100 dagar år 1815) satt Napoleon III vid makten längre.

På sommaren 1870 förklarade han Preussen krig, och ledde själv en stor del av den desorienterade, desinformerade och mycket illa förberedda Rhenarmén (som den franska armén då benämndes). Den preussiska krigsmaskinen, som var numerärt underlägsen, hade den danskfödde strategen Helmuth von Moltke d.ä. som härförare och förfogade även över bättre utrustning. Preussarna tillfångatog den franske kejsaren vid Sedan den 2 september 1870, varefter han tvingades abdikera och fly till England. Därmed blev Frankrike för tredje gången republik.