Andradit

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Andradit
Andradit från Mali
KategoriSilikat
GruppGranatgruppen i supergrupp granat[1]
Strunz klassificering9.AD.25
Kemisk formelCa3Fe2(SiO4)3
FärgSvart till gulgrön
KristallstrukturKubiska
SpaltningSaknas
BrottOjämnt - musslig
Hårdhet (Mohs)6½–7
GlansDiamantglänsande
Ljusbrytningn=1,887[2]
Dubbelbrytningsaknas
Dispersion0,057 BG [3]
TransparensTransparent - genomskinlig
StreckfärgVit
Densitet3,8
TyplokalDrammen, Norge

Andradit är kalcium-järngranat och finns liksom övriga granater i rundade kubisk former. Det kan vara som dodekaedrar eller som korniga massor eller invuxna klumpar. Färgen varierar kraftigt från svart (”melanit”)[4] via gulgrön (”topazolit”)[5] till rödbrun.

Den ädla varietetendemantoid” kan vara skarpt grön på grund av små mängder krom. Vanligast är färgerna gult, brunt och rödbrunt.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Andradit är ett vanligt mineral i skarn bildade genom metamorfos i kontakt med kalksten eller kalciumhaltiga, magmatiska bergarter. I synnerhet förekommer denna granat i järnrika skarn, t.ex. i anslutning till de mellansvenska skarnjärnmalmerna.

Fyndigheter är också kända på många ställen som Italien, Uralbergen, Arizona och Kalifornien i USA samt i Ukraina.

Den beskrevs första gången år 1868 i Drammen i Norge och namngavs efter den brasilianska mineralogen José Bonifácio de Andrada e Silva, född 1763, död 1838.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Andradite, 14 januari 2012.
  1. ^ Malcolm E. Back (2018), Flerscher’s glossary of mineral species, sid 330
  2. ^ https://www.mindat.org/min-223.html
  3. ^ Walter Schumann, Ädelstenar och prydnasstenar, världens alla arter och varieteter, 13:e upplagan, ISBN 978-91-631-9069-8, sid 122
  4. ^ [1] om melanit på mindat.org
  5. ^ [2] om topazolit i Store norske leksikon, läst 2021-06-18

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bonniers naturguider, Bergarter och mineral, 2005