Andreas Franz Wilhelm Schimper
Andreas Franz Wilhelm Schimper, född 12 maj 1856 i Strassburg, död 10 september 1901 i Basel, var en tyskspråkig botaniker och växtgeografisk ekolog, son till Wilhelm Philipp Schimper.
Schimper doktorerade i Strassburg 1878, var därefter verksam i Lyon och Baltimore innan han blev extra ordinarie professor i botanik i Bonn 1886 och därefter professor i Basel 1898. Schimper företog ett flertal botaniska forskningsresor, som starkt påverkade hans skifte av forskningsinriktning från växtfysiologin mot växtgeografin. Han besökte Västindien och Venezuela 1882-83, Brasilien 1886, samt Ceylon och Java 1889-90. Slutligen deltog han som botanist i den tyska djuphavsexpeditionen med Valdivia 1898-99. Under denna resa ådrog han sig den malaria som ledde till hans död vid 45 års ålder.[1]
Schimpers mest framstående arbete var Pflanzengeographie auf physiologischer grundlage (1898), ett av de verk som lade grunden för den moderna ekologiska vetenskapen[2] genom att ge den första utförliga framställningen av jordens vegetation som förklarade växternas utseende, utbredning och förändringar i samklang med växtfysiologins forskningsrön.
Auktorsnamnet A.Schimp. kan användas för Andreas Franz Wilhelm Schimper i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.
Övriga skrifter i urval
- Die wechselbeziehungen zwischen pflanzen und ameisen (1888)
- Die epiphytische vegetation Amerikas (1888)
- Ueber schutzmittel des laubes gegen transpiration (1890)
- Die indomalayische strandflora (1891).
Källor
- Schimper, 4. Andreas Franz Wilhelm i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
- ^ "Schimper, Andreas Franz Wilhelm." Complete Dictionary of Scientific Biography. 2008. Encyclopedia.com. 11 Oct. 2011
- ^ Worster, Donald (1996). De ekologiska idéernas historia. Översättning Margareta Eklöf, fackgranskning Thomas Elmqvist. Stockholm: SNS. sid. 352. ISBN 91-7150-630-6
|