Andrej Gromyko

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andrej Gromyko
Andrei Gromyko at Conference on Security and Cooperation in Europe.jpg
Född 5 juli 1909[1]
Старые Громыки[2]
Död 2 juli 1989[3][4]
Moskva[1][5]
Begravningsplats Novodevitjekyrkogården
Nationalitet Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
Yrke Politiker[6][7], diplomat[6][7] och nationalekonom
Ämbete Rysslands ständige representant i FN (1946–1948)[3]
First Deputy Premier of the Soviet Union (1983–1985)[3]
Politiskt parti Sovjetunionens kommunistiska parti[3]
Religion Ateism
Barn Anatoly Gromyko (f. 1932)
Utmärkelser Sovjetunionens statliga pris
Leninorden
Socialistiska arbetets hjälte
Order of the Badge of Honour
Arbetets Röda Fanas orden
Medal "Veteran of Labour"
Medal "For Valiant Labour in the Great Patriotic War 1941-1945"
Redigera Wikidata

Andrej Andrejevitj Gromyko, född 18 juli 1909 nära Gomel i guvernementet Mogiljov i Kejsardömet Ryssland, död 2 juli 1989 i Moskva, var en sovjetisk diplomat och politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gromyko föddes i nuvarande Vitryssland där hans föräldrar var jordbrukare. Han anställdes vid sovjetiska utrikesministeriet 1939 och var ambassadör i Washington 1943-1946. Under andra världskriget deltog Gromyko i konferenserna i Teheran, Jalta och Potsdam. Han var FN-ambassadör 1946-1949 och utövade under denna tid Sovjetunionens veto 26 gånger i Säkerhetsrådet, vilket gav honom namnet "Mr Njet". Därefter var han vice utrikesminister 1949-1952 och 1953-1957 samt ambassadör i London 1952-1953. Han var utrikesminister åren 1957 - 1985 och var därmed en central aktör under Kubakrisen 1962 och under nedrustningsförhandlingarna på 1970-talet, till exempel ABM-avtalet, SALT I och II. Från 1973 var han medlem av politbyrån.

Det var Gromyko som formellt nominerade Michail Gorbatjov till partichef för kommunistpartiet 1985. Samtidigt utnämndes Gromyko till ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet, en titel som motsvarade presidentämbetet. År 1988 gjorde Gorbatjov en drastisk ommöblering i partitoppen, och tvingade veteranen Gromyko att gå i pension. Under sin långa politiska karriär tjänade Gromyko alla Sovjetunionens ledare utom Lenin.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Andrei Gromyko, 11 december 2008.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] hämtat från: Ryskspråkiga Wikipedia
  2. ^ Otto Schmidt (red.), Stora sovjetencyklopedin, läs online
  3. ^ [a b c d] hämtat från: Engelskspråkiga Wikipedia
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, Gemeinsame Normdatei: 1188578867749153-1, läst: 15 oktober 2015
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014
  6. ^ [a b] hämtat från: Italienskspråkiga Wikipedia
  7. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Dmitrij Sjepilov
Sovjetunionens utrikesminister
19571985
Efterträdare:
Eduard Sjevardnadze
Företrädare:
Konstantin Tjernenko
Sovjetunionens statschef
19851988
Efterträdare:
Michail Gorbatjov