Anna av Danmark (1574–1619)

Anna av Danmark
Porträtt av John de Critz från cirka 1605
Drottning av England och Irland
Ämbetstid	24 mars 1603 – 2 mars 1619
Kröning	25 juli 1603
Företrädare	Katarina Parr
Efterträdare	Henrietta Maria
Drottning av Skottland
Ämbetstid	20 augusti 1589 – 2 mars 1619
Kröning	17 maj 1590
Företrädare	Henrik Stuart
Efterträdare	Henrietta Maria
Make	Jakob I (gift 1589)
(mer...) Barn	Henrik Fredrik · Elisabet Stuart · Margareta Stuart · Karl I · Robert Stuart · Maria Stuart · Sofia
Ätt	Oldenburg
Far	Fredrik II av Danmark
Mor	Sofia av Mecklenburg
Född	12 december 1574 Skanderborg, Danmark
Död	2 mars 1619 (44 år) Hampton Court Palace, Middlesex, England
Begravd	13 maj 1619 Westminster Abbey, London
Heraldiskt vapen

Attributed to Marcus Gheeraerts the Younger (c. 1561-1636) - Anne of Denmark (1574-1619) - RCIN 404437 - Royal Collection

Anna av Danmark (danska: Anna af Danmark), född 12 december 1574 i Skanderborg i Danmark, död 2 mars 1619 i Middlesex i England, var en drottning av Skottland från 1589 och drottning av England från 1603 genom giftermålet med kung Jakob I. Hon var den andra dottern till kung Fredrik II och Sofia av Mecklenburg.

Anna och Jakob levde i ett stormigt äktenskap med många konflikter. Hon beskrivs som självständig och lagd för intriger, men är även känd för sitt slöseri och sin roll som konstmecenat. I Skottland blev hon känd för sin konflikt med sin make om vårdnaden av deras son Henrik och sitt sitt försvar av sin vän Beatrix Ruthven, under vilka hon utnyttjade politiska fraktioner för sina syften. Som Englands drottning är hon främst känd för att ha stått värdinna för ett slösande hovliv som blev berömt för de maskspel hon lät sätta upp, samt för att ha agerat mecenat för konst och kultur. Anna var föremål för ständiga spekulationer om huruvida hon i hemlighet hade konverterat till katolicismen eller ej, något som på denna tid hade politiska konnotationer, och hon ska ha deltagit i ett flertal intriger.

Biografi

Tidigt liv

Hon var den andra dottern till kung Fredrik II och Sofia av Mecklenburg.

Anna placerades 1574, liksom sina syskon, av sin mor hos sina morföräldrar i Güstrow för att uppfostrades, men återvände 1579 till Danmark på begäran av sin far. Hennes uppväxt beskrivs som harmonisk, till stor del tack vare hennes mor, som övervakade sina barns uppfostran personligen.

Anna och hennes syster Elisabet mottog ett flertal frierier. Skottland bedömde Anna som en passande drottning då hon var en protestantisk prinsessa och Danmark en god handelspartner. De skotska sändebuden hade initialt föredragit hennes äldre syster, men hon var då redan trolovad. Danmark svarade då att om den skotske kungen istället ville ha den yngre systern, kunde han få henne. Hennes far avled i april 1589. I juli samma år fullföljde hennes mor äktenskapsförhandlingarna mellan Danmark och Skottland.

Den 20 augusti 1589 blev Anna gift med Jakob i hans frånvaro. Färden till Skottland blev beryktad, då skeppet blåste till Norge av en storm, som troddes vara förorsakad av häxor. Detta resulterade i häxprocesser i både den danska och skotska huvudstaden: häxprocessen i Köpenhamn och North Berwick. Jakob reste strax därpå till Norge, där paret blev gifta i biskopspalatset i Oslo den 23 november 1589. Därefter avreste paret tillsammans till Skottland.

Skottlands drottning

Hennes kröning i Abbey Church i Holyrood i Skottland den 17 maj 1590, var Skottlands första protestantiska kröning. Hon fick under ceremonin lova att försvara den sanna tron och motstå katolicismen. Anna fick behålla sin danska hovpersonal, och hade bland annat en dansk luthersk predikant. Skottar utsågs också till poster i hennes hushåll samma år, och hon började skaffa vänner i sitt nya hemland.

Äktenskapet beskrivs initialt som lyckligt, och Jakob ska ha behandlat henne med tålamod och tillgivenhet. Samtida beskriver hur hon framgångsrikt ingrep till förmån för enskilda personer som Jakob fattat ovilja mot, och hur paret tillsammans deltog i maskspel på adliga bröllop. Efter några år blev dock äktenskapet alltmer stormigt och konfliktfyllt. 1593-1595 var Jakob otrogen med Anne Lyon, Countess of Kinghorne, och Anna omgavs snart själv av skvaller om äktenskapsbrott. I Basilikon Doron, skriven 1597–1598, beskrev Jakob äktenskapet som både den största lyckan och den största olyckan.

Anna utsattes från början för en stark press att föda en arvinge, och när hon förblev barnlös under de första åren uppkom skvaller om att Jakob föredrog män och att Anna var steril eller hade förorsakat missfall genom att till exempel rida då hon var gravid. Födelsen av det första barnet och tronarvingen prins Henrik i februari 1594 efter fem års äktenskap var därför en allmän lättnad. I enlighet med skots tradition fråntogs hon vårdnaden om sin son, som placerades med sin egen personal i Stirling Castle. Anna inledde då en kampanj för att få vårdnaden om sin son, samlade en krets av anhängare omkring sig för att stödja sitt krav och ett flertal gräl ägde rum mellan paret. Jakob gav order att hon aldrig skulle få tillgång till sin son ens vid hans egen död, på grund av dennes politiska värde. Anna fick i juli 1595 ett missfall, som tillskrevs hennes upprördhet över hennes fruktlösa kamp om sin son. Kampanjen om vårdnaden om sonen orsakade en långvarig spricka i parets relation, och 1595 uppgav samtida att kungaparet befann sig i en konstant maktkamp.

År 1600 avskedades hennes favorithovdamer Beatrix och Barbara Ruthven efter att deras bröder varit inblandade i en konspiration mot kungen. Anna vägrade då att stiga ur sängen. Hon fortsatte stödja familjen Ruthven fram till att Jakob år 1603 gav Beatrix Ruthven en pension. Hennes stöd till familjen Ruthven betraktades som en säkerhetsrisk.

Anna hade aldrig någonting med politiken att göra. Hon använde sig gärna av politiska fraktioner och stämningar i sina privata konflikter med Jakob så som i konflikten med vårdnaden om sin son eller för att skydda sina personliga vänner, eller av andra privata skäl. Det gjorde ändå att Jakob inte litade på henne. Han avråddes också av sin omgivning av ge henne något inflytande med hänvisning till religiösa argument som Eva och ormen i paradiset. Jakob gav aldrig Anna något som helst politiskt inflytande.

Det fanns länge misstankar om att Anna i hemlighet hade konverterat till katolicismen. Huruvida det var sant är okänt. I Skottland kritiserades hon för sin katolska hovdam Henrietta Stewart. I i England arresterades 1603 Anthony Standen för att ha gett henne ett radband från påven. En präst kallade henne dock 1596 för ateist.

Englands drottning

24 mars 1603 avled Elisabet I och Jakob och Anna blev Englands kung och drottning. Jakob avreste från Edinburgh 5 april, och nådde London i maj samma år. När Jakob lämnade Skottland lämnade han kvar Anna, som var gravid. Hon tog tillfället i akt att samla sina anhängare och rida mot Stirling Castle, där hon krävde att få sin son utlämnad (hon hade knappt fått se honom på fem år). När hon förvägrades detta, blev hon så upprörd att hon strax därpå fick ett missfall. När Jakob underrättades, skrev han till henne att hon var hans hustru, vilket innebar att hon var skyldig att lyda honom även om hon var dotter till en kung, men han gav henne och prins Henrik tillstånd att resa till England tillsammans. Hon ska ha hotat honom med att vägra komma till England annars.

När Anna passerade gränsen till England som dess nya nya drottning, i sällskap med tronarvingen, möttes hon med en ständig ström av adliga personer längs vägen ned mot London. Privy Council sände Marmaduke Darrell med en reskassa och en grupp hovdamer att uppvakta henne, bland dem Lucy Russell och Frances Howard. Hon hälsades med entusiasm i England, och hennes allt större följde beskrevs som kaotiskt och fullt med skotska och engelska aristokrater som grälade om vem som skulle få vilken tjänst i hennes nya hov. Hon nådde York 11 juni där hon välkomnades officiellt av Thomas Cecil, 1:e earl av Exeter, som skrev att han fick intrycket av henne som en magnifik furstinna och en snäll hustru. I Windsor Castle hölls en mottagning där Anne Clifford beskrev att hon aldrig förr sett lika många lorder och ladies samlade på ett ställe.

Jakob och Anna kröntes till Englands kung och drottning i Westminster Abbey i London 25 juli 1603. I egenskap av Englands drottning mottog hon ännu en inkomst bestående av samma egendomar som tidigare hade tillhört Katarina av Aragonien.

Kungaparets konflikter fortsatte i England och de observerades ofta i gräl. 1603 hamnade de i konflikt över vem som skulle utses till poster vid Annas hushåll. Anna ogillade också Jakobs dryckesvanor och klagade över dem inför spanska ambassadören 1604. Efter att nästan ha avlidit när hennes dotter Sophia föddes och dog 1607, vägrade Anna att skaffa fler barn, vilket gjorde att det äktenskapligs samlivet upphörde och kungaparet därefter levde separata liv. Kung Jakob befann sig bara i London när han måste och föredrog annars sin jaktstuga i Royston, medan Anna älskade hovlivet och föredrog Greenwich Palace och Somerset House. En uppmärksammad incident inträffade då Anna år 1613 sköt Jakobs jakthund. Anna avskydde Jakobs favorit Robert Carr, men fattade däremot tycke för hans näste gunstling, hertig George Villiers, som adlades i hennes sovrum och som hon kallade för sin hund.

Anna beskrivs som intelligent, vacker och viljestark. Hon blandade sig inte i politik i England, men ingrep gärna till förmån för personer hon tyckte om, försvårade gärna för personer hon ogillade, och välkomnade ofta personer Jakob hade förvisat från sitt hov till sitt eget. I England kom hon att spela en viktig kulturell roll då hon agerade mecenat för arkitekter, målare och musiker, och hon anses ha gjort mer för att uppmuntra Englands kulturella blomstring under denna period än Jakob. Anna ansågs spela sin representativa roll som drottning väl, en roll Jakob var tacksam för och gärna uppmuntrade henne att spela, och hon blev berömd för de maskspel hon lät iscensätta vid sitt hov. Hon och hennes hovdamer uppträdde i en rad uppmärksammade maskspel mellan 1604 och 1614, som uppskattas ha spelat en viss roll som förebild för kvinnors senare möjlighet att arbeta som skådespelare i England. År 1604 uppträdde hon till exempel i rollen som Athena i kort kjol, och år 1605 uppträdde hon svartmålad, något som uppmärksammades som frivolt av samtiden.

Anna påverkades djupt av sin son Henriks död 1612. När hennes dotter Elisabet lämnade England efter sitt bröllop i april 1613 tycks hon ha påverkats ytterligare. Både hennes psykiska och fysiska hälsa ska ha försämrats efter denna tid. Anna höll den sista av sina berömda maskerader 1614. Efter 1614 plågades hon av en sjukdom som ibland har uppgetts vara gikt, och som ofta gjorde henne sängliggande. Hon deltog därefter mer sällan i hovlivet.

Barn

• Henrik Fredrik (19 februari 1594 – 6 november 1612)
• Första missfallet (juli 1595)
• Elisabet Stuart (19 augusti 1596 – 13 februari 1662)
• Margareta Stuart (24 december 1598 – mars 1600)
• Karl I (19 november 1600 – 30 januari 1649)
• Robert Stuart (18 januari 1602 – 27 maj 1602)
• Andra missfallet (10 maj 1603)
• Maria Stuart (8 april 1605 – 16 december 1607)
• Sofia Stuart (22 juni 1606 – 23 juni 1606)

Släkt

Anfäder till Anna av Danmark

Ett * indikerar anförlust; samma person Fredrik I av Danmark* Kristian III av Danmark Anna av Brandenburg Fredrik II av Danmark Magnus I av Sachsen-Lauenburg Dorotea av Sachsen-Lauenburg Katarina av Braunschweig-Wolfenbüttel Anna av Danmark Albrekt VII av Mecklenburg Ullrik III av Mecklenburg-Güstrow Anna av Brandenburg Sofia av Mecklenburg Fredrik I av Danmark* Elisabet av Danmark Sofia av Pommern