Apanage
Apanage (från vulgärlatinets apanare som betyder "att ge bröd") är de pengar en stat betalar ut till sin monark. Ett annat ord för apanage är: biland. I Sverige betalas apanaget ut till Hovstaterna, och skall täcka bland annat kostnaderna för Kungens och övriga kungahusets representation. Apanaget infördes den 1 december 1809, då riksdagen slöt ett avtal med Karl XIII, varigenom staten fick tillgång till ”ett antal kungsgårdar och kungsladugårdar och därtill hörande hemman och lägenheter”, medan kungen fick rätten att förfoga över slotten samt ett årligt apanage. Kungen återlämnade även den personliga egendomen Guadeloupe i Karibien till Frankrike för 24 miljoner franc, med vilka han betalade av den svenska statsskulden. Den årliga återbetalningen och räntan som detta lån mellan stat och kungahus gav utgjorde ända fram till 1983 en betydande del av kungahusets apanage. År 2006 uppgick apanaget till cirka 48 miljoner kronor.
Apanage härstammar från Frankrike, där det var ordet för de pengar som konungens icke förstfödda barn fick. Den äldste sonen ärvde alltid tronen, och för att stötta de yngre barnen fick de pengar, land eller annan egendom.
Den sammanlagda kostnaden i den svenska statsbudgeten är för Kungliga hov- och slottsstaten ett ramanslag på ca 127 miljoner kronor (2014). Därav går runt 65 miljoner till Hovstaterna som så kallat apanage. Återstående del, runt 62 miljoner, går till slottsstaten för drift och underhåll av de elva Kungliga slotten och deras museiverksamhet samt övriga kungliga egendomar såsom Kungliga Djurgården, Hagaparken och Riddarholmskyrkan. Apanaget används för att täcka kostnaderna för statschefens officiella uppgifter samt representationskostnaderna för övriga sex medlemmar av kungahuset. Kungen har likt tidigare drottning Beatrix av Nederländerna valt att inte göra någon frivillig redovisning av apanaget, något som exempelvis de brittiska hovstaterna gör.
Europas kungahus apanage
Det kan vara svårt att jämföra olika kungahus apanage, då de kan ha mycket skilda ansvarsuppgifter i respektive samhälle. Vissa länders anslag går enbart till underhåll och representation för kungafamiljen, medan andra länder (till exempel Sverige), ger anslag som skall täcka både kungahusets underhåll samt underhåll av slott, museum och parker med anknytning till kungahuset. Dock så äger Statens Fastighetsverk de allra flest byggnader och betalar underhållet av dessa fastigheter.[1][källa behövs]
I en belgisk sammanställning från 2010 sades det att det europeiska hov med störst apanage var det brittiska med ett årligt anslag på runt en halv miljard kronor, följt av Nederländerna med ett apanage på runt 400 milj kronor. Av de nordiska kungahusen var Norges kungahus dyrast med ett apanage på 270 miljoner kronor följt av Danmark med ett på 125 miljoner kronor, billigast var Sverige med anslag på 110 miljoner kronor. Den monarki med lägst anslag var Luxemburg med ett anslag till furstehuset på runt 8 miljoner kronor årligen och det kungahus med lägst utgifter per capita var Spaniens med en kostnad på runt 1,90 kronor per invånare.[2]