Armas Järnefelt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Armas Järnefelt
Armas Järnefelt med dottern Eva
Armas Järnefelt med dottern Eva
Tonsättare
Född14 augusti 1869
Viborg, dåvarande Finland
Död23 juni 1958 (88 år)
Stockholm
InstrumentPiano

Edvard Armas Järnefelt, född 14 augusti 1869 i Viborg i dåvarande Finland, död 23 juni 1958, var en finländsk tonsättare och dirigent samt pianoackompanjatör, bekant för sina mindre orkesterstycken, bland annat Berceuse och Praeludium.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Armas Järnefelt var ett av nio barn till generallöjtnanten och senatorn Alexander och Elisabeth Järnefelt, född Clodt von Jürgensburg. Han var bror till Kasper Järnefelt, författaren Arvid Järnefelt, kostnären Eero Järnefelt och Aino Sibelius, gift med Jean Sibelius. Han var 1893–1908 gift med operasångerskan Maikki Järnefelt-Palmgren och från 1910 med operasångerskan Olivia Edström.[1]

Järnefelt studerade för Martin Wegelius, Albert Becker och Jules Massenet, vid Helsingfors musikinstitut (1887–1890) och i Berlin, Paris, Breslau, Magdeburg och Düsseldorf. Åren 1898-1903 var han orkesterdirigent i Viborg, sin karelska födelsestad.

I mars månad 1903 gav Järnefelt sin första konsert i Stockholm ackompanjerande sin hustru Maikki Pakarinen på piano. 1905-1906 var han ledare för Stockholmsoperans symfonikonserter, och anställdes 1907 som kapellmästare (dirigent) vid Kungliga teatern. År 1911 fick han titeln hovkapellmästare och 1923 förste hovkapellmästare.

År 1932 flyttade Järnefelt tillbaka till Finland för att bli konstnärlig ledare och förste kapellmästare vid Finska operan i Helsingfors. Trots detta blev banden till Sverige starka, bland annat på grund av hans andra äktenskap med Liva Edström. Han hade ett starkt band till Sveriges musikliv och bodde på herrgården Ehrendal i Gnesta.

Mellan åren 1932 och 1936 ledde han Finlands nationalopera och var den som introducerade Wagners operor i Finland.

Han är en av de första tonsättarna av finskspråkiga texter, framförallt av motiv i den finska folkmusiken. I val av repertoar framförde han sällan verk som hade tillkommit efter 1900.

Järnefelt skrev filmmusiken till Mauritz Stillers filmatisering av Sången om den eldröda blomman (1919), vilket anses vara första gången en svensk film fått specialskriven musik som följde filmens handling och klippning.

En dispyt mellan Järnefelt och Wilhelm Peterson-Berger har gått till hävderna. När Järnefelt verkade som dirigent vid Kungliga Teatern fanns många finländska sångare anställda. Peterson-Berger som var misstänksam mot allt utländskt gick i klinch med Järnefelt, medan denne drog ärendet vidare inför domstol som ärekränkning. Peterson-Berger vann medan Järnefelt stämplades som en gynnare av sina egna landsmän.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[2]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Orkesterverk[redigera | redigera wikitext]

  • 1894Korsholm (symfonisk dikt)
  • 1919Forsfärden (symfonisk dikt)

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 795-96 
  2. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]