Arvid Högbom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arvid Högbom
Arvid Högbom SvDAB.jpg
Född11 januari 1857[1]
Vännäs socken[1]
Död19 januari 1940[1]
Uppsala domkyrkoförsamling[1]
BegravdUppsala gamla kyrkogård[2]
NationalitetSvensk
Alma materUppsala universitet Blue pencil.svg
SysselsättningMineralog[3], geolog[3][1]
ArbetsgivareUppsala universitet[1]
Make/makaHenny Bexelius
(g. 1886–1932)[1]
BarnIvar Högbom (f. 1892)[4]
UtmärkelserBjörkénska priset
Redigera Wikidata
Arvid Högbom porträtterad av Carl Wilhelmson

Arvid Gustaf Högbom, född 11 januari 1857 i Vännäs, Västerbotten död 19 januari 1940, professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Arvid Gustaf Högbom var son till komministern Johan Gustaf Högbom och Carolina Kjellerstedt. Han avlade mogenhetsexamen 1876, blev filosofie kandidat i Uppsala 1880 och filosofie licentiat 1884, disputerade för filosofie doktorsgraden 1885, blev docent i geologi samma år och förestod professuren i mineralogi och geologi höstterminen 1887-mars 1890 och en del av hösten samma år Han blev 1891 t.f. lärare och 1895 professor i mineralogi och geologi vid Stockholms högskola samt var 1896-1922 professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet.

Hans son Ivar Högbom var ekonom, geolog och geograf.

Verksamhet som geolog[redigera | redigera wikitext]

Högbom har utgett ett stort antal arbeten med geologiskt, geografiskt, kemiskt och meteorologiskt innehåll. Svante Arrhenius, nobelpristagare i kemi 1903, framförde 1890 teorin om att förbränning av kolhaltiga ämnen skulle kunna höja jordatmosfärens temperatur. Han fick stöd av Högbom, som hade gjort beräkningar i frågan men också konstaterat att med dåvarande förbränningstakt skulle det dröja mycket lång tid innan en märkbar höjning skulle ske.

I sitt artikel "Precambrian geology of Sweden" från 1910 tillkännagav Högbom upptäckten av Subkambriska peneplanet som täcker stora delar av Sverige.[5]

Högbom tog livligt del i förarbetena för 11:e Internationella geologkongressen i Stockholm 1910 både som ledare av exkursioner och som författare av ett flertal guideböcker till dessa, företrädesvis till exkursionerna i Norrland. Han redigerade band III-XVIII av "Bulletin of the Geological institution of Upsala" (1897-1922). Han blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1898, av Vetenskapsakademien 1905, av Lantbruksakademien 1913, av Fysiografiska sällskapet i Lund 1920, av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 1921 och flera utländska lärda samfund.

Bibliografi, utdrag[redigera | redigera wikitext]

  • Om de kemiska grundämnenas konstitution (1885)
  • Iakttagelser rörande Jemtlands glaciala geologi med inledande öfversigt af berggrunden (avhandling, Stockholm 1885)
  • Glaciala och petrografiska iakttagelser i Jämtlands län (1885)
  • Vägledning vid geologiska exkursioner i Upsala omgifningar (1891)
  • Om postarkeiska eruptiver i det svensk-finska urberget (1893)
  • Om de s.k. urgraniterna i Upland (1893)
  • Om sannolikheten för sekulära förändringar i atmosfärens kolsyrehalt (1894)
  • Geologisk beskrifning öfver Jämtlands län (1894, andra upplagan 1920)
  • Über das Nephelin-Syenitgebiet auf der Insel Aino (1895)
  • Om de kvartära nivåförändringarna i norra Sverige (1896, 1899, 1904)
  • Om den geografiska fördelningen av skogsmark och odlingsland i norra Sverige (1897)
  • Om Ragundadalens geologi (1899)
  • Uppland, land och vatten (1901)
  • Eine meteorstatistische Studie (1901)
  • Sur la tectonique et l’orographie de la Scandinavie (1902)
  • Om norra Sverige såsom jordbruksland (1902)
  • Om möjligheten för jordbrukskolonisation i öfre Norrland (1904)
  • Nya bidrag till kännedomen om de kvartära nivåförändringarna i norra Skandinavien (1904)
  • Studien in nordschwedischen Drumlinslandschaften (1905)
  • Norrland, naturbeskrifning (1906, av Vetenskapsakademien belönad med det Letterstedtska priset)
  • Norrlandsfrågan (1907, andra upplagan 1926)
  • Till frågan om de norrländska älfarnas vattenhushållning (1908)
  • Norra Sveriges issjöar (tillsammans med Axel Gavelin, 1910)
  • Precambrian Geology of Sweden (1910)
  • Minnesteckning öfver Alfred Elis Törnebohm (1912)
  • Studier öfver Upplands äldre bebyggelseshistoria (1912)
  • Fennoskandia (i "Handbuch der regionalen Geologie", Heidelberg, 1913)
  • Nivåförändringarna i Norden, ett kapitel ur den svenska naturforskningens historia (1921, prisbelönt av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg)
  • Geologiens utveckling under det nittonde århundradet (i serien "Det 19:e århundradet", 1921)
  • Epeirogenetische Bewegungen (i W. Salomons samlingsverk "Grundzüge der Geologie", 1922)
  • Om skogseldar förr och nu och deras roll i skogarnas utvecklingshistoria (1934)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Olle Franzén, Arvid G Högbom, s. 664, Svenskt biografiskt lexikon: 14009
  2. ^ Högbom, Arvid Gustaf, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 9 juni 2017
  3. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 19 mars 2015, licens: CC0
  4. ^ Paul Harnesk (red.), ”Högbom, Ivar”, Vem är Vem? : Stockholmsdelen, 1945, läs onlineläs online
  5. ^ Lidmar-Bergströrm, Karna (1996). ”Long term morphotectonic evolution in Sweden”. Geomorphology (Elsevier) 16: sid. 33–59. 
Företrädare:
Harald Hjärne 		Inspektor för Norrlands nation
1899–1909 		Efterträdare:
Nils Edén
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Arvid_Högbom&oldid=42849094"