Axel Lundegård

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Axel Lundegård
Axel Lundegard.jpg
Född17 december 1861[1][2]
Västra Sallerups församlingSverige
Död20 december 1930[1][2] (69 år)
Sofia församling[2]Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[3][4]
kartor
MedborgarskapSvensk
Utbildad vidLunds universitet Blue pencil.svg
SysselsättningSkribent, poet
UtmärkelserDe Nios Stora Pris (1929)
Redigera Wikidata

Axel Wilhelm Lundegård, född 17 december 1861 i Västra Sallerups socken, dåvarande Malmöhus län, död 20 december 1930 i Stockholm[5], var en svensk författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lundegård växte upp i Hörby och blev student i Lund 1881. Han blev ordförande i Sveriges Författareförening 1930. Han var bror till konstnären Justus Lundegård och gift 1894 med Jeanie Caroline Hugina Mac Dowal.

Lundegård debuterade 1885 med novellsamlingen I gryningen, som tolkade smärtan över brustna illusioner från studenttiden. Över huvud taget var Lundegård en anhängare av 1880-talets ledande idéer och hävdade både i tal och i skrift en radikalism, som dock med tiden fick blekare färg i den av honom 1896-97 utgivna litterära veckotidningen Vilden.

Den förtroliga vänskapen med Victoria Benedictsson kom bådas litterära alstring till godo. Det var han som introducerade henne i Stockholms litterära liv och tillsammans skrev de skådespelet Final, 1885. Vid hennes död 1888 ärvde han hennes litterära kvarlåtenskap. Han fullbordade då hennes roman Modern, 1888 och skådespelet Den bergtagna, 1890. Han gav också ut hennes efterlämnade noveller. Hans, på författarinnans brev och anteckningar stödda, biografi över Victoria Benedictsson (1890; 2:a utvidgade uppl. 1908, 3: utvidgade uppl. 1928) är ett bidrag till hennes karakteristik. Med sin roman Elsa Finne, 1902, skrev han hennes historia och lät trycka stora delar av hennes dagbok. Lundegårds ibland tvivelaktiga hantering av Victoria Benedictssons efterlåtenskap diskuteras i Lisbeth Larssons studie Hennes döda kropp.

2013 ges brevväxlingen mellan Victoria Benedictsson och Axel Lundegård ut av Bert och Birgitta Åkesson genom GML-förlag. För första gången ges nu möjlighet att följa författarnas hela dialog med varandra.

Lundegårds andra självständiga verk, nyckelromanen Röde prinsen, ett ungdomslif i stämningar (1889, 2:a uppl. 1910; övers. till da. 1901), är en slags sammanfattning av, och uppgörelse med, de gångna årens erfarenheter. La mouche. En roman från ett dödsläger (1891, 3:e uppl. 1910; övers. till da. 1896) handlar om kärleken mellan "Camilla Selden" (Elise v. Krienitz) och den döende Heine.

Den i samtiden populära Titania (I-II, 1892, 3:e uppl. 1911; övers. till da. 1893, 2:a uppl. 1897) skildrar en kvinnas omdömeslösa kärleksval i svensk herrgårdsmiljö. Framställningen är vårdad, mjuk och sentimental, prosan, med sin prolog och epilog på vers, den för Lundegård alltmer typiskt klara och ansade. Härefter utgav Lundegård Prometheus (I-II, 1893, 2:a uppl. 1901; övers. till da. 1894), Stormfågeln (1893; övers. till da. 1893, ny uppl. 1903), Faster Ulla och hennes brorsdöttrar (1894; övers. till da. 1894), Fru Hedvigs dagbok (1895; övers. till da., 2:a uppl. 1895) och Tannhäuser (I-II, 1895; övers. till da. 1895). Härtill slöt sig närmast en samling Dikter (1896) och Asra (1898; övers. till da. 1898).

Hans historiska intresse och bildning jämte inflytanden i synnerhet från Heidenstam riktade emellertid hans håg alltmer åt historisk-romantisk diktning. Först utkom cykeln Struensee. En människoskildring ur historien (3 delar, 1898-1900; övers. till da. 1898-1900), som handlar om den danske statsmannen Johann Friedrich Struensee (1737-1772). I en serie iscensatta tablåer framträder den erotiske äventyraren och lyckoriddaren mera än ideologen och statsmannen.

Av Lundegårds följande tre mer realistiska arbeten, Sturz (1900; övers. till da. 1900), Elsa Finne (2 delar, 1902, 2:a uppl. 1903; övers. till da. 1902) och Känslans rätt (1902; övers. till da. 1902), är det andra det mest betydande. Victoria Benedictssons livshistoria ges här ny förklaring. Till första delens mera jämnt fortskridande episoder bildar den andra delen, som består av ett urval av Benedictssons dagbokstext i lätt redigerad form, med sin snabbare, hetare puls, sitt sannskyldiga dramatiska crescendo en bjärt kontrast.

Till den historiska romanen återvände Lundegård i de pittoreska medeltidskrönikorna Drottning Margareta (I, 1905, 2:a uppl. 1906, övers. till da. 1906; II, 1906, övers. till da. 1907), Drottning Filippa (1907; övers. till da. 1909) och Drottning Cilla (1910). Den stora dagen (1911) är en samtidsroman med lyrisk-polemisk grundton där satiren riktar sig mot det anspråksfulla firandet av Verner von Heidenstams femtioårsdag.[6]

Lundegårds språk utmärker sig för sin genomskinlighet. Kompositionen är vanligen säker och sorgfällig.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

Varia[redigera | redigera wikitext]

Samlade upplagor och urval[redigera | redigera wikitext]

  • Skrifter. Stockholm: Bonnier. 1932-1933. Libris länk 
    • Skrifter. 1, I gryningen : ungdomsberättelser.. 1932. Libris länk 
    • Skrifter. 2, Röde prinsen : en ungdoms historia.. 1932. Libris länk 
    • Skrifter. 3, Mouche : en ljusglimt från Heines dödsbädd. 1932. Libris länk 
    • Skrifter. 4, Titania : en kärlekshistoria. 1932. Libris länk 
    • Skrifter. 5, Prometevs : en konstnärs historia. 1933. Libris länk 
    • Skrifter. 6, Elsa Finne. 1933. Libris länk 
    • Skrifter. 7, Kärleksöden ; Av stammen Asra ; Känslans rätt. 1933. Libris länk 
  • Människoskildringar ur historien. (Bibliofiluppl.). 1916-1917. Libris länk 
    • 1, Drottning Margareta, Valdemar Danekonungs dotter. 1916. Libris länk 
    • 2, Drottning Filippa, kung Henriks dotter av England. 1916. Libris länk 
    • 3, Drottning Cilla, Lars Blåbens dotter. 1916. Libris länk 
    • 4, Struensee, 1, Stadsläkaren i Altona. 1916. Libris länk 
    • 5, Struensee, 2, Vägen uppför. 1917. Libris länk 
    • 6, Struensee, 3, Vägen utför. 1917. Libris länk 
    • 7, Struensee, 4, Korsets väg. 1917. Libris länk 
    • 8, Sturz : historiskt skådespel från dagarne efter Struensees fall. 1917. Libris länk 
    • 9, Mouche : en ljusglimt från Heines dödsbädd. 1917. Libris länk 
    • 10, Stormfågeln : en silhuett från 1848. 1917. Libris länk 

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Axel W Lundegård, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 9800
  2. ^ [a b c] Sveriges dödbok, omnämnd som: 18611217 Lundegård, Axel Vilhelm, läst: 17 maj 2018
  3. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 25 maj 2017
  4. ^ Lundegård, AXEL VILHELM, SvenskaGravar.se, läst: 25 maj 2017
  5. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris länk 
  6. ^ "Strindbergsfejden", artikel av Andreas Nyblom, avläst 2012-06-03

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Enander, Crister (2007). ”I vänskapens namn: Victoria Benedictsson och Axel Lundegård”. Ett skott i natten och andra litterära essäer: sid. 17-30.  Libris 10424068
  • Larsson, Lisbeth (2008). ”Den tabte utopi: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård og det moderne gennembruds fortælling om kvinden”. Hvad de andre ikke fortæller : livet som indsats i og efter det moderne gennembrud (2008): sid. 125-146.  Libris 11329145
  • Linder, Sten (1936). Ibsen, Strindberg och andra: litteraturhistoriska essäer. Stockholm: Bonnier. Libris länk  - Innehåller artikeln Axel Lundegård och åttitalet.
  • Sprengel, David (1902). De nya poeterna: 80-talet : dokument och kåserier. Stockholm: Gernandt. sid. 351-362. Libris länk. http://runeberg.org/sdpoeter/ 
  • Wirmark, Margareta (2000). Noras systrar: nordisk dramatik och teater 1879-99. Stockholm: Carlsson. Libris länk. ISBN 91-7203-905-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]