Bäckröding

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bäckröding
Salvelinus fontinalis.jpg
Salvelinus fontinalis
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningLaxartade fiskar
Salmoniformes
FamiljLaxfiskar
Salmonidae
SläkteSalvelinus
ArtBäckröding
S. fontinalis
Vetenskapligt namn
§ Salvelinus fontinalis
AuktorMitchill, 1814
Hitta fler artiklar om djur med

Bäckröding (Salvelinus fontinalis) är en fisk som ursprungligen är från Nordamerika. Den har planterats ut i Sverige sedan 1890-talet med varierande framgång.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

I Europa blir arten sällan över 35 cm lång, maximalt 55 cm, och väger vanligtvis inte mer än 1 kg. Bäckrödingens storlek beror på vattendragets kvalitet och tillgången på föda. Individer som lever i Nordamerika kan väga 4 kg. I naturen når fisken som högst en ålder av 8 - 10 år. Bäckrödingen odlas ofta i särskilda anläggningar och köttets smak värderas högre än regnbågsöring.

Fisken är en av de färgrikaste i familjen och färgen skiftar från population till population. I kroppsformen liknar den en torped. Som alla laxfiskar har bäckrödingen en fettfena. Bukfenorna har en påfallande röd-orange färg med vit kant. Ryggens färg ligger mellan brun och oliv. Fisken har små fjäll och en stor mun.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arten är ursprunglig för Nordamerika, i nordöstra Kanada och nordöstra USA, inklusive övre Mississippibäckenet. Den lever i kallt, syrerikt, mer eller mindre strömmande vatten. Den har introducerats till flera länder i världen, i Europa, Asien, Australien, Nya Zeeland, Sydamerika och södra Afrika.

I en doktorsavhandling från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) framförs stark kritik mot denna arts inplantering i Sverige. Den anses ha en förödande verkan på det inhemska fiskbeståndet.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Bäckrödingen kräver inga gömställen. Därför infördes den i snabbt strömmande åar eller i floder med rak sträckning. Fisken kan uthärda lägre pH-värde än öringen. Liksom fjällrödingen lägger bäckrödingen sin rom på grusbottnar. Därför skapar de en grop med bakkroppen innan de utstöter rommen.

Födan består huvudsakligen av djurplankton och mindre djur från vattendragets botten. Under sommaren äter de även insekter som hamnar på vattenytan. Större exemplar äter dessutom mindre fiskar, även av samma art.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Införda fiskarter föröder inhemska fiskbestånd”. SLU. 3 december 2008. Arkiverad från originalet den 3 mars 2014. https://archive.is/20140303234049/http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/alla-nyheter/2008/12/inforda-fiskarter-foroder-inhemska-fiskbestand-nat/. Läst 2 mars 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]