B.J. Penn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
 B.J. Penn
US Army 51883 Ultimate Fighting Champion motivates wounded warriors cropped.jpg
Personlig information
Smeknamn The Prodigy
Födelsedatum 13 december 1978 (38 år)
Födelseort Kailua, Hawaii, USA
Längd 1,75 m (5 ft 8,9 in)
Vikt 66 kg (146 lb)
Viktklass Fjädervikt
Lättvikt
Weltervikt
Teknik Boxning, brasiliansk jiu-jitsu
Aktiva år 2001–
Matcher i Mixed martial arts *
Totalt: 29 V: 16 F: 11 O: 2 NC: 0
Vinst Domslut Förlust
&&&&&&&&&&&&&055.&&&&&055 % 16 Totalt 11 &&&&&&&&&&&&&038.&&&&&038 %
7 KO/TKO 4
6 Submission 0
3 Poäng/övrigt 7
* Antal proffsmatcher och resultat är korrekta per den
16 januari 2017

Jay Dee "B.J." Penn[1], född 13 december 1978 i Kailua, är en amerikansk MMA-utövare som tävlar i organisationen Ultimate Fighting Championship där han var mästare i weltervikt 2004 och mästare i lättvikt 2008–2010. När Penn vann lättviktstiteln 2008 blev han den andra utövaren i organisationens historia att bli mästare i två viktklasser. Innan MMA-karriären var Penn framgångsrik inom brasiliansk jiu-jitsu och blev 2000 den förste icke-brasilianaren att vinna VM i BJJ.[2]

Kampsportsbakgrund[redigera | redigera wikitext]

B.J. Penn började som 19-åring träna Brasiliansk Jiu-Jitsu (1997) och kom sedermera att träna under Ralph Gracie. Efter att år 2000 erhållit svart bälte blev han den förste icke-brasilianaren som vann guld i Mundial World Championships svartbältesklass.[3]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Debuten i MMA[redigera | redigera wikitext]

Genom sina framgångar i Brasiliansk Jiu-Jitsu blev B.J. Penn snart uppmärksammad av Ultimate Fighting Championship och hans MMA-karriär började ett år efter segern i Brasilien. Den inleddes med att Penn visade upp talang även för stående kamp genom knockoutsegrar över namn som Din Thomas och Caol Uno. I fjärde matchen förlorade han dock på poäng mot Jens Pulver. Den första höjdpunkten i B.J. Penns karriär torde vara från UFC 46 i januari 2004 då han besegrade Matt Hughes med en strypning i första ronden. Därmed var Penn mästare i UFC:s welterviktklass.

Penn fråntas titelbältet[redigera | redigera wikitext]

Efter segern mot Matt Hughes undertecknade Penn ett kontrakt med organisationen K-1. UFC kontrade med att omedelbart frånta Penn welterviktstiteln eftersom man ansåg att han begått kontraktsbrott. Penn svarade med att stämma UFC.[4] I rättegången som följde förlorade Penn[5].

K-1[redigera | redigera wikitext]

I K-1 vann Penn sina första två matcher innan han förlorade på poäng mot Lyoto Machida.

Tillbaka i UFC[redigera | redigera wikitext]

I början av 2006 meddelade UFC att man förlikats med B.J. Penn och att Penn nu skulle vara med och slåss om welterviktstiteln. Penn ställdes mot Georges St. Pierre i UFC 58 och förlorade på poäng. Då St. Pierre ådrog sig en skada under träning fick Penn ånyo chansen att erövra welterviktsbältet i en match i UFC 63 mot Matt Hughes. Penn förlorade matchen i tredje ronden. Inför UFC 73 meddelades att Penn åter skulle tävla i lättviktsklassen. Detta efter att Penn deltagit som lagledare för ett lag av lättviktare i dokusåpan The Ultimate Fighter. Anledningen var att UFC ville få till stånd en titelmatch mellan Penn och Sean Sherk. Sherk blev emellertid avstängd sex månader efter att ha lämnat ett positivt dopingtest. När Sherk inte längre var tillgänglig bestämdes att Penn istället skulle få möta Joe Stevenson i UFC 80. Eftersom Sherk blivit fråntagen titeln blev denna match alltså en match om lättviktsbältet. Matchen Penn-Stevenson blev en relativt ojämn sådan då Penn tidigt tog ner Stevenson på marken och genom slag gjort ett djupt jack i den senares panna. Stevenson blödde sedan ymnigt resten av matchen som Penn kunde avsluta med en strypning i slutet av den andra ronden. I och med denna seger hade B.J. Penn nu tagit mästartiteln i två viktklasser; lätt- och weltervikt[6]. 24 maj 2008 försvarade Penn sin titel mot den tidigare dopningsavstängde Sean Sherk genom att vinna på teknisk knockout i tredje ronden i UFC 84. Efter att ha försvarat sin titel beslöt Penn att åter pröva lyckan i welterviktsklassen. Den 31 januari, i UFC 94, ställdes han mot den regerande welterviktsmästaren Georges St. Pierre, i deras andra möte. Matchen såg efter första ronden ut att kunna bli en jämn tillställning men St. Pierre tog över matchen från den andra ronden och matchen bröts mellan fjärde och femte ronden.

I april 2010 förlorade Penn mästartiteln till Frankie Edgar vid UFC 112. I augusti samma år fick Penn chansen att ta tillbaka titeln då han mötte Edgar för andra gången. Edgar vann dock även denna gång på poäng.

Den 20 november 2010 på UFC 123 möttes Penn och Matt Hughes för tredje gången. Penn vann matchen via knockout. Nästa match blev mot Jon Fitch den 26 februari 2011 på UFC 127. Matchen gick tiden ut och slutade oavgjort.

UFC 137 den 29 oktober 2011 möttes Penn och Nick Diaz. Diaz vann matchen via domslut. Den 8 december 2012 möttes Penn och Rory MacDonaldUFC on Fox: Henderson vs. Diaz. MacDonald vann matchen via domslut.

Den 6 juli 2014 möttes Penn och Frankie Edgar för tredje gången. Edgar, som vunnit de två tidigare matcherna via domslut, vann denna gång via TKO i den tredje ronden.

Penn och Yair Rodríguez möttes den 15 januari 2017 på UFC Fight Night: Rodríguez vs. Penn. Rodríguez vann matchen via TKO i den andra ronden.

Personen och idrottsmannen Penn[redigera | redigera wikitext]

B.J. Penn är född på Hawaii som yngst i en skara av fem bröder. Hans snabba framgångar gav honom smeknamnet ”The prodigy” – underbarnet.

Tävlingsfacit[redigera | redigera wikitext]

Resultat Facit Motståndare Metod Event Datum Rond Tid Plats Notering
Förlust
16–11–2 USA Yair Rodríguez TKO (slag) UFC Fight Night: Rodríguez vs. Penn 15 januari 2017 2 0:24 USA Phoenix
Förlust
16–10–2 USA Frankie Edgar TKO (slag) The Ultimate Fighter 19 Finale 6 juli 2014 3 4:16 USA Las Vegas
Förlust
16–9–2 Kanada Rory MacDonald Domslut (enhälligt) UFC on Fox: Henderson vs. Diaz 8 december 2012 3 5:00 USA Seattle
Förlust
16–8–2 USA Nick Diaz Domslut (enhälligt) UFC 137 29 oktober 2011 3 5:00 USA Las Vegas
Oavgjort
16–7–2 USA Jon Fitch Oavgjort (majoritet) UFC 127 26 februari 2011 3 5:00 Australien Sydney
Vinst
16–7–1 USA Matt Hughes KO (slag) UFC 123 20 november 2010 1 0:21 USA Auburn Hills
Förlust
15–7–1 USA Frankie Edgar Domslut (enhälligt) UFC 118 28 augusti 2010 5 5:00 USA Boston Titelmatch i lättvikt.
Förlust
15–6–1 USA Frankie Edgar Domslut (enhälligt) UFC 112 10 april 2010 5 5:00 Förenade Arabemiraten Abu Dhabi Förlorade titeln i lättvikt.
Vinst
15–5–1 USA Diego Sanchez TKO (matchläkaren bryter) UFC 107 12 december 2009 5 2:37 USA Memphis Försvarade titeln i lättvikt.
Vinst
14–5–1 USA Kenny Florian Submission (rear-naked choke) UFC 101 8 augusti 2009 4 3:54 USA Philadelphia Försvarade titeln i lättvikt.
Förlust
13–5–1 Kanada Georges St-Pierre TKO (hörnan bryter) UFC 94 31 januari 2009 4 5:00 USA Las Vegas Titelmatch i weltervikt.
Vinst
13–4–1 USA Sean Sherk TKO (knä och slag) UFC 84 24 maj 2008 3 5:00 USA Las Vegas Försvarade titeln i lättvikt.
Vinst
12–4–1 USA Joe Stevenson Submission (rear-naked choke) UFC 80 19 januari 2008 2 4:02 England Newcastle Blev UFC-mästare i lättvikt.
Vinst
11–4–1 USA Jens Pulver Submission (rear-naked choke) The Ultimate Fighter 5 Finale 23 juni 2007 2 3:12 USA Las Vegas
Förlust
10–4–1 USA Matt Hughes TKO (slag) UFC 63 23 september 2006 3 3:53 USA Anaheim Titelmatch i weltervikt.
Förlust
10–3–1 Kanada Georges St-Pierre Domslut (delat) UFC 58 4 mars 2006 3 5:00 USA Las Vegas
Vinst
10–2–1 Brasilien Renzo Gracie Domslut (enhälligt) K-1: World Grand Prix Hawaii 29 juli 2005 3 5:00 USA Honolulu
Förlust
9–2–1 Brasilien Lyoto Machida Domslut (enhälligt) K-1: Hero's 1 26 mars 2005 3 5:00 Japan Saitama
Vinst
9–1–1 Brasilien Rodrigo Gracie Domslut (enhälligt) K-1 Rumble on the Rock 6 20 november 2004 3 5:00 USA Honolulu
Vinst
8–1–1 USA Duane Ludwig Submission (arm-triangle choke) K-1 MMA: Romanex 22 maj 2004 1 1:45 Japan Saitama
Vinst
7–1–1 USA Matt Hughes Submission (rear-naked choke) UFC 46 31 januari 2004 1 4:39 USA Las Vegas Blev UFC-mästare i weltervikt. Fråntogs titeln efter att ha skrivit på för K-1.
Vinst
6–1–1 Japan Takanori Gomi Submission (rear-naked choke) Rumble on the Rock 4 10 oktober 2003 3 2:35 USA Honolulu
Oavgjort
5–1–1 Japan Caol Uno Oavgjort (delat) UFC 41 28 februari 2003 5 5:00 USA Atlantic City Titelmatch i lättvikt (final i lättviktsturneringen).
Vinst
5–1 USA Matt Serra Domslut (enhälligt) UFC 39 27 september 2002 3 5:00 USA Uncasville Semifinal i lättviktsturneringen.
Vinst
4–1 USA Paul Creighton TKO (slag) UFC 37 10 maj 2002 2 3:23 USA Bossier City
Förlust
3–1 USA Jens Pulver Domslut (majoritet) UFC 35 11 januari 2002 5 5:00 USA Uncasville Titelmatch i lättvikt.
Vinst
3–0 Japan Caol Uno KO (slag) UFC 34 2 november 2001 1 0:11 USA Las Vegas
Vinst
2–0 USA Din Thomas KO (knä och slag) UFC 32 29 juni 2001 1 2:42 USA East Rutherford
Vinst
1–0 USA Joey Gilbert TKO (slag) UFC 31 4 maj 2001 1 4:57 USA Atlantic City

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”STATE OF NEVADA - 07-06-14MMAR.pdf”. boxing.nv.gov. http://boxing.nv.gov/uploadedFiles/boxingnvgov/content/results/2014_Results/07-06-14MMAR.pdf. Läst 15 januari 2017. 
  2. ^ ”The UFC history of BJ Penn VS Caol Uno”. BloodyElbow.com. http://www.bloodyelbow.com/2013/3/11/4087454/ufc-history-bj-penn-vs-caol-uno-lightweight-title. Läst 15 januari 2017. 
  3. ^ http://www.bjpenn.com/bio.php
  4. ^ http://www.sherdog.com/news/news.asp?n_id=1872
  5. ^ http://www.sherdog.com/news/news.asp?n_id=2061
  6. ^ http://sports.aol.com/fanhouse/2008/01/19/ufc-80-b-j-penn-beats-joe-stevenson-wins-lightweight-champion/

Källor[redigera | redigera wikitext]