Bandsäl

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bandsäl
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Male Ribbon Sea Ozernoy Gulf Russia.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningRovdjur
Carnivora
(orankad)Sälar
FamiljÖronlösa sälar
Phocidae
SläkteHistriophoca
Gill, 1873
ArtBandsäl
H. fasciata
Vetenskapligt namn
§ Histriophoca fasciata
Auktor(Zimmermann, 1783)
Utbredning
Ribbon-seal-range a.png
Utbredningsområde (bara ljusblå = vanligt, med rosa = under kalla vintrar)
Synonymer
Phoca fasciata
Hitta fler artiklar om djur med

Bandsäl (Histriophoca fasciata, tidigare Phoca fasciata) är en säl i familjen öronlösa sälar som lever i den arktiska delen av Stilla havet och i Norra Ishavet. En större population finns även i Ochotska havet.[1]

Vuxna bandsälar har svart päls med vita band. Ett band går runt halsen och ett runt kroppen i närheten av svansen. Dessutom finns två cirkelformiga band på varje sida. Kontrasten mellan färgerna är större hos hannen än hos honan. Nyfödda bandsälar är vita och unga djur grå. Först vid fyra år är den typiska färgen utvecklad. Sälarten är omkring 150 centimeter lång och 80 kilogram tung.[2]

Födan är huvudsaklig fisk och bläckfiskar. Bara unga djur äter också kräftdjur.[1] Bandsälar lever ensamma och bildar inga flockar. I motsats till andra öronlösa sälar använder de sällan sina bröstfenor på isen, de flyttar istället kroppens tyngdpunkt från ena till andra sidan för att komma framåt. Efter dräktigheten som varar i ungefär 11 månader föder honan under senare våren (april - maj) ett enda ungdjur. Efter födelsen diar honan kalven fyra veckor och lämnar den efteråt ensam. Ungdjuret förblir en vecka på isen och börjar sedan att dyka och jaga. Livslängden uppskattas med 20 år.[2]

Unga bandsälar var liksom grönlandssälar eftertraktade av pälsjägare. Men på grund av deras ensamma livsstil var jakten besvärligare. 1969 införde Sovjetunionen skyddsåtgärder för bandsälar, som fortsattes av Ryssland men den kommersiella jakten slutade först under 1990-talet. Uppskattningar för hela beståndet varierar mellan 230 000 och cirka 750 000 individer. På grund av denna osäkerhet och informationsbrist angående beståndets utveckling listas arten av IUCN med kunskapsbrist (data deficient).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Burkanov, V. & Lowry, L. 2008 Histriophoca fasciata. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 18 december 2010.
  2. ^ [a b] Masi, A. 2000 Histriophoca fasciata på Animal Diversity Web (engelska), besökt 19 mars 2011.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]