Barbro Beck-Friis

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Barbro Beck-Friis, född 11 mars 1931, är en svensk läkare inom geriatrik. Hon blev medicine doktor år 1993 på avhandlingen Hospital-based home care of terminally ill cancer patients : the Motala model, och erhöll samma år professors namn. Hon är mor till veterinär Johan Beck-Friis.

Beck-Friis har haft betydelse för synen på vård av äldre, särskilt när det gäller demenssjukdomar och vård i livets slutskede (palliativ vård). När det gäller palliativ vård har hon varit företrädare för lasarettsansluten hemsjukvård enligt den av henne benämnda Motalamodellen, närmare beskriven bl.a. i hennes avhandling. Mellan 1993 och 1996 var hon medicinsk rådgivare åt Östergötlands läns landsting. Beck-Friis har även varit medicinskt sakkunnig i flera utredningar, däribland Prioriteringsutredningen (SOU 1995:5), Värdig Vård i livets slutskede (SOU 1997:23) och Döden angår oss alla[1] (SOU 2001:6). Beck-Friis har publicerat flera böcker om demens, hemsjukvård och palliativ vård. Hon har varit styrelseledamot i Stiftelsen Silviahemmet och stod som medgrundare [2] och ansvarig för dess utbildning och forskningsåtaganden 19962002 [3].

Barbro Beck-Friis har under flera år föreläst för veterinärstudenter vid Sveriges lantbruksuniversitet i ämnet etik och sorgereaktioner.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

År 1998 erhöll hon Solstickepriset. 2006 erhöll Beck-Friis Silviahemmets forsknings- och utbildningsstipendium om 50 000 kronor. Den 6 oktober 2007 promoverades hon till veterinärmedicine hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet med motiveringen "att hon tidigt väckt förståelse för betydelsen av djurkontakter i samband med vård och rehabilitering av människor ".[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]