Salvatore Barzilai
| Salvatore Barzilai | |
 Salvatore Barzilai, 1917. | |
| Född | Salvatore Barzilai 7 maj 1860[1][2] Trieste[3][2][4] |
|---|---|
| Död | 5 januari 1939[1][2] (78 år) Rom[2] |
| Medborgare i | Kungariket Italien |
| Utbildad vid | Universitetet i Bologna[3]  |
| Sysselsättning | Advokat, kriminolog, politiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Kungariket Italiens senat Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sjuttonde legislatur (1890–1892)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens artonde legislatur (1892–1895)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens nittonde legislatur (1895–1897)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens tjugonde legislatur (1897–1900)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens 21:a legislatur (1900–1904)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens 22:a legislatur (1904–1909)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens 23:e legislatur (1909–1913)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens 24:e legislatur (1913–1919)[5] Konsultativt statsråd i Kungariket Italien (1915–1916)[6] | |
| Politiskt parti | |
| Partito Repubblicano Italiano | |
| Redigera Wikidata | |
Salvatore Barzilai, född den 7 maj 1860, död den 5 januari 1939, var en italiensk jurist, publicist och politiker.
Barzilai föddes av judiska föräldrar i det då österrikiska Triest, och dömdes 1878 som högförrädare till flera års fängelse för delaktighet i en italiensk irredentarörelse.
Han benådades dock efter ett år och utvandrade till Italien. Han verkade där som advokat och tidningsman, invaldes 1890 i parlamentet och anslöt sig till vänsterrepublikanerna.
Barzilai arbetade särskilt för Italiens utträde ur trippelalliansen, var 1915-16 minister utan portfölj i Antonio Salandras ministär och 1919 en av de fem delegater, som å Italiens vägnar undertecknade Versaillesfreden.
Efter fascismens genombrott i Italien spelade han ingen politisk roll. Barzilai var även verksam som juridisk och politisk författare.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] arkiv Storico Ricordi, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bernhard Meijer, Theodor Westrin, Ruben G:son Berg, Verner Söderberg & Eugène Fahlstedt (red.), Nordisk familjebok : konversationslexikon och realencyklopedi, andra utgåvan, 1922, s. 479, läs onlineläs online, läst: 2 maj 2019.[källa från Wikidata]
- ^ arkiv Storico Ricordi.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h] storia.camera.it, läs online, läst: 8 maj 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Bernhard Meijer, Theodor Westrin, Ruben G:son Berg, Verner Söderberg & Eugène Fahlstedt (red.), Nordisk familjebok : konversationslexikon och realencyklopedi, andra utgåvan, 1922, s. 480, läs onlineläs online, läst: 2 maj 2019.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Barzilai, Salvatore i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
|