Belastningsregistret

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Belastningsregistret, i dagligt tal även brottsregistret eller polisregistret, är ett brottsregister som förs av Polismyndigheten (före 2015 Rikspolisstyrelsen) enligt lagen (1998:620) om belastningsregister, och som bland annat innehåller information om den som ålagts påföljd för brott genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot eller fått åtalsunderlåtelse.[1] Även domar meddelade i utlandet ska föras in.[2]

Polis-, skatte-, tull- eller åklagarmyndighet eller allmän domstol kan begära utdrag ur registret.[3] En enskild person har rätt att skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv.[4] Efter en tid sker en gallring (borttagning) av belastning i registret.[5] Straffpåföljden avgör i många fall hur länge en belastning finns kvar i registret, t.ex. gallras en belastning om fortkörningsbot 5 år efter dom.[6]

Utdrag vid anställning[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2001 krävs det enligt skollagen att den som anställs för arbete inom förskola, skola och vissa andra verksamheter, visar upp ett utdrag ur belastningsregistret.[7] Utdraget är giltigt i ett år och det är den arbetssökande som själv måste begära utdraget av polisen.[8]

Sedan 2003 har det blivit allt vanligare att privata arbetsgivare kräver att den arbetssökande visar upp utdrag ur belastningsregistret inför anställning. Mellan 2003 och 2012 nästan femdubblades antalet registerutdrag, från 40 000 till 199 000[källa behövs]. GDPR begränsar arbetsgivare från att begära dessa handlingar, såvida inte lagen kräver det yrket, t.ex. inom den offentliga sektorn.[9]

Andra länder[redigera | redigera wikitext]

USA[redigera | redigera wikitext]

I USA förs belastningsregister av federala och delstatliga myndigheter. Även arresteringar utan dom behålls oftast i registren. För grova brott, särskilt sexualbrott, är informationen ofta offentligt tillgänglig. Arbetsgivare i USA kräver ofta att arbetssökande tar ut egna utdrag.

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

I Storbritannien förs belastningsregister av myndigheter i varje riksdel (England, Skottland, Wales etc.). Registret innehåller endast domar och är inte en offentlig handling. Informationen kan användas vid vissa anställningar, exempelvis till polisen, domstolar och som skol- och daghemspersonal. I vissa fall kan även nedlagda polisutredningar användas. Privata arbetsgivare begär ofta att sökande visar upp ett eget utdrag innan anställning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 3 § Lagen (1998:620) om belastningsregister
  2. ^ 4 § Lagen (1998:620) om belastningsregister
  3. ^ 6 § Lagen (1998:620) om belastningsregister
  4. ^ 9 § Lagen (1998:620) om belastningsregister
  5. ^ 16-17 § § Lag (1998:620) om belastningsregister
  6. ^ ”Gallringsregler | Polismyndigheten”. polisen.se. https://polisen.se/link/6b32975c31b84a86801ee7c6d8d36c9b. Läst 26 juni 2021. 
  7. ^ 2 kap. 31 § 1 stycket Skollagen (2010:800)
  8. ^ ”Registerkontroll av personal”. Skolverket. https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/registerkontroll. Läst 21 april 2021. 
  9. ^ Björklund, Andreas (14 januari 2013). ”Rekordmånga begär ut sitt belastningsregister”. SVT. http://www.svt.se/nyheter/sverige/rekordmanga-begar-ut-sitt-belastningsregister. Läst 23 maj 2013. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]