Berättarperspektiv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Berättarperspektiv (engelska: point of view) är berättarens förhållande till sin uppdiktade värld, speciellt till de litterära personernas tankar. Synvinkeln är den position från vilken handlingen berättas. Det finns fyra vanliga perspektiv, fyra positioner som berättaren kan anta för att berätta historien.

Allvetande berättare[redigera | redigera wikitext]

I allvetande berättarperspektiv (omniscient point of view) berättar berättaren själv historien och vet allt vad personerna gör och tänker. Berättaren kan därför förflytta sig i tid bakåt, flashback, eller framåt, flashforward, han eller hon kan förflytta sig till olika platser och mellan olika personer. Berättaren kan till och med tala direkt till läsaren under berättelsens gång. Berättaren kan välja att tala om vad som helst om sin påhittade värld. Många av de mest uppmärksammade romanerna under 1700-talet och 1800-talet använder allvetande berättare; några exempel är: Nathaniel Hawthornes Den scharlakansröda bokstaven, Thomas Hardys Tess av d'Urberville, Henry Fieldings Joseph Andrews och Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga.

Begränsat allvetande berättare[redigera | redigera wikitext]

När begränsat allvetande berättare (limited omniscient point of view) används, begränsas berättarens avslöjanden - och därmed läsarens kunskap - till alla personers tankar utom en. Denne kan vara både en huvudperson och en perifer person. När detta berättarperspektiv används är det vanligt att det åtföljs av denne persons gradvisa avslöjande av sig själv tills klimax med ett plötslig uppdagande (s.k. epiphany, se epifani). Exempel på begränsat allvetande berättarperspektiv är Nathaniel Hawthornes novell Young Goodman Brown, Stephen Cranes novell Den öppna båten och, till största delen, Jane Austens roman Stolthet och fördom. Ibland begränsar berättaren synvinkeln så mycket att vi ser allting enbart genom tankarna hos en enda person. I Henry James senare böcker experimenteras med denna stränga inskränkningen av begränsat allvetandeperspektiv. Författare som James Joyce och Virginia Woolf tog experimentet ett steg längre med stream of consciousness.

Förstapersonsperspektiv[redigera | redigera wikitext]

(First-person point of view) Berättaren kan vara huvudperson som i J.D. Salingers Räddaren i nöden eller han kan vara observatör som i Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes och F Scott Fitzgeralds Den store Gatsby.

Tredjepersonsperspektiv[redigera | redigera wikitext]

(Third person omniscient point of view) Den vanligaste typen av perspektiv. Både berättaren och läsaren observerar situationen. J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen och George Eliots Middlemarch är exempel.