Blånäktergal

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Blånäktergal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Luscinia cyane - Khao Yai.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteLarvivora
ArtBlånäktergal
L. cyane
Vetenskapligt namn
§ Larvivora cyane
Auktor(Pallas, 1776)
Synonymer
  • Luscinia cyane
Hitta fler artiklar om fåglar med

Blånäktergal[2] (Larvivora cyane) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Blånäktergalen är en liten (12-13 centimeter) kompakt fågel med kort stjärt samt kraftiga ben och kraftig, spetsig näbb. Benen är tydligt ljust skära. Hanen är omisskännlig med sin mörkblåa ovansida och renvita undersida. Däremellan går en svartaktig bård, från tygeln ner till bröstsidan. Hona och ungfågel är mer färglösa med brun ovansida och beigegrå undersida, men stjärten är tydligt blåtonad.[4]

SÅngen är en högljudd, snabb och explosiv drill, liknande den av japansk rödhake (L. akahige) men mer varierad. Locklätet är ett kort tack eller snabba och låga teck-teck-teck.[5]

Ung hona blånäktergal.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Blånäktergal delas oftast upp i två underarter:[3]

  • L. c. cyane – häckar i sydcentrala Sibirien (och möjligen närliggande nordöstra Kazakstan) samt norra Mongoliet
  • L. c. bochaiensis – häckar från östra Sibirien till nordöstra Kina, Korea och Japan

Vissa urskiljer även den nyligen beskrivna underarten nechaevi med utbredning på Sachalin, i södra Kurilerna och i Japan.[5][6]

Arten övervintrar i södra Kina och Indokina samt på Malackahalvön, Sumatra, Java och Borneo men det är oklart vilken underart som övervintrar var.[3]

Blånäktergalen är en mycket sällsynt gäst i Europa, med fyra fynd i Storbritannien, ett i Kanalöarna och ett i Ebrodeltat i Spanien.[7]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare först till släktet Luscinia, men genetiska studier visar att det släktet är parafyletiskt, där arterna i Larvivora snarare är närmast släkt med kortvingarna i Brachypteryx.[8][9][10]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Drillnäktergal med släktingar ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[10][9]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Denna insektsätande fågel häckar i barrskog med tät undervegetation, ofta bredvid floder eller i skogskanter. Den födosöker på marken. Fågeln häckar i juni-juli i Ryssland och maj till juli i Kina och Japan. Boet är en skål av mossa och löv fodrad med djurhår och placerad på marken bland trädrötter, fallna grenar eller under ormbunkar. Honan lägger fyra till sex himmelsblå till starkt blå eller grönblå ägg. Den boparasiteras av Hodgsons hökgök (Hierococcyx fugax).[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i hela utbredningsområdet förutom i norra Vietnam där den är sällsynt.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Larvivora cyane Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 416. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c] Collar, N. (2017). Siberian Blue Robin (Larvivora cyane). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58457 22 december 2017).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  7. ^ Tarsiger.com Fynd av blånäktergal i västpalearktis
  8. ^ Seki, Shin-Ichi (2006). "The origin of the East Asian Erithacus robin, Erithacus komadori, inferred from cytochrome b sequence data". Molecular Phylogenetics and Evolution 39 (3): 899–905.
  9. ^ [a b] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol Phylogenet Evol.
  10. ^ [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Zool Scripta.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]