Luscinia

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Luscinia
Luscinia svecica volgae.jpg
Blåhake (Luscinia svecica)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteLuscinia
Vetenskapligt namn
§ Luscinia
AuktorForster, 1817
Arter
Se text.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Luscinia är ett släkte av små tättingar som tidigare fördes till familjen trastar (Turdidae), men som idag placeras i familjen flugsnappare (Muscicapidae). Släktets arter är välkända för sin vackra eller säregna sång.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Tidigare omfattade släktet fler arter men genetiska studier visar att de östasiatiska är närmare släkt med arter i Brachypteryx, Myiomela och Tarsiger, varför de har flyttats till släktena Larvivora och Calliope.[1][2] Idag kvarstår tre arter medan en art har tillkommit:[3]

Vissa taxonomiska auktoriteter har valt att begränsa Luscinia till enbart näktergal och sydnäktergal, behålla phaenicuroides i Hodgsonius och lyfta ut blåhaken till det egna släktet Cyanecula.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arterna inom släktet återfinns i de tempererade regionerna i Europa och Asien samt i Himalaya. Arterna är allesammans långflyttare som övervintrar i tropiska Afrika, Indien eller Sydostasien.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Arterna inom släktet är små och satta och de mäter mellan 13 och 17 cm på längden. De har en upprätt hållning och knixar ofta med stjärten. Hos arterna näktergal och sydnäktergal är könen lika och de har brun ovansidan, vitaktig undersida med ljusa streck och rödbrun stjärt. Hos de resterande arterna har hanarna övervägande klarare färger än de mer brun- eller gråaktiga honorna. Dessa hanar har ofta mörkt blå eller svart, och röd, orange eller blå teckning på i varje fall strupen och vissa även på övre delen av bröstet eller större delar av kroppen. Flera av arterna har rödbruna partier på stjärten vilket ger dem en stjärtmönstring som påminner om stenskvättors och rödstjärtars.

Sången hos dessa arter är ofta komplex och musikalisk, speciellt hos de alldagligt bruna arterna näktergal och sydnäktergal.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Sydnäktergal (Luscinia megarhynchos)

Den typiska häckningsbiotopen är buskmarker och skogar och deras skålformiga reden placeras ofta lågt i en buske. När de inte sjunger är de ofta svårsedda då de befinner sig i tät undervegetation. De uppehåller sig emellertid i sina vinterkvarter i öppnare terräng.

De är territoriella fåglar som ofta spejar efter insekter, maskar och andra ryggradslösa djur från en lågt placerad gren och födosöker för det mesta på marken där de hoppar på sina starka ben.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Luscinia i juni 2007, där följande källor anges:

  • Grimmett, Richard; Inskipp, Carol & Inskipp, Tim (1999). Birds of India, Pakistan, Nepal, Bangladesh, Bhutan, Sri Lanka, and the Maldives. Princeton N.J.: Princeton University Press. ISBN 0-691-04910-6 
  • Seki, Shin-Ichi (2006): The origin of the East Asian Erithacus robin, Erithacus komadori, inferred from cytochrome b sequence data. Molecular Phylogenetics and Evolution, 39,(3): 899–905.
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-51038-9 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol Phylogenet Evol.
  2. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Zool Scripta.
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01