Blåvingad fnittertrast

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Blåvingad fnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Blue-winged Laughingthrush Pangolakha Sikkim India 30.10.2016.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteTrochalopteron
ArtBlåvingad fnittertrast
T. squamatum
Vetenskapligt namn
§ Trochalopteron squamatum
Auktor(Gould, 1835)
Synonymer
Garrulax squamatus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Blåvingad fnittertrast[2] (Trochalopteron squamatum) är en asiatisk tätting i familjen fnittertrastar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Blåvingad fnittetrast är en kraftig, medelstor (22–25 cm) och mörkfjällig fnittertrast. Den kännetecknas av vit ögoniris, svart ögonbrynsstreck, rostfärgade och blåaktiga vingpaneler och svart bakkant på vingen. Vidare är övre stjärttäckarna kastanjebruna, medan den svarta stjärten är rostspetsad. Sången består av tunna och högfrekventa, stigande visslingar.[4][5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i bergsskogar från Nepal till sydvästra Kina, Myanmar och nordvästra Tonkin (Vietnam).[3] Arten är stannfågel, men vissa individer rör sig till lägre regioner vintertid i Bhutan.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare inkluderas arterna i Trochalopteron i Garrulax, men genetiska studier har visat att de är närmare släkt med exempelvis prakttimalior (Liocichla) och sångtimalior (Leiothrix).[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Blåvingad fnittertrast återfinns i undervegetation i fuktig skog samt i bambustånd på mellan 1220 och 2200 meters höjd. Den livnär sig på insekter, bär och frön. Vanligen ses den i par eller små familjegrupper.[4] [5]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar mellan april och juli. Det skålformade boet placeras i en buske eller klängväxter mellan 1,2 och 1,8 meter ovan mark. Den lägger två till fyra glansiga blekblå ägg. Arten boparasiteras av rödvingad skatgök.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som sparsamt och lokalt förekommande i Nepal, frekvent i Bhutan, ovanlig i Himalaya (dock vanligare i nordost) och sällsynt i Kina.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Trochalopteron squamatum Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Collar, N. & Robson, C. (2018). Blue-winged Laughingthrush (Trochalopteron squamatum). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59634 6 december 2018).
  5. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2018), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. (forthcoming).
  7. ^ Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:448, ISBN 978-1-84330-746-4
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]