Bladmossor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bladmossor
Moss.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växtriket
Plantae
Division Bladmossor
Bryophyta
Vetenskapligt namn
§ Bryophyta
Klasser
Hitta fler artiklar om växter med

Bladmossor (Bryophyta) är en division landväxter med ett stort antal arter; det gröna och mjuka i skogen och på fuktiga berghällar. Bladmossorna har små blad med nerv. Mossans vetenskap kallas bryologi.

Utseende och byggnad[redigera | redigera wikitext]

En bladmossas stam är odelad eller grenig, oftast bladrik. De är ibland förankrade i marken med rotliknande trådar (rhizoider). Egentliga rötter saknas, men rhizoider som växer ut från stjälkar kan göra tjänst som ett slags förgroddar, som nya individer kan växa ut från. Bladen är täckta av vaxskikt och har porer, som i motsatt till kärlväxternas klyvöppningar inte kan stängas. Vatten och däri lösta näringsämnen tas upp direkt via bladen. Eftersom mossor saknar inre stöd och kärlsträngar som transporterar vatten, är de alltid lågvuxna. De förekommer i regel i fuktiga miljöer, men en mossa kan tåla långvarig torka utan att cellerna tar skada. I synnerhet vitmossa har stor förmåga att ta upp vatten. Bladen är oftast bildade av ett cellager med eller utan nerver. Akrokarpa mossor växer upprätt och är inte mycket förgrenade. De har sin sporkapsel i toppen. Pleurokarpa mossor är förgrenade, nedliggande och har sina sporkapslar i grenvecken.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Fortplantningen sker då marken är våt. Könsorganen är anteridier (hanorgan) och arkegonier (honorgan). De kan förekomma på samma eller på skilda individer. De sitter i spetsen av stjälkarna och är omslutna av speciellt formade, tätare stående blad. Anteridierna ("sädesgömmena") är skaftade, ägg- eller klubbformiga och innehåller i var och en av de kubiska celler som fyller antheridiets inre hålighet, två något vridna spermatozoider, som är rörliga i vatten med hjälp av två cilier som sitter nära spetsen. Sädescellens andra ände (den "bakre") är vanligen något klubblik.

Mossornas livscykel

När det mogna anteridiet fuktas av regn eller dagg, vilket är nödvändigt för befruktningens verkställande, öppnar det sig, och innehållet kastas ut, varvid spermatozoiderna befrias ur modercellerna och överförs till arkegonierna. De är till formen flasklika och omsluter i nedre delen den rundade äggcellen. I arkegoniets hals finns några celler ("kanalceller"), som övergår till slem som, påverkat av fuktighet, sväller och spränger arkegoniets av endast ett cellager bildade hals i dess spets. Därefter uppfångar slemmet, som sitter kvar i mynningen, spermatozoiderna och leder dem ned till äggcellen. De har alltså samma funktion som det klibbiga märket och den ledande vävnaden hos blomväxters pistiller. Med befruktningen är den första, den könliga generationen, gametofyten, hos mossor avslutad. Den andra, den könlösa generationen, sporofyten, som är ett resultat av befruktningen, börjar med bildandet av ett embryo genom en regelbunden delning av den befruktade äggcellen. Detta embryo växer sedan ut till ett sporgömme (sporogon), som sitter kvar på moderväxten och helt eller delvis hämtar sin näring från denna, medelst en "fot", som tränger ned i moderväxtens vävnad. Från foten växer ett kortare eller längre skaft upp. Det bär upp det egentliga sporgömmet. Detta har form och utseende av en kapsel som öppnar sig på olika sätt hos olika familjer bland mossorna. Kapseln hos bladmossorna har klyvöppningar, som saknas hos de delar som hör till den första generationen.

Sporerna bildas 4 och 4 i varje modercell och ligger ordnade tetraedriskt. De frigörs genom upplösning av modercellens väggar. Deras innehåll är protoplasma med stärkelse och olja som reservnäring. Sporväggen består av en brun eller gulaktig ytterhinna (exosporium), som stöts bort vid groningen, och en färglös innerhinna (endosporium), som växer ut och genom celldelning bildar förgrodden. Från en liten förgrodd (protonema, protallium), som utvecklas ur den groende sporen och hos bladmossorna liknar en grenig algtråd med snett ställda tvärväggar och kloroplaster i den åt ljuset vända sidan. Hos vitmossorna (Sphagnum) är förgrodden bladlik om den utvecklas på jord, men trådlik, om den växer i vatten.

Ekologi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Mossorna har stor betydelse för ekologin. De täcker fjällväggar, klippor och stenar, samt marken i barrskogar och tar upp och håller kvar fuktigheten. De fyller kärren och torvmossar är bildade av vitmossor.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Förr användes mossor för att täta mellan stockarna i timmerväggar (till exempel husmossa, Hylocomium splendens). Mossor kan användas som indikatorer på miljötillstånd i bland annat vattendrag.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

För mossälskare finns en särskild förening, Mossornas Vänner vars huvudsakliga verksamhet är att kartera och inventera mossbeståndet i Sverige.

I filmen Ronja Rövardotter förväxlade man vitmossa (som är mjuk, ofta ljusgrön och klarar att hålla ca 40 ggr sin egen torrvikt i vatten) med renlav (en hård och vass liten marktäckande lav). Detta fick till följd att en stackars häst sprang till skogs.[källa behövs]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor: Sköldmossor–blåmossor. Buxbaumia–Leucobryum. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-55-X

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]