Bobby Darin

Från Wikipedia
Version från den 20 mars 2014 kl. 21.56 av 81.235.206.4 (Diskussion) (Ändrat sekelskiftet (antyder 1800 --> 1900) till millennieskiftet (1900 --> 2000))
Bobby Darin
FödelsenamnWalden Robert Cassotto
Född14 maj 1936
Död20 december 1973 (37 år)
Los Angeles, Kalifornien
BakgrundUSA Bronx, New York, New York, USA
GenrerStorband, rock'n'roll, pop
folk
InstrumentGitarr, piano, trummor
År som aktiv1956 - 1973
SkivbolagDecca, Columbia, Atco Records, Capitol Records, Brunswick Records, Atlantic Records, Direction Records, Motown Records
WebbplatsOfficial site
Utmärkelser
Grammy Award för bästa nya artist (1960)[1]
Grammy Award för årets skiva (1960)
Grammy Lifetime Achievement Award (2010)
Stjärna på Hollywood Walk of Fame

Bobby Darin, egentligen Walden Robert Cassotto, född 14 maj 1936 i Bronx i New York, död 20 december 1973 i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk sångare och skådespelare. Enligt många bedömare hade han större talang än många andra sångare som klassades som tonårsidoler åren kring 1960. Detta bland annat eftersom han själv skrev flera av sina hitsinglar och albumspår. Han började som rock'n'roll-artist och gled senare alltmer över till jazz och underhållningsmusik. Under slutet av 1960-talet intresserade han sig för folkmusikscenen. Åren 1960-1967 var Bobby Darin gift med skådespelerskan Sandra Dee.

Han skivdebuterade 1956 på Decca Records men slog igenom 1958 med rocklåten "Splish Splash". Då hade han skrivit kontrakt på Atlantic-ägda Atco Records. Singeln sålde i mer än en miljon exemplar. Uppföljaren "Queen of the Hop" som gick i samma rockstuk blev en mindre hit samma år. 1959 fick Darin sina största hitsinglar i karriären, först med rockballaden "Dream Lover" som var en egen komposition. Låten nådde andraplatsen på Billboard-listan och blev singeletta i Storbritannien. Med nästa singel, en version av "Mack the Knife" från Tolvskillingsoperan fick han sin första och enda amerikanska singeletta. Den blev även etta i Storbritannien. Han tilldelades 1960 två Grammy Awards för 1959, årets nykomling, och årets låt ("Mack the Knife"). 1960 började också bra skivmässigt då hans insjungning av den franska sången "La Mer", "Beyond the Sea" blev en Topp tio-hit i USA och Europa. Ytterligare hits som "Lazy River", "You Must Have Been a Beautiful Baby", "Multiplication" och "Things" följde 1961-62. "Multiplication" var en stor hit i Sverige och låg etta på Tio i topp i december 1961. Han bytte skivbolag till Capitol Records 1963, men efter "You're the Reason I'm Living" och "Eighteen Yellow Roses" samma år började singlarna sälja sämre, och Darin kom bara att få en stor skivframgång till 1966 med en insjungning av Tim Hardins "If I Were a Carpenter". Efter att ha återvänt till Atlantic startade Darin det egna bolaget Direction Records som kom att ge ut folkmusik. Darin blev mer politiskt aktiv under slutet av 1960-talet och reste med Robert Kennedys presidentvalskampanj 1968. Tim Hardin fick 1969 en hit med "Simple Song of Freedom" som skrivits av Bobby Darin. Han fortsatte som scenartist i till exempel Las Vegas-shower. Han spelade in för Motown under sina sista år.

I början av 1960-talet hade Bobby Darin också några filmroller. En av de första var i Vår i kroppen (State Fair) (1962). I filmen Tryckpunkten (Pressure Point) (1962) fick han en mer seriös roll och vann en Golden Globe. 1963 spelade han kapten i Osynlig fiende (Captain Newman, M.D.) och blev Oscarsnominerad i klassen Bästa manliga biroll.

Han dog på operationsbordet på grund av en medfödd hjärtsjukdom 1973. Hans liv har gestaltats i filmen Beyond the Sea från 2004 med Kevin Spacey i huvudrollen. 1990 blev han postumt invald i Rock and Roll Hall of Fame. På senare år runt millennieskiftet spelas hans senare skivproduktion där han sjunger till bl.a. storband, i radioprogrammet "David Jacobs Collection" i Radio 2 från BBC i London.

Diskografi (i urval)

Externa länkar

Mall:Sångarstub-USA

  1. ^ läs online, www.rockonthenet.com .[källa från Wikidata]