Borys Paton
| Borys Paton | |
 Borys Paton, 2010. | |
| Född | 14 november 1918[1] Kiev[2] |
|---|---|
| Död | 19 augusti 2020[3] (101 år) Kiev[3] |
| Begravd | Bajkove kyrkogård |
| Medborgare i | Sovjetunionen och Ukraina |
| Utbildad vid | Kievs polytekniska institut, Ukrainas nasjonale luftfartsuniversitet  |
| Sysselsättning | Metallurg, uppfinnare, politiker, ingenjör, universitetslärare |
| Befattning | |
| Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet Ukrainas nationella vetenskapsakademis presidium | |
| Arbetsgivare | Moskvas institut för fysik och teknologi Nauka i zjizn' Krasnoje Sormovo (1941–1942) Institutet för elektrosvetsning döpt efter E. O. Paton (1942–) |
| Politiskt parti | |
| Sovjetunionens kommunistiska parti (–) | |
| Barn | Jevhenija Paton (f. 1956) |
| Föräldrar | Jevhen Paton Natalja Budde |
| Utmärkelser | |
| Se lista | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Borys Jevhenovytj Paton (ukrainska: Борис Євгенович Патон), född 27 november 1918 i Kiev, död 19 augusti 2020 i Kiev,[4] var en sovjetisk och ukrainsk vetenskapsman, och president i den ukrainska vetenskapsakademien sedan 1962.
Paton utexaminerades från Kiev polytekniska institut 1941 och kom därefter till den sovjetiska rustningsindustri som landet höll på att bygga upp i Ural, långt bortom tyska Luftwaffes räckvidd. Han arbetade där under hela kriget tillsammans med sin far Jevhen Paton, där de gjorde avgörande insatser för den enorma sovjetiska krigsansträngningen i vad ryssarna kallar det stora fosterländska kriget. Borys Paton belönades, två gånger med ”Socialistiska arbetets hjälte”, med Stalinpriset 1950, Leninpriset 1957 och erhöll Leninorden fyra gånger. När Ukraina år 1998 inrättade utmärkelsen Ukrainas hjälte var han den första som erhöll utmärkelsen. År 2010 mottog han Global Energy Prize för bidrag till lösning av vetenskapliga och tekniska problem förknippade med pipelinetransport av energiresurser.[5]
Hans far Jevhen Paton grundade Institutet för elektrosvetsning döpt efter E. O. Paton i Kiev 1934. En av Kievs broar över Dnepr bär faderns namn.
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
Arbetets Röda Fanas orden, 13 september 1943- Statliga Stalinpriset, tredje graden, 1950
- Leninpriset, 1957
Leninorden, 27 april 1967- Förtjänstfull medarbetare inom vetenskap och teknik i Ukrainska SSR, 1968
Faderländska förtjänstorden i brons, 1968- Leninorden, 13 mars 1969
- ”Hammare och skära”-guldmedaljen, 13 mars 1969
- Socialistiska arbetets hjälte, 13 mars 1969
- Leninorden, 17 september 1975
- S. I. Vavilov-guldmedaljen, 1978
- Socialistiska arbetets hjälte, 24 november 1978
- Leninorden, 24 november 1978
- ”Hammare och skära”-guldmedaljen, 24 november 1978
- Lomonosov-guldmedaljen, 1980
- Förtjänstfull uppfinnare i Sovjetunionen, 24 juni 1983
Oktoberrevolutionsorden, 26 april 1984
Kyrillos och Methodios-orden, 1985- Sovjetunionens ministerråds pris, 1988
Tjeckoslovakiens vänskapsorden, 29 september 1988[6]
Folkens vänskapsorden, 24 november 1988
Ukrainas presidents hederstecken, 25 november 1993[7]
Riddare av Italienska republikens förtjänstorden, 1996
Femte klass av Jaroslav den vises orden, 13 maj 1997
Storkorset av Storfurst Gediminas orden, 1998
Ukrainas hjälte, statlig orden, 26 november 1998[8]
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av andra graden, 27 november 1998- Hedersdiplom från Ukrainas ministerkabinett, 5 april 2002
- Vernadskij-medaljen, 2003
- S. P. Koroljov-guldmedaljen, 2003
- Fjärde klass av Jaroslav den vises orden, 26 november 2003
- Hedersdiplom från Ukrainas ministerkabinett, 26 november 2003
Francysk Skaryna-orden, 28 november 2003- Ukrainas statliga pris för vetenskap och teknik, 2004
- Tadzjikistans Vänskapsorden, 2004
Ärans orden, 19 januari 2004[9]
Shohratorden, 26 november 2008
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av första graden, 26 november 2008[10]
Första klass av Jaroslav den vises orden, 27 november 2008[11]
Orden för vänskap mellan folken, 28 november 2008- Global Energy Prize, 2010
Frihetsorden, 21 januari 2012
Förtjänstorden, första rangen, 27 november 2013
Jubileumsmedalj "Ukrainas självständighet 25 år", 19 augusti 2016[12]- Hedersmedborgare i Kiev
- Andra klass av Jaroslav den vises orden
- Hedersdoktor vid Kievs nationella universitet
Danakerorden
Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Andra graden av Kazakstans Vänskapsorden
Moldaviens hedersorden- Unescos Albert Einstein-medalj[13]
Ukrainas hjälte
Georgiens hedersorden
Italienska republikens förtjänstorden
.svg){kind=small}
_ribbon_bar.svg){kind=small}
.PNG){kind=small}
_ribbon.svg){kind=small}
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ kyrkbok, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Патон Борис Евгеньевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Giorgi Gongadze, Sevgyl Musajeva (red.), Ukrajinska Pravda, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ https://www.pravda.com.ua/news/2020/08/19/7263526/
- ^ ”2010” (på engelska). Global Energy Association. http://globalenergyprize.org/en/laureates/2010. Läst 11 januari 2017.
- ^ läs online, www.prazskyhradarchiv.cz .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, zakon4.rada.gov.ua .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, zakon.rada.gov.ua .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.kremlin.ru .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.kremlin.ru .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, regulation.gov.ua .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.president.gov.ua .[källa från Wikidata]
- ^ Академику Патону Борису Евгеньевичу - 100 лет! (på ryska), Rysslands Vetenskapsakademi, 27 november 2018, läs online.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|