Brunhök

	Brunhök; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Accipiter
Art	Brunhök; A. fasciatus
Vetenskapligt namn
	§ Accipiter fasciatus
Auktor	(Vigors & Horsfield, 1827)
Synonymer
	Australisk duvhök; Brun duvhök;
	Subadult individ på Tasmanien.

Brunhök^[2] (Accipiter fasciatus) är en fågel i familjen hökar,^[3] med vid utbredning från Små Sundaöarna österut till Melanesien och söderut till Australien.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Brunhök är en stor hök (40–55 cm för nominatformen, något mindre för mer tropiska populationer) med långa vingar och lång stjärt. I flykten syns något utbuktande armpennor och spetsigare vingar än andra hökar. Adulta fåglar har gråbrun ovansida med rostfärgad halskrage och rostfärgad undersida med tunna och täta vita tvärband. Ungfågeln är mer mörkbrun ovan. Undertill är den smutsvit med mörkbruna streck på strupen som övergår i kraftiga fläckar på övre delen av bröstet och tvärband på nedre delen av bröstet och buken. På "låren" syns tunna rostfärgade band.^[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Huvudsakliga lätet består av en snabb serie med tio till 20 genomträngande gläfsande visslingar, "ki-ki-ki-ki...".^[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett mycket stort utbredningsområde och delas upp i elva underarter.^[3]

Accipiter fasciatus natalis – förekommer på Julön i Indiska oceanen
Accipiter fasciatus tjendanae – förekommer på Sumba i ögruppen Små Sundaöarna
Accipiter fasciatus wallacii – förekommer på Lombok, Sumbawa, Flores och närbelägna öar i Små Sundaöarna
Accipiter fasciatus stresemanni – förekommer på Tanahjampea, Kalao, Bonerate, Kalaotoa, Madu och Tukanbesi.
Accipiter fasciatus hellmayri – förekommer på Timor, Alor, Semau och Roti i Små Sundaöarna
Accipiter fasciatus savu – förekommer på Sawu i Små Sundaöarna
Accipiter fasciatus polycryptus – förekommer på östra Nya Guinea
Accipiter fasciatus dogwa – förekommer på södra Nya Guinea
Accipiter fasciatus didimus – förekommer på ön Buru i södra Moluckerna samt i norra Australien
Accipiter fasciatus fasciatus – förekommer i Australien, på Tasmanien, Salomonöarna (Rennell och Bellona) och Timor
Accipiter fasciatus vigilax – förekommer på Nya Kaledonien samt i Loyautéöarna och Vanuatu

Vissa urskiljer även underarten buruensis med utbredning på Buru i södra Moluckerna.^[6] Det är oklart om denna population utgör övervintrande individer från norra Australien eller är stationära.^[5]

Genetiska studier visar att brunhök står nära arterna besra (A. virgatus) och tajgahök (A. gularis), och dessa i sin tur nära kraghök (A. cirrocephalus).^[7] Underarten natalis kan möjligen stå nära gråhök alternativt utgöra en egen art.^[5] Hybridisering har noterats mellan brun- och gråhök.^[8]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Brunhöken kallades tidigare brun duvhök, men är inte särskilt nära släkt med duvhök. Faktum är att de i framtiden möjligen kan placeras i olika släkten. DNA-studier visar nämligen att kärrhökarna i Circus är inbäddade i Accipiter så som släktet ser ut idag och nära släkt med bland annat duvhöken.^[9]^[10]^[11]^[12] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. Om det senare blir fallet kommer brunhöken med största sannolikhet att flyttas till ett annat släkte, eftersom typarten i Accipiter sparvhök (A. nisus) troligen står närmare kärrhökarna.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln hittas i skogslandskap, buskmarker, jordbruksbygd med inslag av träd och stadsnära miljöer, från havsnivån till 1500 meters höjd. Födan består av däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och leddjur, ibland även as. Den häckar mellan september och december, på Sumbawa i Små Sundaörna med ungar i slutet av april.^[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

På svenska har arten även kallats australisk duvhök och brun duvhök. Den blev tilldelat ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2022 för att betona att arten inte är nära släkt med duvhöken.^[2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c] Birdlife International 2012 Accipiter fasciatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Dutson, Guy (2011) (på engelska). Birds of Melanesia: Bismarcks, Solomons, Vanuatu and New Caledonia. Bloomsbury Publishing. ISBN 9781408152461. https://books.google.co.in/books?id=VgLVBAAAQBAJ&pg=PA306
^ [a b c d] Debus, S., Marks, J.S. & Boesman, P. (2020). Brown Goshawk (Accipiter fasciatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53054 11 mars 2020).
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
^ Breman, F.C., Jordaens, K., Sonet, G., Nagy, Z.T., Van Houdt, J. & Louette, M. (2013) DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives. J. Orn. 154(1): 265–287.
^ Parrish, J.R. & White, C.M. (1997) Comments on hybridization in raptors. Journal of Raptor Research 31(3): 296–298.
^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikispecies har information om Accipiter fasciatus.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Accipiter fasciatus.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Accipiter fasciatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[BLS-2] [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[melanesia-4] Dutson, Guy (2011) (på engelska). Birds of Melanesia: Bismarcks, Solomons, Vanuatu and New Caledonia. Bloomsbury Publishing. ISBN 9781408152461. https://books.google.co.in/books?id=VgLVBAAAQBAJ&pg=PA306

[hbw-5] [a b c d] Debus, S., Marks, J.S. & Boesman, P. (2020). Brown Goshawk (Accipiter fasciatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53054 11 mars 2020).

[IOC-6] Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.

[7] Breman, F.C., Jordaens, K., Sonet, G., Nagy, Z.T., Van Houdt, J. & Louette, M. (2013) DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives. J. Orn. 154(1): 265–287.

[8] Parrish, J.R. & White, C.M. (1997) Comments on hybridization in raptors. Journal of Raptor Research 31(3): 296–298.

[9] Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.

[10] Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.

[11] Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.

[12] Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]