Åsnetörne

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Busktörne)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Åsnetörne
Ononis spinosa 002.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningÄrtordningen
Fabales
FamiljÄrtväxter
Fabaceae
SläktePuktörnen
Ononis
ArtBusÅsnetörne
O. spinosa
Vetenskapligt namn
§ Ononis spinosa
AuktorLinné 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Åsnetörne (Ononis spinosa L.)[1] med underarterna busktörne (ssp. spinosa)[2], puktörne (ssp. procurrens (Wallr.) Briq.)[3][4] och stallört (ssp. hircina (Jacq.) Gams)[5][6] är ett ris eller en flerårig ört inom släktet puktörnen (Ononis) och familjen ärtväxter. De tre nämnda formerna förekommer alla i Sverige och räknades tidigare som skilda arter. De är urskiljbara i fält.[7]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Åsnetörne är en mellan 20 och 50 centimeter hög flerårig ört (stallört) eller småbuske (busktörne och puktörne) och blommar från juli till september med rosa blommor i bladvecken. Blommorna är näbblika med vita vingar och sitter vanligen ensamma i bladvecken hos puktörne och busktörne, men vanligen parvis i en tät klase hos stallört. Alla ståndare är ihopvuxna till ett rör. Stjälken, som nertill blir förvedad hos busktörne och puktörne, är upprätt hos busktörne och stallört, krypande till uppstigande hos puktörne. Puktörne har underjordiska utlöpare från en grenig jordstam, medan jordstammen är kort och saknar utlöpare hos de båda övriga. Stallörten är tätt klibbhårig och illaluktande (luktar get). Puktörne har vanligen grenar som är håriga runt om medan busktörnets grenar vanligen har (en eller) två längsgående hårrader. Busktörne kan vidare skiljas från puktörne på att vingarna är kortare än kölen (liklånga hos puktörne) och att baljan är längre än fodret (kortare eller liklång hos puktörne). Grenarna slutar hos busktörne i styva och hos puktörne i mjukare tornar (puktörne saknar ibland tornar) medan stallörten är obeväpnad. Puktörnets grenar är rotslående. Bladen har tre småblad (puktörnets vanligen bredare än busktörnets) och stiplerna är långt fastvuxna vid bladskaftet.

Puktörnets rötter är starka och långa, och kan på odlad mark bli ett problem vid plöjning. Växten har därför i jordbrukarkretsar betraktats som ett besvärligt ogräs. [8]

Puktörne är fridlyst i Västra Götalands län.[9]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Busktörne är sällsynt i Norden. Dess utbredning är begränsad till vissa områden i Skåne, små områden i sydöstra Norge och södra Danmark men är utbredd i nästan hela Europa i övrigt. Puktörne och stallört är vanligare i Norden och har en vidare utbredning (upp till Mellansverige och sydligaste Finland - puktörne också på några kustlokaler upp till Bottenviken), men är inte lika utbredda i Europa (puktörne saknas i sydväst och stallörtens utbredning är östlig).[10]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Busktörne växer på öppen, frisk, kustnära, kalkhaltig, lerig och ofta stenig mark, exempelvis betesängar, vägrenar och bryn. Puktörne föredrar torrare sandigare mark som gräshedar och är mindre kalkbunden. Stallörten förekommer på friskare till fuktigare mark än de båda övriga; som ängar och kulturmark.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Spinosa betyder med tornar, av latin spina = torn. Det syftar på de tornar, som avslutar stjälkens sidoskott. Av detta följer avledningen törne i det svenska namnet. Stallörten saknar törnen, har fått sitt svenska namn från den obehagliga lukten (underartsnamnet hircina betyder getluktande). Puk syftar på puken d.v.s., ett dialektalt namn på Djävulen. Anledningen torde vara de plöjningsproblem, som omtalats ovan. Åsnetörne har fått sitt namn efter släktnamnet som bygger på onos, åsna, vilket skall antyda att växten bara duger till åsnefoder.[11]

Dialektnamn[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens
Ljungpinnar Skåne [12]
Rävblomster Bohuslän
Vargbasse Östergötland

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Inom folkmedicinen används åsnetörne i blandning med andra urindrivande droger vid gikt, vid ödem samt vid njurbäcken- eller blåskatarr. Använd del är roten, men i sällsynta fall även blommande kvistar. Ovanjordsdelen har kraftigare urindrivande verkan än roten. Aktiva ämnen är eterolja (främst ovanjordsdelen) samt flavonoider (glykosiden ononin) och saponiner. [13]

Örten har inga kända biverkningar och kan användas under en längre tid. [14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åsnetörne Ononis spinosa på Dyntaxa.
  2. ^ Busktörne Ononis spinosa ssp.spinosa på Dyntaxa.
  3. ^ Puktörne Ononis spinosa ssp.procurrens på Dyntaxa.
  4. ^ Tidigare O. spinosa ssp. maritima. Se Karlsson.
  5. ^ Stallört Ononis spinosa ssp.hircina på Dyntaxa.
  6. ^ Tidigare O. spinosa ssp. arvensis. Se Karlsson.
  7. ^ Busktörne i Den virtuella floran. Läst 2018-07-02.
  8. ^ Puktörne i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
  9. ^ Naturvårdsverket, 2016, Fridlysta blomväxter, ormbunkar, lummer-, fräken- och barrväxter, sid. 10.
  10. ^ R. B. Ivimey-Cook i Tutin et al, 1968, Flora Europaea, vol. 2, sid. 147. ISBN 052106662X.
  11. ^ Thomas Karlsson, 2013, Nya namn på nordiska växter 4, Svensk Botanisk Tidskrift 107:1, sid. 24.
  12. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 512 [1], Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  13. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983
  14. ^ Heino, Raimo. Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]