Carl Benedict Mesterton
Carl Benedict Mesterton, född 30 april 1826 i Åbo, död 7 april 1889 i Uppsala, var en finländsk läkare och akademisk lärare.
Mesterton flyttade 1843 till Sverige och blev samma år student i Uppsala. 1854 blev han med.lic., 1855 med.dr. sedan han disputerat på avhandlingen "Om medfödt hjernbråck" och 1856 kirurgie magister.
1856 förordnades Mesterton till docent i kirurgi vid Uppsala universitet, upprätthöll läsåret 1856-1857 undervisningen i kirurgi och obstetrik där samt utnämndes våren 1857, sedan han utgivit ännu en akademisk avhandling, "Studier i bråckläran", till innehavare av professuren i de ämnena. Vid sidan av sitt lärarkall och sin därmed förenade befattning som överkirurg vid Akademiska sjukhuset och länslasarettet i Uppsala, vilkas gemensamma, år 1867 fullbordade byggnad uppfördes under hans särskilda övervakande, vann Mesterton stort anseende som enskild praktiserande läkare. Kirurgiska polikliniken och barnbördsanstalten i Uppsala inrättades 1859 på hans initiativ. Som ledamot av den samma år tillsatta kommittén för ordnande av den medicinska undervisningen i Sverige propagerade Mesterton mot förslaget om denna undervisnings centraliserande i Stockholm samt utgav 1860 och 1863 två broschyrer i frågan.
Uppsala universitets årsskrift för 1870 innehåller den av Mesterton författade uppsatsen "Om Nosocomium academicum och den kliniska undervisningen i Upsala" och årgången 1877 innehåller jubelfestskriften "Ett kejsarsnitt". Mesterton var ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala sedan 1860.
Mesterton är begravd på Uppsala gamla kyrkogård. Han var sonsons son till Carl Mesterton och farfar till Nils Mesterton.
Källor
- Mesterton, Carl Benedikt i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
| Företrädare: Elof Wallquist |
Inspektor för Uplands nation 1857-1887 |
Efterträdare: Tycho Tullberg |
| Företrädare: Wilhelm Erik Svedelius |
Uppsala universitets rektor 1869–1870 |
Efterträdare: Anders Jonas Ångström |