Carl Pontus Gahn

Från Wikipedia
Version från den 5 januari 2018 kl. 12.01 av HSE (Diskussion | Bidrag)

Karl Pontus Gahn, adlad Gahn af Colquhoun, född den 1 mars 1759 i Falun, död den 9 maj 1825 i Stockholm, var en svensk militär, bror till Johan Gottlieb och Henrik Gahn den äldre.

Efter att ha blivit löjtnant vid Savolax regemente gjorde han krigstjänst i Frankrike, Holland och Preussen. Utnämnd till major 1787 bevistade han Gustav III:s ryska krig 1788–1790 och Finska kriget 1808–1809.

1813 utnämndes Gahn till chef för Dalregementet, 1814 till generalmajor, 1820 till chef för Andra infanteribrigaden och 1824 till ordförande i Krigshovrätten.

Gahn användes 1809 av Georg Adlersparre i Dalarna för att övervaka befarade kontrarevolutionära stämplingar där samt för att genom emissarier, ströskrifter och dylikt till Norge befordra dess väntade anslutning till Sverige[1].

1814 anförde Gahn den svenska truppstyrka, som under kriget med Norge blev tillbakaslagen i sammandrabbningarna vid Lier och Matrand av en norsk kår under överste Andreas Samuel Krebs. 1809 blev Gahn adlad och antog namnet Gahn af Colquhoun. Han slöt själv sin adliga ätt.


Noter

  1. ^ Hans brev i detta ärende till Adlersparre finns tryckta i utdrag i dennes "Handlingar rörande Sveriges historia", 1831, VI.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gahn, 3. Karl Pontus, 1904–1926.