Chaerephon pumila

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Chaerephon pumila
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tadarida pumila.png
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljVeckläppade fladdermöss
Molossidae
SläkteChaerephon
ArtChaerephon pumila
Vetenskapligt namn
§ Chaerephon pumila
Auktor(Cretzschmar, 1830)
Synonymer
Chaerephon pumilus[2]
Hitta fler artiklar om djur med


Chaerephon pumila[3] är en fladdermusart som först beskrevs av Philipp Jakob Cretzschmar 1830. Chaerephon pumila ingår i släktet Chaerephon och familjen veckläppade fladdermöss.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Artepitet pumila eller pumilus i det vetenskapliga namnet är latin och syftar på djurets mindre storlek (dvärgväxt).[6]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Chaerephon pumila är med en vikt av cirka 11 g och en vingspann av ungefär 25 cm en av de mindre arterna i släktet. Pälsen har ingen enhetlig färg hos de olika populationerna men de flesta individer är svartbrun och på undersidan nära vingarna är kroppen täckt av ljusa eller vitaktiga hår. Huvudet kännetecknas av stora avrundade öron. Liksom hos andra arter av samma släkte är nosen ganska skrynklig.[7] Inklusive svans blir arten 54 till 102 mm lång.[6]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna fladdermus förekommer med flera från varandra skilda populationer i Afrika söder om Sahara samt på Arabiska halvön och på Madagaskar. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1300 meter över havet. Habitatet varierar mellan skogar, buskskogar och savanner med träd.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna vilar i trädens håligheter, gömda i palmernas bladverk eller i byggnadernas tak. På Madagaskar har en flock (koloni) cirka 30 medlemmar.[1]

Ofta liknar kolonin ett harem med en hane och flera honor. Större kolonier med några hundra medlemmar bildas av flera harem. De vilar ibland tillsammans med andra fladdermöss som Mops condylurus. På natten jagar arten med hjälp av ekolokalisering olika insekter. I viss mån används även synen för att orientera sig. Chaerephon pumila jagas själv av olika rovfåglar.[6][7]

Arten har bra förmåga att hitta tillbaka till viloplatsen. Försöksdjur som flyttades 70 km hittade utan problem tillbaka. Denna fladdermus kan även simma när den hamnar i vattnet.[6]

Beroende på utbredning har honor upp till tre kullar per år. Per kull föds vanligen en unge och sällan tvillingar. Alla honor som tillhör samma koloni får sina ungar ungefär samtidig. Dräktigheten varar 60 till 72 dagar och ungarna diar sin mor två till tre veckor. För äldre ungar är det känt att de matas med vätskor från stora kackerlackor. Ibland hittas ungarna dessa kackerlackor självständig. Vissa honor kan para sig vid den följande parningstiden. Hanar blir allmänt efter 5 månader könsmogna.[6][7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Mickleburgh, S. et al. 2008 Chaerephon pumilus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2015-02-03.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Chaerephon pumilus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/chaerephon+pumila/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d e] Bouchard, S. (1 juni 1998). Chaerephon pumilus (på engelska). Mammalian Species. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-574-01-0001.pdf. Läst 21 april 2016. 
  7. ^ [a b c] K. Mead (12 november 2009). ”Little free-tailed bat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Chaerephon_pumilus/. Läst 21 april 2016.