Challenger 2
| Challenger 2 | |
|---|---|
 | |
| Typ | Stridsvagn |
| Ursprungsplats | Storbritannien |
| Tjänstehistoria | |
| Använts av | Storbritannien och Oman |
| Krig | Kuwaitkriget |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Vickers Defence |
| Antal tillverkade | 424 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 62,5 ton, med extra pansar 70 ton |
| Längd | 8,3 meter |
| Bredd | 3,5 meter |
| Höjd | 2,5 meter |
| Besättning | 4 (vagnchef, skytt, laddare, förare) |
| Pansar | Chobham |
| Primär beväpning | 120 mm L30A1 räfflad kanon |
| Sekundär beväpning | Coaxial 7,62 mm L94A1 7,62 mm L37A2 ksp |
| Motor | Perkins CV-12 Diesel 895 kW (1 200 hk) |
| Effekt/vikt | 19,2 hk/ton |
| Upphängning | Hydropneumatisk |
| Operativ räckvidd | 450 km |
| Hastighet | 56 km/h |
Challenger 2 är en brittisk stridsvagn som för närvarande är i tjänst i Storbritanniens och Omans arméer. Challenger 2 stridsvagnen är en vidareutveckling av Challenger 1 som fasades ut under mitten av 1990-talet.
Utveckling[redigera | redigera wikitext]
Challenger 2 började som ett privat initiativ av Vickers Defence i mitten av 1980-talet som en ersättare för Challenger 1. 1988 fick Vickers ett kontrakt på nio prototypvagnar vilket följdes av ett kontrakt på 127 produktionsvagnar i juni 1991. Från början planerade brittiska armén att bara ersätta hälften av sina Challenger 1, men i juli 1994 tecknade man ett kontrakt på ytterligare 268 stridsvagnar för att utrusta hela pansarkåren med Challenger 2.
Användare[redigera | redigera wikitext]
Challenger 2 används idag främst av Storbritannien och Oman[1]. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022, beslöt brittiska försvarsmakten i början av 2023 att skicka en skvadron challenger 2 stridsvagnar till Ukraina, ihop med tillhörande understödsfordon för bogseringar, reparationer etc.[2].
Konstruktion[redigera | redigera wikitext]
Chassiet är identiskt med Challenger 1, men tornet är nyutvecklat och har högre skyddsfaktor. Motorn och drivlinan är också nya och är mer tillförlitliga än i Challenger 1. Drivlinan är kopierad från bärgningsbandvagnen Challenger Armoured Repair and Recovery Vehicle (ARRV).
De omanska vagnarna har dessutom luftkonditionering och förbättrad motorkylning.
Framtid[redigera | redigera wikitext]
I maj 2021, fick Rheinmetall Bae systems i uppdrag av brittiska försvarsministeriet att utveckla en uppgraderad variant av challenger 2, kallad challenger 3[1]. Den nya varianten ska ha bland annat en slätborrad kanon för att bli mer kompatibel med NATO-ammunition, fler och bättre värmekameror, och ett aktivt skyddssystem[1].
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Miller, David (2000) (på engelska). Tanks of the world. London: Salamander Books Ltd. sid. 388–390. Libris 6415189. ISBN 1-84065-176-8
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Challenger 2.
Wikimedia Commons har media som rör
| |||||||||||||||||
- ^ [a b c] ”Challenger 2 – Main Battle Tank”. Rheinmetal. https://www.rheinmetall-defence.com/en/rheinmetall_defence/systems_and_products/vehicle_systems/armoured_tracked_vehicles/challenger_2/index.php. Läst 27 januari 2023.
- ^ ”Defence Secretary announces combat power package for Ukraine”. Brittiska försvarsmakten. 16 Januari 2023. https://www.army.mod.uk/news-and-events/news/2023/01/challenger-2-tanks-to-ukraine/. Läst 27 Januari 2023.