Hoppa till innehållet

Charlerois snabbspårväg

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Charlerois stadsbana)
Spårvagnar vid hållplatserna Monument (gatuspår) och Parc (tunnel). Spårvagnar vid hållplatserna Monument (gatuspår) och Parc (tunnel).
Spårvagnar vid hållplatserna Monument (gatuspår) och Parc (tunnel).

Charlerois snabbspårväg (Métro léger de Charleroi, MLC) är ett spårvägssystem i Belgien. Systemet består främst av sträckor på särskild banvall, antingen i markplanet, på viadukt eller i tunnel, men några gatuspårssträckor finns också. Spårvagnarna går i högertrafik, utom längs linjen till Soleilmont. Spårvägen, som totalt är 35 km lång, trafikeras av det vallonska lokaltrafikbolaget TEC med fyra linjer. Den är internationellt känd för att flera delar byggdes helt, delvis eller färdigt utan att öppnas för kommersiell trafik.[1][2][3]

Historia

[redigera | redigera wikitext]
Schematisk karta över linjenätet.

Den spårbundna lokaltrafiken i Charleroi inleddes 1881 med en kortlivad kilometerlång hästspårväg mellan Gare du Sud och Rue de l'Ecluse. Samma år byggde SCVB (Société des chemins de fer vicinaux belges) en normalspårig häst- och ångdriven spårväg mellan Rue de l'Ecluse och Gilly. 1887 startade ett annat bolag, SNCV (Société nationale des chemins de fer vicinaux) ett nät av meterspåriga ångspårvägar. Båda bolagens nät hade delvis karaktär av interurbanspårväg. De byggde under de kommande åren många nya linjer.

1903 övertogs SCVB:s linjer av RELSE (Railways économiques de Liège-Seraing et extensions), som elektrifierade systemet och konverterade det till meterspår. RELSE:s trafik i Charleroi övertogs 1904 av dotterbolaget TEPCE (Tramways électriques du pays de Charleroi et extensions), som fram till 1923 även förvaltade SNCV:s linjer. Näten fortsatte att växa, med avbrott för första världskriget, och nådde sin största utsträckning strax före andra världskriget, då konkurrensen från bussar började bli kännbar. TEPCE-nätet var som längst 67 km. 1962 tog TEPCE:s koncession slut, och nätet övertogs av STIC (Société des transports intercommunaux de Charleroi). Vid samma tidpunkt började många av linjerna att ersättas av bussar. 1974 lades den sista STIC-linjen ned.[4]

Snabbspårväg

[redigera | redigera wikitext]
Äldre spårvagn och vagn för snabbspårvägen.

På 1960-talet väcktes idén om en snabbspårväg med hög andel spår på särskild banvall, efter att en utredning visat att resenärerna var missnöjda med försenade spårvagnar, låg hastighet, dålig komfort och brist på bytesmöjligheter. Det första steget skulle vara en 4,3 km lång tunnelring runt Charlerois centrum. Från denna ring skulle åtta banor gå ut till de olika delarna av stor-Charleroi, med 650 000 invånare. Stationsavståndet skulle vara 700–1200 m, och vagnarna skulle hålla en medelhastighet på 30 km/h.[5]

1976 öppnades den första delen av snabbspårvägen, på sträckan Gare du Sud–Gare de l'Ouest. Till en början trafikerades den tillsammans med SNCV:s gatuspår, som i vissa fall fortfarande trafikerades fram till början av 1990-talet innan de konverterades till snabbspårväg eller lades ned. Snabbspårvägsnätet byggdes ut fram till 1996, men bara längs ringen och två av de radiella banorna.[2][6][7]

Övergivna spårvägssträckor

[redigera | redigera wikitext]
Ofullbordade Sart-Culpart station 2005.

Linjen till Châtelineau byggdes delvis från 1970-talet till 1985, men togs inte i drift eftersom kostnaden för drift bedömdes som för hög. Ekonomin och passagerarunderlaget hade försämrats. Fram till stationen Centenaire, via stationerna Neuville, Chet och Pensée, blev banan så pass färdigställd att den användes för förarutbildning 1991, men fick sedan förfalla. En sträcka till två ytterligare stationer byggdes delvis men saknade spår och signaler.[8][9][10] Längs linjen till Soleilmont lämnades linjen bortom Gilly med stationerna Marabout och Sart-Culpart länge halvfärdig.[11]

Utbyggnad 2008–2013

[redigera | redigera wikitext]

2008 inleddes arbeten med att utvidga nätet, men i mindre skala än ursprungligen planerat.

Ringen runt centrum fullbordades delvis som gatuspår, delvis på särskild banvall. Mellan Parc och Sud byggdes en ny hållplats. En ny bro byggdes över floden Sambre. Enligt de ursprungliga planerna skulle banan gå i tunnel och på viadukt.[12][13]

Den gamla spårvägen norrut längs Brysselvägen från Piges till Gosselies togs åter i drift. Den lades ned 1988, men spåren fanns kvar eftersom Jumet-depån ligger längs linjen. Banan rustades upp med egna körfält eller särskild banvall så långt som möjligt.[14][15][16]

Den delvis färdigställda linjen från Gilly till Soleilmont byggdes klart, med tre stationer. Linjen till Châtelineau togs inte i drift i detta skede.[15][17]

Utbyggnad under 2020-talet

[redigera | redigera wikitext]

Pengar för en ny linje till Les Viviers anslogs 2021. Den byggs bland annat genom att renovera och färdigställa de befintliga delarna av Châtelineaulinjen, och planeras att vara färdig 2027.[10]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Schwandl, Robert. ”Charleroi Prémétro (Belgium)”. UrbanRail.Net. Arkiverad från originalet den 8 april 2006. https://web.archive.org/web/20060408201251/http://www.urbanrail.net/eu/cha/charleroi.htm. Läst 9 april 2006. 
  2. ^ [a b] ”Contraction”. Tramway Resources Charleroi. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927120238/http://www.tramwayresources.com/trams/croi6.html. Läst 25 maj 2006. 
  3. ^ Dierick, François. ”Anderlues, le dernier vicinal belge”. Les Tramways du Pays de Charleroi. Arkiverad från originalet den 12 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050312161021/http://tramways.freeservers.com/anderlues.html. Läst 9 april 2006. 
  4. ^ Dierick, François. ”Les anciens réseaux de Charleroi”. Les Tramways du Pays de Charleroi. Arkiverad från originalet den 12 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050312161021/http://tramways.freeservers.com/tramways.html. Läst 9 april 2006. 
  5. ^ Dierick, François. ”Le projet initial”. Les Tramways du Pays de Charleroi. Arkiverad från originalet den 12 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050312161021/http://tramways.freeservers.com/mlcproj.html. Läst 9 april 2006. 
  6. ^ ”The Light Metro gets going”. Tramway Resources Charleroi. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927120251/http://www.tramwayresources.com/trams/croi3.html. Läst 25 maj 2006. 
  7. ^ ”Expansion”. Tramway Resources Charleroi. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927120244/http://www.tramwayresources.com/trams/croi4.html. Läst 25 maj 2006. 
  8. ^ Dierick, François. ”Le MLC inexploité”. Les Tramways du Pays de Charleroi. Arkiverad från originalet den 12 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050312161021/http://tramways.freeservers.com/mlcinex.html. Läst 9 april 2006. 
  9. ^ Corteil, A.; Roubinet, J-M.. ”L'antenne (non utilisée) de Châtelet”. Trolleybus et trams de Belgique et d'allieurs. Arkiverad från originalet den 18 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060118042213/http://www.trams-trolleybus.be/metrostation20.html. Läst 9 april 2006. 
  10. ^ [a b] ”Métro 5” (på franska). TEC. https://www.chantiers.letec.be/metrocharleroi/. Läst 8 oktober 2025. 
  11. ^ ”Urban Rail”. CHARLEROI. R.Schwandt. Arkiverad från originalet den 6 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110506035144/http://www.urbanrail.net/eu/cha/charleroi.htm. Läst 8 maj 2011. 
  12. ^ ”Centre ville : la boucle est bouclée”. Les travaux du Métro Léger de Charleroi. TEC Charleroi. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311062419/http://scouzi.com/moncms/visiteur/metro_leger/index.cfm?menu_id=33&menu_intitule=pr%c3%a9sentation%20des%20travaux&menu_li_id=41. Läst 14 augusti 2009. 
  13. ^ Corteil, A.; Roubinet, J-M.. ”Le métro léger de Charleroi”. Trolleybus et trams de Belgique et d'allieurs. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090813174854/http://www.trams-trolleybus.be/metro1.html. Läst 14 augusti 2009. 
  14. ^ ”Gosselies : le renouveau est vital”. Les travaux du Métro Léger de Charleroi. TEC Charleroi. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311062419/http://scouzi.com/moncms/visiteur/metro_leger/index.cfm?menu_id=33&menu_intitule=pr%c3%a9sentation%20des%20travaux&menu_li_id=41. Läst 14 augusti 2009. 
  15. ^ [a b] Dierick, François. ”Le dossier MLC 2007”. Les Tramways du Pays de Charleroi. Arkiverad från originalet den 12 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050312161021/http://tramways.freeservers.com/mlc2007.html. Läst 9 april 2006. 
  16. ^ Corteil, A.; Roubinet, J-M.. ”La ligne 62”. Trolleybus et trams de Belgique et d'allieurs. Arkiverad från originalet den 5 maj 2006. https://web.archive.org/web/20060505214516/http://www.trams-trolleybus.be/Trams4.html. Läst 25 maj 2006. 
  17. ^ ”Gilly–Soleilmont : la jonction est faite”. Les travaux du Métro Léger de Charleroi. TEC Charleroi. Arkiverad från originalet den 13 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160313002616/http://scouzi.com/moncms/visiteur/metro_leger/index.cfm?menu_id=37&menu_intitule=pr%c3%a9sentation%20des%20travaux&menu_li_id=45. Läst 14 augusti 2009. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Charlerois_snabbspårväg&oldid=58252658”