Charlie Hall

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Charlie Hall, född den 19 augusti 1899 i Birmingham, död den 7 december 1959 i North Hollywood, var en brittisk-amerikansk skådespelare och komiker, främst ihågkommen som den flitigast förekommande motspelaren i Helan och Halvans filmer för Hal Roach.

Hall var ursprungligen snickare liksom sin far men började i tonåren uppträda inom vaudeville och kom att knytas till managern Fred Karnos trupp, till vilken även kända namn som Charlie Chaplin och Stan Laurel ("Halvan") hört. Till skillnad från dessa turnerade dock inte Hall med Karnotruppen utomlands utan endast lokalt i England. Hall hade dock en syster som flyttat till Newark, New Jersey och när han 1920 åkte för att besöka henne i blev han kvar i USA. Han livnärde sig först som scenarbetare, men uppmuntrad av komikern Bobby Dunn återupptog han snart agerandet. Det skall också ha varit Dunn som hjälpte till att ordna Halls filmdebut för Mack Sennett.

Från 1923 började Hall dyka upp i småroller i producenten Hal Roachs filmer, däribland flera med hans landsman Stan Laurel i huvudrollerna. De båda engelsmännen blev goda vänner, och från det att Laurel och Oliver Hardy 1927 blivit "Helan och Halvan" så kom Hall att bli den aktör som medverkade i det största antalet av duons filmer: omkring 50 stycken mellan 1927 och 1940.[1] Hans insatser spänner därvid över allt från rena statistroller till att vara komikerparets huvudmotspelare. Liksom James Finlayson fick han ofta spela Helans och Halvans "fiende", däribland i tre filmer som deras otrevlige hyresvärd (Lev livet leende 1928, They go boom 1929 och Störd husfrid 1931). Sina största roller mot duon hade han som svartsjuk äkta make till Mae Busch i Hälsokuren (1934) och dess uppföljare, den oscarsnominerade Öga för öga (1935).

Utöver hos Helan och Halvan medverkade Hall under sin tid hos Hal Roach även i ett stort antal andra kortfilmer, bland annat med Charley Chase, Edgar Kennedy, Thelma Todd, Patsy Kelly och barnensemblen Rackarungar (Our gang). Parallellt hade han också mindre roller i vanliga långfilmer som exempelvis Fred Astaires Dansen går (1936) och Får jag lov? (1937).

Efter sin sista film med Helan och Halvan (Raska sjömän, hallå!, 1940) gjorde Hall även mindre roller i ett antal filmer med en annan komikerduo, Abbott och Costello, och medverkade även i duons TV-serie The Abbott and Costello Show (1953). Generellt blev det dock allt glesare mellan hans filmroller under 1940- och 1950-talen. Sin sista filmroll gjorde han 1956. Han hade då medverkat i mer än 270 filmer.

Hall var kortvuxen - endast 164 centimeter lång - och gick hos Hal Roach under smeknamnet "The little menace".

I modern tid har Hall fått en pub i sin gamla hemstad Birmingham uppkallad efter sig: "The Charlie Hall".

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det exakta antalet uppges ofta till 47, men siffran är dels beroende av obekräftade uppgifter om mycket små roller i vissa filmer, dels avhängig av hur man skall räkna de tidiga ljudfilmer som Roach lät spela in i flera olika språkversioner.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]