Civilplikt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Civilplikt är en del av totalförsvarsplikten inom totalförsvaret. Sedan 2008 utbildas inga civilpliktiga med lång grundutbildning i Sverige.

Civilplikt med lång grundutbildning ersatte de vapenfria utbildningarna 1995. En mönstrande som ansågs lämpad för tjänstgöring i totalförsvaret kunde skrivas in till antingen värnplikt eller civilplikt. Man behövde inte ha vapenfri status för att göra civilplikt.

Civilplikten hade sin storhetstid i slutet av 1990-talet då regeringen hade som mål att utbilda ca 10 000 kommunala beredskapsmän per år. Problemet var att kommunerna till följd av ekonomiska nedskärningar och ändrade förutsättningar för det civila försvaret inte var intresserade av att krigsplacera några beredskapsmän varpå utbildningen lades ner i början på 2000-talet. Andra civilpliktiga utbildningar som lagts ner är flygplatsbrandman, räddningsman och banverksreparatör. 2008 lades de sista civilpliktsutbildningarna ned. Dessa anordnades inom elberedskapen på utbildningsplatserna i Åsbro (Kraftledningsreparatör), Jokkmokk (Kraftverksoperatör) och Porjus (Ställverksoperatör). I regeringens budgetproposition 2008 föreslogs att civilpliktsutbildningarna skulle upphöra. Försvarsberedningen 2017-2019 förordade i sin delrapport Motståndskraft (december 2017) och slutrapport Värnkraft (maj 2019) att behovet av återaktivering av civilplikten bör utredas.[1][2]

De civilpliktiga företräddes av Civilpliktsrådet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Försvarsberedningen (2017). Motståndskraft - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. sid. 122-128 
  2. ^ Försvarsberedningen (2019). Värnkraft - Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021–2025. sid. 226 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]